Att våga leva

Jag har alltid varit en person som analyserar och tänker väldigt mycket. En egenskap som jag både uppskattar och ogillar. Jag gillar att vara en tänkande individ. Jag gillar att jag kan tänka inte bara ett steg längre utan till och med tre och fyra steg längre. Men det kan också hindra mig mycket.

Jag har varit så rädd att göra fel beslut att det många gånger slutat med att jag struntat i allt. Jag har analyserat så mycket att sakerna till slut bara runnit ut i sanden och jag fått panik över att jag inte vet vad jag ska göra. Jag har ju diagnosen Generaliserat ångestsyndrom (GAD) vilket innebär en överdriven oro och katastroftankar så jag har oftast varit väldigt eftertänksam för att enligt mig kan allt sluta i katastrof.

Men jag är så trött på att inte våga leva. Att överanalysera vilken byrå som passar bäst i sovrummet. Att överanalysera om jag väljer rätt väg i livet och därför är jag så himla glad över att jag tog steget att bli husägare tillsammans med min pojkvän. Det är ett otroligt stort steg för mig. Vi var inte sambos innan utan blev det nu i samband med husköpet och det kanske kan verka lite risky, men jag måste våga leva.

Jag har överanalyserat detta med huset också. Tänk om vi inte kommer trivas, tänk om det är för litet, tänk om, tänk om, tänk om... Men saker får helt enkelt lösa sig efter vägen för jag är så trött på att övertänka för det gör att jag glömmer bort att leva. Jag är så upptagen med att tänka och planera så livet bara springer ifrån mig och så ska det inte få vara längre. 2018 blev starten på en modigare Evah, som vågar ta för sig av livet. 2018 blev året som jag började våga mer. Jag ska under 2019 fortfarande tänka och planera men inte i den grad att jag missar livet.





Vi sitter alla i samma båt

Jag har verkligen insett att andra är som mig. Förut såg jag andra som bättre än mig, mer värdefulla, gladare och att de helt enkelt har ett bättre liv. Men sen jag började studera andra människor och deras liv så ser jag att de är ju faktiskt som mig. De bråkar ibland med sina nära och kära, deras saker går ibland sönder, de tappar bort sina nycklar, planer blir avbokade, saker blir försenade, de blir ibland lämnade och de råkar ut för hemska saker osv.

Vi sitter ju egentligen alla i samma båt, nämligen det som kallas livet. Vi går igenom både med och motgångar. Vi skrattar och vi gråter. Det är sjukdomar, det är jobb och en vardag som ibland kan ge oss tristess eller stress, men vi kämpar på.

Jag har inte längre lika mycket ångest som jag hade för ett år sedan. Jag mår så otroligt mycket bättre och jag kastar allt som tynger mig och känner mig så fri! Jag börjar mer och mer att inse mitt eget värde. Andra är inte bättre än mig, andra är inte mer värdefulla än mig och det jag genomgår genomgår också många andra för det är livet. Livet är inte perfekt men det kan ändå vara väldigt underbart och när man tar sig igenom de saker som har tyngt ned en så känner man sig otroligt stark som klarade av det.





Artikel hos Dagens hälsa
 
I fredags publicerade Dagens Hälsa en artikel skriven av mig där jag berättar mina bästa tips för att tänka mer positivt. Våra tankar betyder otroligt mycket för vår hälsa och jag talar av egen erfarenhet. Jag tränar dagligen på att tänka mer positivt och detta ämne ligger mig otroligt varmt om hjärtat då mitt liv blivit så mycket bättre sen jag började tänka mer positivt. Läs och dela gärna vidare! 😊
 
 
Hur är du som person? Tänker du mycket positivt eller negativt?