Att alltid vara för mycket

För mycket. För högljudd. Tänker för mycket. Har för bråttom. Är för planerande. Är stressad.

Jag har alltid varit en planerare. Någon som gillar att vara ute i god tid för att slippa stressa då jag hatar stress. Jag har alltid varit en person som tar mina uppgifter seriöst. Ibland har jag varit perfektionist men har börjat släppa mer och mer på det där med åren. Jag köper julklappar i tid, redan i oktober. Jag börjar julbaka redan i oktober. Både för att jag älskar julen, men också för att slippa stressa då stressen gör min ångest värre. Jag vill att julen ska vara något bra och har därför väldigt sällan upplevt den där julstressen som andra pratar om då jag börjar tidigt.

Detsamma gäller nu när bebis kommer. Jag vill att den här tiden ska vara mysig. Jag vill handla det som behövs i lugn takt, kunna njuta av det och slippa stressa de sista veckorna innan bebisen kommer. En graviditet är ju aldrig riskfri heller, särskilt inte om man som jag har en opererat bort sköldkörteln och är beroende av att medicinen gör sitt jobb.

Ändå får jag alltid höra att jag är för mycket. Jag har för bråttom, är för stressad och det finns gott om tid. Är det verkligen jag som är stressad när jag börjar tidigt just för att slippa stressen? För att istället kunna njuta, ta vara på stunden och faktiskt göra det till en rolig sak? Jag är bara så himla trött på att ständigt höra att jag är för mycket, tänker för mycket, planerar för mycket. Jag är så himla trött på att känna mig fel i samhället, när jag bara försöker göra allt jag kan för att JAG ska må bra, för att min OMGIVNING ska må bra. Det handlar inte om att jag försöker planera min vardag i minsta detalj för mina dagar tar jag oftast som de kommer, men om jag vet att något måste göras inom en viss tid så börjar jag alltid i tid. Jag inhandlar saker till bebisen så det mesta ska finnas när bebisen är här. Jag inhandlar julklappar och presenter i tid för att slippa stressa dagarna innan. Jag rensar och oraganiserar i tid så det inte blir kaos när man ska flytta eller när bebisen kommer. Jag bakar i tid till jul och kalas så jag ska slippa baka i stress dagarna innan eller samma dag.

Jag älskar att prata. Jag är ibland högljudd. Jag älskar att tänka och planera. Jag älskar att få saker gjorda och kunna bocka av saker. Jag älskar känslan av att veta att man är klar i tid och att resultatet blev bra, istället för att stressa och resultatet blev halvbra. Ibland blir jag såklart stressad ändå, för ingen slipper nog undan stressen helt. Men jag är fan inte för mycket. Jag är inte jobbig. Jag har inte för bråttom och jag önskar att andra också kunde inse det.