Mitt positiva tänkande har gett resultat

Jag har mått dåligt sen jag var 7 år, alltså i hela 20 år. Panikångest, prestationsångest generaliserat ångestsyndrom (GAD) och ätstörningar som kommit och gått i perioder. Jag har alltså en lång erfarenhet av att må psykiskt dåligt.

Sommaren 2016 började min stora förändring på riktigt när det inte fungerade med en kille som jag träffade. Jag började fundera på vad det var som gjorde att det aldrig fungerade med relationer för mig. Mycket berodde såklart på att det inte var rätt kille, men också på mig själv och mitt mående. Jag började läsa böcker om psykisk ohälsa, lyssna på poddar. Jag började i gruppterapi och jag försökte lära känna mig själv från grunden. Jag hade gått i terapi innan till och från men det var först nu jag var riktigt mottaglig för den hjälpen jag fick. Jag har nu haft samma KBT-terapeut i lite över ett år och jag är otroligt tacksam för att hon finns. Jag har fått lära känna mig själv, jag har förstått varför jag fungerar som jag gör och vad jag kan göra för att förändra mitt mående.

Jag har med år av träning börjat vänja min hjärna med nya positiva tankemönster och jag har insett att jag kan göra mitt liv och mitt mående bättre. När jag hela tiden tänkte negativt om saker som att det kommer gå åt skogen så gick det ofta åt skogen för jag vågade inte försöka eller göra något fullhjärtat för jag var så rädd. Jag var ju så van att saker gick åt skogen att jag inte vågade hoppas. Nu flera år senare med ett mycket mer positivt tankesätt har jag börjat uppfylla mina drömmar. Tack vare mitt positiva tankemönster har jag kunnat köpa ett hus med min pojkvän och jag börjar känna att jag lever på riktigt.

Förut hade oron och ångesten tagit över, men sen jag började tänka mer positivt har jag gjort aktiva val för att nå mina drömmar. Jag har trott på mig själv, jag har drömt, jag har vågat och jag har försökt. Självklart mår jag fortfarande dåligt ibland. Jag är fortfarande ibland ledsen, känner oro och ångesten finns där än men inte alls på samma sätt som för några år sen. Jag är så otroligt tacksam för det uppvaknande jag har fått, att jag faktiskt till en viss del kan välja mitt mående. Jag kan inte styra vad som händer mig, men jag kan styra över hur jag hanterar det. På ett eller annat sätt så löser det sig och man kommer inte alltid må skit. Jag har insett att jag är den enda som kan göra mitt eget liv bättre och därför får jag också kämpa för att leva, inte bara överleva som tidigare.





Det finns alltid en trigger till min ångest

Många gånger när jag känt ångestsymptom i kroppen så har jag trott att ångesten bara kommit helt utan vidare. Jag har trott att det inte finns någon anledning till den alla gånger. Men sen jag började lära känna mig själv mer så har jag märkt att det alltid finns en anledning till varför jag känner ångestsymptom.

Det kan vara att jag är stressad inför något, att jag oroar mig för framtiden för att jag vill ha kontroll över den, att jag sett att någons telefon gått sönder och då börjar oroa mig för att min också ska gå sönder. Det kan vara något som någon sagt som jag uppfattar fel och blir då rädd att bli lämnad. Det finns alltid en trigger av något slag när mina ångestsymptom börjar.

Så när jag känner dessa symptom så sätter jag mig ned, drar ett djupt andetag och frågar mig själv: "Vad är det du känner och tänker just nu? Vad orsakade dessa tankar och känslor?" När jag kommit fram till ett svar så försöker jag hantera det på olika sätt. Om jag exempelvis oroar mig för att min telefon ska gå sönder så tänker jag: "Jag bryr mig inte!" för då får tankarna ingen föda. Jag kan ju faktiskt inte göra något åt det när det inte har hänt och därför behöver jag inte bry mig. Skulle jag däremot börja tänka ut lösningar på problemet så matar jag tankarna mer. Tankarna får finnas där, men jag behöver inte mata dem större än vad de är.

För mig personligen finns det alltid en trigger till min ångest även om den ibland kan vara svår att finna. Kanske är det så för dig också, att din ångest inte bara kommer helt utan vidare. Så nästa gång du får ångest så försök lista ut vad det är som triggar igång den, för då kanske dina symptom lättar lite.





Vi sitter alla i samma båt

Jag har verkligen insett att andra är som mig. Förut såg jag andra som bättre än mig, mer värdefulla, gladare och att de helt enkelt har ett bättre liv. Men sen jag började studera andra människor och deras liv så ser jag att de är ju faktiskt som mig. De bråkar ibland med sina nära och kära, deras saker går ibland sönder, de tappar bort sina nycklar, planer blir avbokade, saker blir försenade, de blir ibland lämnade och de råkar ut för hemska saker osv.

Vi sitter ju egentligen alla i samma båt, nämligen det som kallas livet. Vi går igenom både med och motgångar. Vi skrattar och vi gråter. Det är sjukdomar, det är jobb och en vardag som ibland kan ge oss tristess eller stress, men vi kämpar på.

Jag har inte längre lika mycket ångest som jag hade för ett år sedan. Jag mår så otroligt mycket bättre och jag kastar allt som tynger mig och känner mig så fri! Jag börjar mer och mer att inse mitt eget värde. Andra är inte bättre än mig, andra är inte mer värdefulla än mig och det jag genomgår genomgår också många andra för det är livet. Livet är inte perfekt men det kan ändå vara väldigt underbart och när man tar sig igenom de saker som har tyngt ned en så känner man sig otroligt stark som klarade av det.