Att vara rädd för förändringar

Ibland blir jag galen på mig själv och min hjärna... Jag kan känna mig otroligt trött på hur mitt liv ser ut idag. Det känns som mitt liv ligger på standby och väntar. Det känns som jag bara försöker få dagarna att gå då jag lider av tristess och saknar stimulans. Jag vet inte vad jag ska göra för att dagarna ska bli så bra som möjligt...

Jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut, men jag kan liksom inte göra något i dagsläget för att ta mig dit då detta även innefattar andra människor och jag måste vänta på besked från alla håll och kanter för att kunna genomföra detta. Men samtidigt ger det mig panik att tänka på förändringar... Att flytta till annan ort, att skaffa nytt jobb, börja ett annat liv med nya bekantskaper. Jag vet ju vad jag har, men jag vet inte vad jag får. Så samtidigt som jag bara längtar efter att skapa det där livet som jag verkligen vill leva så skapar det också en känsla av panik inom mig och det gör mig så förvirrad... 

Jag tror att det beror på att jag fortfarande tvivlar på mig själv. Att jag undrar om jag kommer klara det. Men jag vet ju att jag är en stark person, som har genomfört otroligt många förändringar och jobbat enormt mycket med mig själv. Jag behöver nog dessa förändringar för att blomma ut på riktigt, få känna att jag är bra, värdefull och har ett liv som är rikt på kärlek och på glädje. För som mitt liv ser ut nu så känner jag mig fånge i mig själv och i mitt liv.

Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen det jag har idag. Jag är glad över att ha ett fint hem, att ha en underbar familj och pojkvän, att ha ett jobb men jag behöver komma vidare. Jag behöver stimulans och få känna mer glädje. Jag vill få bli sambo och skaffa egen familj med min pojkvän och känna att mina dagar är speciella och värdefulla.

Har du känt panik inför förändringar som du verkligen vill göra? Om ja, hur har du hanterat det?





Jag lider av hälsoångest

Jag har kommit så långt med mig själv. Jag arbetar på min ångest varje dag och det blir bättre och bättre hela tiden, men en sak som inte riktigt gått framåt är min hälsoångest. Jag är så rädd för att bli sjuk. Det kan handla om allt ifrån förkylningar, till magsjuka, till cancer, till svamp i underlivet till tarmsjukdomar.

Är någon i min närhet sjuk så vågar jag knappt vara nära för det ger mig sådan panik-känsla i kroppen. Jag får svårt att sova, jag får svårt att slappna av. Jag får svårt att andas och jag känner hur det bara kryper i mig för jag blir så rädd. Likadant är det om jag får för mig att jag kanske fått en tarmsjukdom eller svamp i underlivet. Det liksom tar över min hjärna.

I och med att jag lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD) så är ju katastroftankar en vardag för mig. Den övriga ångesten har verkligen blivit bättre, men just hälsoångesten är fortfarande ett stort problem som jag knappt klarar av just nu då det känns så enormt tungt och jag vet inte varför det blir så stort för mig. Men på något sätt blir det ett hinder i vardagen, vilket såklart är väldigt jobbigt.

Har du upplevt hälsoångest?





Att bli en positiv människa

Jag har tidigare varit en väldigt negativ person. Jag tänkte hela tiden att allting skulle gå åt fanders. Jag ville liksom inte bli glad i "onödan" och tryckte ned mig själv väldigt mycket. Jag var nog lite av en energitjuv, både för mig själv och andra då jag mådde så dåligt att jag verkligen inte ville se saker positivt. Jag var så inne i min ångest att direkt människor gav mig råd så avfärdade jag det med att det inte var någon idé, att det ändå inte skulle gå bra.

Jag har idag förstått varför jag blev en sådan person. Jag har alltid varit omgiven med negativa människor där allting varit så jobbigt och eländigt. Även om vissa människor varit positiva så har det där negativa format mig mest. Det är ingen sådan människa jag vill vara. Jag vill inte vara någon som alltid ser negativt på livet, som sällan vågar vara glad, som sällan vågar tro på det positiva. Jag vill inte vara någon som tycker att allt hela tiden är svårt, jobbigt och tufft.

Därför bestämde jag mig för att träna på att bli positiv istället. Jag har skrivit upp på post it lappar att jag ska sluta leta fel. För vad blir bättre av att jag är negativ? Kommer saker gå bättre? - Förmodligen inte. Kommer jag bli mindre besviken om jag är negativ om saker inte blir som jag tänkt? - Förmodligen inte. När det kommer en negativ tanke eller när jag känner att allt är skit så försöker jag vända tanken till något positivt för om inte jag försöker vända mina tankar, hur ska jag då bli positiv och hur ska mitt liv bli mer positivt? Om jag lär mig hantera det negativa som händer och faktiskt lära mig att le åt bagateller så tror jag att livet blir lite enklare.

Det jag mest har tagit till mig i min terapi är att jag själv måste göra arbetet. Det handlar inte om att mina bra dagar ska bli ännu bättre. Det handlar om att mina dåliga dagar ska bli bättre och därför är det ju under dåliga dagar jag måste jobba som mest på detta. Dock innebär ju inte detta arbetet att allting kommer att bli felfritt och att jag aldrig kommer må dåligt. Det innebär bara att jag förhoppningsvis kan hantera mina dåliga dagar lite bättre och inte sjunka så djupt. Det negativa ska inte ta så stor plats i mitt liv längre för jag måste lämna plats åt det positiva och välkomna det!