Att tvivla på sin roll som mamma

I måndags hade vi hembesök av BVC (barnavårdscentralen) och mötet gick över det stora hela bra. De hade inte direkt något att kommentera och gick inte runt och kollade hur vi har det hemma. De pratade inte så mycket om hur vi ska barnsäkra eftersom vi redan är medvetna om det mesta och även börjat med en del saker.

Sluta med flaskan

De hade inget att påpeka om varken hans vikt eller utveckling då han följer kurvan bra och han utvecklas som han ska med både tal, rörelse och annat. Det som däremot irriterade mig lite är deras syn på mat. Melvin får babysemp 2 vilket är en tillskottsnäring från 6 månader som används som ett komplement till övrig kost. På kvällen somnar han med flaskan och det är ett bra sätt för honom att somna på. Utöver det får han vanlig kost. BVC tyckte dock att han är så pass gammal nu att flaskan ska uteslutas helt och att han måste börja äta vanlig kost till varje måltid. Jag förklarade att vissa dagar vill han inte ha vanlig mat utan bara protesterar och då får han flaskan de stunderna och att flaskan är en trygghet för honom när han ska sova. Men de ansåg fortfarande att flaskan ska bort och han ska äta kött och potatis två gånger per dag. De menade också på att det är anledningen till att han sovit sämre de senaste nätterna, för att han vissa måltider får flaskan.

Viktigt att vara pigg och alert

För någon månad sen träffade vi läkaren på BVC och då säger han till mig: "Nu får du tänka på att du ska vara pigg och alert när du har barn och att det är viktigt att ha bra kondition." Och den kommentaren blev jag faktiskt riktigt irriterad över, även om den förmodligen inte var illa menad. För det första var jag inte trött den dagen och om jag hade varit det så hade jag inte blivit piggare av hans kommentar. För det andra så är man oftast trött som småbarnsförälder, det är liksom inget konstigt. Och för det tredje så ska han inte bry sig om min kondition alls känner jag för det var inte för min skull vi var där, det var Melvin vi undersökte. Men den kommentaren kändes bara så dömande på något sätt, som att jag inte har rätt att vara trött eller som att jag måste tänka på att hårdträna. Jag började träna för flera månader sen och tar det i min takt, vilken ingen har med att göra.

Tvivlar på min roll som mamma

Ibland får BVC mig att tvivla på min roll som mamma, trots att det logiska i mig vet att jag känner min son och mig själv bäst och gör det jag tycker passar honom och mig bäst. Men det känns bara som de ibland har sådana pekpinnar som är omöjliga att leva upp till och om man går utanför de ramarna så är man en dålig mamma. De senaste dagarna har jag känt sådan press på att han måste äta mer vanlig mat, vilket inte heller blir bra för mat ska ju vara roligt för honom. Det ska vara trevligt, spännande och kul och om han en dag inte vill ha vanlig mat så vill inte jag tvinga honom, för han är ju trots allt bara 8 månader. Han älskar för det mesta att äta vanlig mat och han tycker det mesta är gott. Han smakar gärna på allt, men ibland känns det bara som att jag gör fel och att det är mitt fel att han sovit sämre i flera nätter... Det logiska i mig säger ju som sagt att det inte är så, men känslan är annorlunda och den känslan är faktiskt väldigt jobbig...