Evahle

Idag fick jag denna kommentaren på min blogg, från någon som har hållit på att klaga i 5 år. När man är en offentlig person så är detta något man måste förvänta sig, eftersom många människor är av den synen att detta är okej, men det är det inte. INGEN ska behöva få hat eller elaka kommentarer på internet och det är faktiskt olagligt att förolämpa någon. Ingen ska behöva känna sig osäker på internet och därför måste vi tillsammans jobba mot detta. Näthat är för många en vardag. En vardag som kan vara förfärlig för många att genomlida, en vardag som gör att många människor tar livet av sig eller försöker att göra det. Ingen ska behöva tryckas ned eller få sina problem underminerade för ditt är svårt för dig och mitt är svårt för mig, men det är ingen tävlan om vem som har det värst.

Jag tycker helt ärligt synd om denna personen och önskar att jag kunde hjälpa personen att må bättre, för ingen människa som mår bra i sig själv och sitt liv skulle sitta och kommentera så här om och om igen. En människa som är nöjd försöker höja andra, inte sänka dem och jag vet att det säger mer om denna personen när den kommenterar så här än vad det gör om mig.

Tillsammans kan vi stoppa näthatet och vi dödar hatet med kärlek. Jag lägger energi på alla fina människor som finns i mitt liv, som läser och följer mig, som gillar det jag gör, för det är de människorna som betyder något. Alla de fina kommentarer jag får varje dag är det som betyder något, inte denna personens kommentarer, för det viktigaste är att man tycker om sig själv och har nära och kära som man trivs med. 

Jag vill att du som läser detta ska veta att du är värdefull och oavsett om du får sådana här kommentarer så är det inget fel på dig. Vi alla får någon gång en elak kommentar och det är för att de personerna mår dåligt, inte för att du är dålig. Du är helt fantastisk som du är, oavsett vad andra människor säger om dig. Bara för att de tycker en sak så innebär inte det att det är rätt, det är just bara en åsikt. Du är värdefull och bra exakt som du är, oavsett om du får sådana här kommentarer som jag har fått här ovanför. Du är värd mer än att finna dig i att ta skit. Du är värd mer än att gråta dig till sömns. Du är unik, speciell och bra exakt som du är!

Jag använder denna kommentaren som motivation, som drivkraft eftersom jag märker att mitt arbete fortfarande behövs. Jag använder denna kommentaren som drivkraft för att fortsätta kämpa eftersom det ger mig en enorm kämparglöd när jag ser att det finns människor som mår så dåligt att de behöver kränka andra. Jag tänker fortsätta med det jag brinner för eftersom jag märker att det behövs och jag kommer inte sluta kämpa för ett rättvist samhälle och det hoppas jag att du också kan göra. Använd dina haters som motivation istället och vänd det till något positivt. Du är mycket starkare som inte behöver kränka någon, så utnyttja den styrkan och gå med huvudet högt för det är mycket starkare att vara snäll och jag vet att du är en riktigt stark person!

Många gånger när någon utsätts för mobbning och kränkningar så avfärdas det med: "Det där bråket får de lösa själva" eller "barn är barn, det löser sig. Det är så de håller på." Vuxna måste börja ta sitt ansvar och visa barn och unga vad som är rätt och fel. Lärare och föräldrar är de som verkligen måste ta tag i detta och uppfostra barnen så de vet att de gör fel. Mobbning är inget som ett barn ska behöva lösa själv, det är vi som vuxna som ska visa att det inte får gå till så. Om vi inte gör något åt det så blir det bara tomma ord från oss när vi säger att mobbning är fel. Inget barn föds till mobbare, det är samhället som gör dem till det.

Vad är då skillnaden mellan ett bråk och mobbning? Eftersom alla inte verkar veta det utan avfärdar mobbning med att de får lösa det själva så tänkte jag förklara det här.

Bråk/konflikt:
En kollision mellan mål, synsätt, värderingar m.m som uppstår mellan två eller fler parter. Detta löses oftast av personerna själva då de endera kompromissar eller enas om de är oense och så läggs det åt sidan. Alltså två personer som har samma förutsättningar och som är lika delaktiga i det, ingen har mer makt än den andra.

Mobbning:
Förövaren, alltså den som mobbar har övertaget och offret, alltså den som blir utsatt är i underläge. Här handlar det om att offret är fast i denna situationen och blir utsatt av en annan människa. Personen trycks ned och det kan vara både psykiskt, fysiskt och verbalt. Skillnaden handlar alltså om makt eftersom mobbaren har mer makt över den mobbade. 

Många människor vågar inte läsa högt i skolan eftersom de är rädda för att andra ska skratta åt dem. 
Jag minns själv vad jag hatade att läsa högt i skolan då jag visste att det alltid fanns några enstaka människor som ofta lyckades få med sig hela klassen och tillsammans satt de och skrattade åt andra som läste, egentligen helt utan anledning.

Skolan kan verkligen vara en hemsk miljö då man är i en väldigt utsatt situation och många gånger tar inte vuxna tag i detta utan bara ignorerar det. Att skrata, fnissa, komma med kommentarer, prata om massor av annat och så vidare när någon läser högt inför klassen är en kränkning och det är mobbning. Det är aldrig okej att göra sig lustig på någon annans bekostnad. 

Tips till dig som blir utsatt för detta:

♥ Säg till. - Om du känner att du klarar det så säg till dina klasskamrater: "detta är inte schysst gjort. Det är mycket modigare att faktiskt berömma någon än att kränka dem." Att sätta ned foten och visa att det inte är okej är faktiskt det bästa man kan göra.

♥ Fortsätt läsa. - Om du inte skulle våga säga till, så fortsätt läsa. Visa dem att de inte kommer att vinna. Du kan din sak, du är bra på detta så låt dem se det och fortsätt glänsa. Du är bra exakt som du är!

♥ De mår dåligt. - Människor som kränker andra mår oftast väldigt dåligt i sig själva och de som bara hänger med är för rädda för att sätta ned foten. Försök tänka på att de faktiskt mår dåligt och det kanske kan få dig att känna medlidande för dem istället för att låta dig tryckas ned. 

♥ Berätta för lärare, föräldrar hur du känner. - Det är viktigt att prata med någon om detta och berätta hur det känns. Det är lätt att tro att det är fel på en själv, men det är det verkligen inte! Du duger och du är bra, men för att du ska kunna hantera detta och för att andra ska kunna hjälpa dig så måste du också berätta det för någon. Du ska inte skämmas för detta, för vi är många som är eller har blivit utsatta. 

Många människors syn på mobbning är våld, att slå och sparka någon. Det alla inte tänker på är att mobbning även förekommer i fler varianter. Att säga elaka saker till någon, att göra miner, att frysa ut någon är också en typ av mobbning. Det kanske är en "rolig grej" i din klass eller på ditt jobb att säga: "haha, du är så dum!" men det är inte säkert att den som får höra det tycker att det är så roligt, även om personen försöker skratta med.

Ibland skrattar man med enbart för att inte visa sig svag, som ett försvar för att faktiskt försöka att inte ta åt sig så mycket, fast det gör otroligt ont. Vissa människor kanske tycker att detta är småsaker och att det är fjantigt att ta åt sig av detta, men det är just den synen som skapar detta problemet. Du kanske inte skulle ta åt dig av sådana här saker, men det finns andra som kan göra det. 

Många jämför olika typer av mobbning, hur länge den har pågått, hur det gick till och så vidare och många gånger verkar det som att det bara är en viss typ och en viss tid som räknas. Sanningen är att mobbning är mobbning och det är lika fel om det håller på i 2 månader, i 2 år, i 10 år. Den som varit mobbad i 2 år kanske mår sämre av det än den som har varit mobbad i 10 år för att vi alla är olika och har olika förutsättningar. Vi kan inte jämföra mobbning och det ska inte spela någon roll vem som blev mobbad längst eller "värst" för det är ingen tävling. Ditt är jobbigt för dig och mitt är jobbigt för mig, men tillsammans kan vi jobba mot mobbningen istället för att bidra till den och jobba mot varandra.

Vi är snart på år 2016 och fortfarande så ger många offret skulden i olika sammanhang, exempelvis när det gäller mobbning. Många har fortfarande synen att den som blir mobbad ska byta skola eller jobb, medan de som gör fel och faktiskt utsätter någon för mobbning och kränkningar ska få gå kvar eller jobba kvar. Många vågar inte ens berätta för andra att de blivit utsatta för övergrepp eller för mobbning för att de är rädda för att få skulden och att ingen ska tro på dem. Så får det inte gå till!

Nu när jag har gått ut med min historia om hur min gymnasieskola behandlade mig (direktlänk till inlägget) så har det kommit in kommentarer om att det var mitt eget fel och att jag borde ha bytt skola om det inte passar. Skolan gjorde ett brott som behandlade mig på detta vis. Rektorn och lärarna gjorde ett brott när de slarvade bort mina uppgifter om och om igen, när de "glömde" att rätta mina uppgifter så att jag fick göra om kurserna på komvux efteråt, så varför ska JAG behöva välja en annan utbildning för att skolpersonalen inte kunde sköta sitt arbete? Det handlar inte om att jag valde fel linje och inte hängde med, för jag trivdes jättebra med min linje, men det handlar om att lärarna inte rättade mina uppgifter, de slarvade bort dem, de ignorerade mina telefonsamtal, mina mejl och hade inte tid att prata med mig i skolan heller. Det är DET inlägget handlar om.

Friends hade läst mitt inlägg och skrev faktiskt till mig:
"Att elever blir utsatta av vuxna, personal i skolan, är vanligt i anmälan som kommer till Skolinspektionen och BEO, dock är det inte lika vanligt att det lyft i offentligheten. Oavsett vem som utsätter en elev för olika typer av kränkningar är det förbjudet, enligt skollagen kap. 6. Skolan har ett tydligt värdegrundsuppdrag i såväl läroplaner som skollagen där eleven är i fokus. Skolan har ett utrednings och handlingsuppdrag där skolan ska agera alltid och det är endast eleven själv som är utsatt som kan avgöra när kränkningarna upphör."

De människor som tycker att det bara är individens eget ansvar och inte skolans borde läsa skollagen. Jag märker ut de kapitel och paragrafer som är extra viktiga att läsa i just detta tillfället. Direktlänk till skollagen.

3 kap 3 § ,5 a § och 8 §

5 kap 3 §

6 kap

Så varför försvara de som faktiskt gör fel och bryter mot lagen? Inser ni vad sjukt det faktiskt är att den som blir utsatt ska behöva byta skola och utbildning för att några andra beter sig illa? Jag gick kvar på skolan, jag kämpade mig igenom och tog studenten med ett samlat betygsdokument och sen läste jag upp mina betyg i efterhand och gick ut med väldigt bra betyg. Min gymnasieskola finns inte kvar idag, tack och lov och det är väl bevis nog att det faktiskt var de som gjorde fel och inte jag.

Jag tänker fortsätta kämpa för att fler ska få upp ögonen och veta att de inte är ensamma om att bli utsatta. Du kanske tycker att jag får skylla mig själv som blev utsatt av mina lärare, men jag tänker inte låta mig tystas för nu är det nog med att ge offer skulden!

Nu är det nog med näthat. Vi måste se till att hjälpas åt att sprida mer kärlek i livet och se till att detta hatet upphör. Vi har alla ett ansvar och vi alla kan göra något. Den 4:e november är det No Hate dagen och jag vill att du också ska vara med att sprida kärlek och dela det här.

Vad kan man då göra för att sprida kärlek?

♥ Först och främst, håll tyst om dina elaka åsikter om andra människor! - Det är faktiskt inte så svårt att hålla inne med elaka kommentarer om någons utseende eller om hur en person är. Du behöver absolut inte gilla personen, men du måste ändå respektera personen och inse att det faktiskt finns en äkta person bakom datorskärmen som kan ta illa vid sig. Du tjänar ingenting på att säga något elak, så håll det för dig själv, för allas skull, även din egen och genom att hålla tyst om dina elaka åsikter har du gjort en stor tjänst till samhället!

♥ Tycker du om någon eller något en person gör? - Berätta då det för personen. Skriv att du tycker den där texten var jättebra eller att bilden var fin som personen tog nyss. Sprid mer kärlek genom att berätta för dina vänner, din familj, dina klasskamrater eller bara någon random person att de är värdefulla!

♥ Stå upp för de som blir utsatta. - Ser du att någon blir utsatt för hat och mobbning? Försök då att stå upp för denna personen eller be en vuxen om hjälp. Vi måste stötta varandra och se till att världen blir en bättre plats och om ingen sätter ned foten och visar att det är fel med mobbning så kommer det bara att fortsätta. Ser du något på exempelvis facebook så anmäl det till admin och prata med exempelvis dina föräldrar om detta. Gör det du kan för att hjälpa till! 

♥ Säga hej till någon på stan/i skolan. - Att bara säga ett enkelt hej till någon kan göra personens dag. Vet du att någon är ensam i exempelvis skolan, försök att säga hej för att visa att du ser personen. Bara det kan visa personen att den är värdefull och faktiskt syns.

när jag började på er skola så trodde jag att livet skulle bli lite lättare. Att jag skulle slippa bli mobbad och utstött som jag blev på högstadiet. Men ack så fel jag hade...

När jag började hos er var jag en väldigt trasig person. Jag lider av ett kroniskt hälsotillstånd där jag har opererat bort min sköldkörtel och har mindre kraft och energi än vad många andra har, men jag lider också av generaliserat ångestsyndrom samt panikångest. Jag hade varit väldigt mobbad i högstadiet och var därför otroligt rädd och skör som person och jag hade även läkarintyg både från BUP och från min läkare om min giftstruma. I det läkarintyget stod det att jag inte kunde delta lika mycket som andra och hade därför rätt att jobba mycket hemifrån. Ni skulle alltså hjälpa mig att få en så bra skolgång som möjligt, men vad gjorde ni istället? - Jo, ni gjorde den till bland det värsta jag har varit med om.

Några veckor innan skolavslutningen i 1:an blev jag kallad till ett möte där rektorn hade bestämt att jag skulle gå om för jag inte hängde med. Jag hade inte ens fått reda på att jag låg så mycket efter i skolarbetet för ingen lärare hade informerat mig och när jag bad om uppgifter att göra hemma så fick jag inga. På mötet får jag höra av dig, min rektor att jag är den värsta skolkaren du någonsin hade träffat på och att du tyckte att jag skulle börja plugga på distans i Kalmar, för man ska inte blanda äpplen och päron. Jag satt till och med och grät eftersom jag inte var beredd på att få höra hur dålig jag var när jag faktiskt var sjuk och hade intyg från läkare.

Jag och mina föräldrar lyckades kämpa så jag fick plugga upp mina betyg under sommaren och jag började 2:an med de andra. Men samma sak skedde även då. Jag fick inte mina uppgifter från er lärare och om jag väl fick dem så rättade ni dem inte. Ni pratade också om att jag har haft så mycket frånvaro sen innan och när jag ville berätta bakgrunden till varför, så sa rektorn: "Vi ska inte prata om det som varit". Ingen av er var intresserade av att läsa mina läkarintyg och ni sa att ni inte hade med det att göra. Hur kunde ni då döma mig så hårt, om ni inte ens visste min bakgrund? Ni hade bara bestämt er för att jag var lat och hemsk, fattar ni hur hemskt det kändes för mig?

Jag började 3:an och skulle börja med mitt projektarbete, men min kära rektor hade inte tid att svara på några frågor angående detta, för han skulle iväg och handla kalsonger på dressmann. Jag fick inte hjälp någonstans i från så jag beklagade mig för en klasskompis. Då kommer bibliotekarien och säger: "Så går det när man väntar till sista dagen." Jag berättade vad som hänt och varför mitt projektarbete blev försenat. Då svarade hon: "Ja du var väl lat och inte gjorde ett skit!" Förstår du hur det sårade mig när du sa så, att du antog direkt att det handlade om att jag var en lat skolkare som totalt sket i allt, när jag egentligen kämpade röven av mig?

Ni slutade skicka in papper till CSN och sa att jag inte ens gick i skolan när jag faktiskt var där så mycket som jag orkade. Jag blev också återbetalningsskyldig för det jag hade fått. CSN hade också läkarintyg men kunde inte göra något förrän ni började skicka in papper igen, vilket ni aldrig gjorde. Jag kontaktade olika lärare gång på gång för att ni skulle rätta mina uppgifter som jag hade lämnat in, men ni bara ignorerade det eller så hade ni slarvat bort mina uppgifter så jag gick ut med IG i vissa kurser, trots att arbetet var gjort och fick därför göra om dem på komvux. Jag fick göra om så otroligt mycket arbeten för att ni slarvade bort dem eller inte rättade dem. Inte ens syon eller skolsyster brydde sig och jag kände mig så otroligt ensam och värdelös. Allt jag hade velat var att ni kunde samarbeta med mig och hjälpa mig så gott som ni kunde.

Ni fick min gymnasietid att bli ett helvete och ni sänkte min självkänsla till botten, men jag lyckades få bra betyg när jag började på komvux och fick enorm beröm av mina lärare och rektorn där. De såg vad jag gjorde och min svensklärare började till och med att använda mina texter som undervisningsmaterial och det fick mig att känna att jag vann över min gymnasieskola!

Jag blir jätteglad av att se människor försvara de som utsätts för mobbning och näthat.
Det jag dock tycker är fel är att många utav de som försvarar offren själva gör samma sak mot de som trycker ned. Alltså de trycker ned de som trycker ned. Meningar som: "Men du är ju dum i huvudet, är du helt tappad?" eller: "Men har du kollat på dig själv då, din fule jävel?" är ganska vanliga exempelvis på instagram har jag sett.

Enligt mig är inte du något bättre om du trycker ned den som trycker ned, då har du helt enkelt sjunkit till samma nivå. En människa som mår bra behöver inte trycka ned någon. Vi vet inte vad den som trycker ned går igenom. (Jag försvarar absolut inte handlingen, för det är lika fel att trycka ned för att man mår dåligt.) Men varför ska man förvärra personens mående genom att göra samma sak tillbaka och hur gör det dig till en bättre person?

Vill du försvara någon som utsätts för mobbning och näthat så sätt ned foten och visa att det är fel. Berätta för personen att det är olagligt, att orden faktiskt kan såra och försök föra en saklig diskussion utan påhopp och elakheter. Sjunk inte till samma nivå, för då är du inget bättre själv!

 

♦ Varför väljer du att vara elak mot en annan människa? Vad driver dig till det?

Friends gör varje år en rapport där de frågat barn om mobbning.
Detta året intervjuades 15.000 barn. 7188 elever i årskurs 3-6 och 7899 i årskurs 6-9. Datainsamlingen har gjorts mellan den 1 augusti 2014 och 1 juni 2015.

• 1 av 5 har blivit kränkt av en annan elev senaste året.

• 1 av 12 har blivit utsatta för mobbning av en annan elev det senaste året.

• Var femte som har blivit kränkt eller utsatt för mobbning har inte berättat det för någon.

• Var tioende på högstadiet har blivit kränkt av en vuxen i skolan.

• 9 av 10 vuxna i skolan tycker att skolpersonalen agerar vid kränkningar, men bara varannan elev tycker det.

• Etnicitet, kön och sexuella trakasserier är den vanligaste formen av trakasserier.

• Vanligaste typen av kränkningar är:
◊ Taskiga kommentarer.
◊ Elaka blicker eller miner.
◊ Fysiska kränkningar.

♥ DU HAR RÄTT ATT:
♦ Behandlas lika bra som andra människor.

♦ Bli tagen på allvar.

♦ Försöka undvika att elever utsätts för kränkningar och mobbning.
♦ Veta vem som ska hjälpa den utsatta eleven och vad man ska göra.
♦ Informera eleverna om mobbning, vem de kan vända sig till om de är utsatta.

♦ Rektorn, lärarna, städarna, kuratorn och så vidare måste hjälpa en elev som är utsatt.

Informationen hittade jag hos friends.se 

 

Jag minns när jag fick min första hatkommentar.
Det var 2004 och jag hade lagt upp en bild för första gången på lunarstorm. Jag var nöjd med bilden, men direkt bilden publicerades började det komma hatkommentarer. Jag hade en ful och spetsig näsa, jag såg ut som Michael Jackson och jag var bara äcklig. Jag tog direkt bort bilden och blev missnöjd med mig själv. Det dröjde några månader innan jag försökte på nytt med en annan bild. Samma sak hände då, men då var det av min dåvarande pojkvän. Han och hans vänner började ringa till mig för att berätta vad ful jag var. De kunde vara i telefonen och i 5-10 minuter stå och skrika: "RÅTTAN! RÅTTAN! RÅTTAN!" för att mina tänder är lite spetsiga. Detta fick mig att hata mig själv och börja skada mig själv ännu mer. Jag kunde inte se min egen spegelbild och jag vågade inte ens le för jag var så rädd att även andra skulle se mig som en råtta.

Jag har mött mycket näthat genom mina år på internet. Jag har fått höra allt ifrån att jag är missbildad, till att min funktionshindrade syster inte borde få leva, till att jag borde ta självmord för att ingen älskar mig. Kommentarer som: "har du inte hoppat framför tåget än din slyna?" eller att jag var en billig hora som såg ut att vara över 40 var vardagsmat för några år sen. När det var som värst kunde det titta in minst 15 sådana här kommentarer varje dag. Ska det verkligen behöva vara så? Vad krävs för att det ska bli en ändring?

Mobbning, förolämpningar och kränkningar är LIKA FEL oavsett om det sker i verkliga livet eller på internet/sms/telefon. Det är verkliga människor som får ta emot dessa förolämpningar och människor tar livet av sig på grund av mobbning.
En dag kanske du skriver till någon som faktiskt mår riktigt dåligt och är en bidragande orsak till att personen tar livet av sig. Vill du ha det på ditt samvete? Att du skadat den personen och personens nära så otroligt mycket? Det finns hjälp där ute att få, både för dig som utsätter och för dig som blir utsatt. Ingen ska behöva bli behandlad så här för detta är fel och olagligt! 
Stå på dig och låt ingen någonsin trycka ned dig! Du är värd att må bra, du är värd att behandlas med respekt.
Du är fantastisk som du är och du räcker till mer än väl! Jag vill att ALLA ska vara med och kämpa för ett mer kärleksfullt samhälle. Vi kan stoppa detta tillsammans!

Vad kan man göra för att stoppa mobbning och kränkningar?

1. Var en bra förebild. - Vi som vuxna har ett ansvar. Vi måste föregå med gott exempel och inte uppmuntra barn och unga till ett sådant här uppförande. Låt barn och unga få en bra förebild att se upp till.

2. Var uppmärksam. - Vad gör dina barn egentligen? Var lite nyfiken och engagera dig i deras liv, även på internet. Be dem berätta lite om vad de gör och låtsas att de lär dig något nytt.

3. Stå upp för andra. - Ser du någon som är utsatt, försök då gripa in på något sätt genom att exempelvis anmäla till de som äger sidan eller berätta för någon vuxen du kan ta hjälp av. Du kan även ringa polisen.

4. Diskutera och informera. - Detta är ett stort måste! Våga diskutera med dina barn, dina elever, eller med dina kompisar. Det är jätteviktigt att detta ämne inte tystas ned utan hela tiden uppmärksammas med bra information och ju fler som engagerar sig, desto större chans att vi övervinner detta.

5. Våga berätta. - Är du utsatt för något så måste du våga berätta för någon och våga be om hjälp. Våga berätta din historia och visa att det finns många som varit utsatta för detta!