Debattartikel hos nyheter24




 
Mitt inlägg om samlag utan samtycke blev väldigt uppskattat och i torsdags delade blogg.se mitt inlägg och idag delade även nyheter24 det. Hittills har jag fått väldigt bra respons på det och det känns jättekul att så många uppskattar det. Jag tycker själv detta är ett väldigt viktigt ämne och jag tror att många som blir utsatta inte ens förstår att de blivit utsatta och jag tror att många av dem som utsätter inte ens förstår att de utsätter. Därför måste vi se till att öka förståelsen kring detta och få människor att förstå att det inte är okej att ta på någon om personen inte gett tillåtelse till det. Din kropp är bara din kropp och det är bara du som kan styra över den. 

Vi måste sprida kunskap att man ska kunna sova tillsammans utan att det ska innebära sex. Att man ska kunna kramas och till och med börja ha sex men ha all rätt i världen att avbryta om det känns fel eller gör ont. Vi har ingen skyldighet att ge någon sex, inte ens när vi har påbörjat för vi har alltid rätt att säga nej.

Direktlänk till blogg.se
Direktlänk till nyheter24

Ett samlag utan samtycke är våldtäkt

Tänk dig in i situationen att du sover med en person du dejtar. Personen börjar plötsligt ta på dig, på intima ställen där du inte vill att personen ska ta. Du kanske tänker att om det händer så skulle du säga nej, ta bort personens hand eller gå därifrån, men vad händer när det inte är så enkelt?

Tänk dig att personen plötsligt har sin hand innanför dina trosor och börjar känna sig fram, men du är så rädd att du inte kan säga nej. Det enda som sker är att din kropp blir stel, dina tårar rinner ned för dina kinder och du är så rädd att du skakar. Inombords skriker du: "SLUTA JAG VILL INTE!!!" men munnen får inte fram ett ord på grund av rädsla. Du blir paralyserad, du vet inte vad du ska göra och paniken blir bara värre när du märker att personen inte slutar. Till slut har personen penetrerat dig, personen är inne i dig och du vill bara spy av rädsla, av skam och av hur äcklad du är. Tusen tankar går genom ditt huvud, men munnen kan inte forma orden, du bara gråter. De där minutrarna känns som timmar. Du blöder från ditt underliv, du har blåmärken på brösten. Personen frågar till sist om den ska sluta och du lyckas till slut nicka till svar och du inser att personen faktiskt redan är nöjd och klar. Personen har fått sin orgasm och lägger sig ned bredvid dig och somnar. Kvar ligger du med ett blödande underliv och tårar som rinner. Tankarna snurrar om hur äcklig du är, att detta är ditt eget fel, att du borde vetat bättre än att sova med någon du inte känner fullt ut, att du förmodligen gett fel signaler, att du kanske flörtade för mycket eller hade fel kläder på dig.

 
Det är så lätt att säga att en våldtäkt enbart går ut på sparkar, slag, hot och skrik, men sanningen ser inte alltid ut så. Du kan aldrig veta hur du reagerar i en sådan här situation förrän du väl är där och därför kan du heller inte döma de som blir paralyserade. Jag vet, för jag talar av egen erfarenhet. Historien här ovanför är min historia, detta hände mig 2009. En bra och uppmärksam person märker om den andra inte vill. Den märker det på kroppsspråk, den märker det på ljud och är man osäker kan man alltid fråga för att vara helt säker.

Sex är ingen rättighet. Jag är inte skyldig att ge dig något för att vi sover tillsammans. Däremot är du som sover med mig skyldig att vara säker på om jag vill ligga med dig innan du gör något med mig. Du har ingen rätt att ta på min kropp om inte jag gett samtycke till det. Du har ingen rätt förvänta dig eller tro dig ha rätt till sex med mig om inte jag visat/sagt tydligt att jag vill ha det. En våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp är när du som gärningsman rör mig utan min tillåtelse och fortsätter ändå fast att du inte får något gensvar från min sida. Det behöver inte vara hot, våld eller skrik med i bilden, men om inte jag har givit dig min tillåtelse att röra mig och du inte är uppmärksam nog på mina ljud, på mitt kroppsspråk så är det ett övergrepp. Är jag kåt och vill ligga med dig då kommer du märka det om du bryr dig tillräckligt mycket

Du som varit ute för ett övergrepp ska veta att det aldrig är ditt fel. Du ska aldrig ta på dig skulden och du ska inte känna dig äcklig. Det är enbart gärningsmannen som har gjort fel. Var inte rädd för att anmäla, det är enbart du som kan avgöra när det är ett övergrepp. Det är inte ditt fel, det är enbart du som har rätten till din kropp. Vi är många som sitter i samma situation och vi kämpar tillsammans. ♥




Jag bor i Grums & kör en citroën, problem?

"Du åker ju runt i ett akvarium."
"Du är ju från Grums, det är illa nog."
"Skäms du inte över din bil?"
"Det var säkert Grumsmänniskor som åkte runt i den slitna bilen."

Detta är meningar jag får höra titt som tätt av människor över min bil och att jag bor i Grums. Jag kör nämligen en citroën xsara picasso och ända sen jag fick den bilen av mamma och pappa 2012 så har jag fått höra vad ful den är, att den är en bil att skämmas över, att det är ett akvarium, att den helt enkelt inte är bra nog. Egentligen ända sen jag fick körkort 2011 så har jag blivit retad för vilken typ av bil jag har för det jag har duger aldrig, till någon.

De senaste 6-7 åren har jag också fått så mycket kritik för att jag bor i just Grums, för enligt andra människor verkar ju bara slödder bo här och jag vet inte om jag bor i samma Grums som många andra pratar om, men tro det eller ej, jag trivs faktiskt rätt bra här. Vi har allt vi behöver och jag upplever inte detta ställe värre än någon annan liten ort. Jag är faktiskt ganska nöjd med att bo i Grums. Jag har en fin lägenhet, med bra grannar, bra hyresvärd. Jag har ett bra jobb med bra arbetsgivare.

 
Men jag blir ändå pikad var och varannan dag för vilken bil jag har och för vart jag bor och ärligt talat börjar jag tröttna ordentligt på detta nu. Om du nu tycker min bil är så ful, ge mig pengar så jag kan köpa en som passar din smak då? Om du nu tycker att Grums är så dåligt så låt mig flytta in hos dig då så är ju allt löst?

Människor tror sig verkligen ha sig rätten att pika andra människors liv hur som helst utan att tänka på att det faktiskt kan såra. Jag skiter egentligen i om folk tycker min bil är ful eller att jag bor i fel ort, men när man blir matad med det gång efter gång år efter år så blir det till slut väldigt tjatigt och jag känner mig bara väldigt frustrerad över detta just nu och jag är väldigt trött på att inget jag har eller är duger för någon. I stort sett varje ny person jag lär känna har något att säga om Grums eller min bil och förstår ni hur tråkigt det är att lära känna nya människor, att så fort de ens tar i hand så kommer kommentaren: "Hmm, en citroën. Skäms du inte?" eller "Jaha, så du är från Grums alltså. Där bor ju bara kriminella!"? De hinner knappt lära känna mig eller ens hälsa på mig innan de tar chansen till att pika mig och jag tror faktiskt inte att jag lärt känna en enda ny person de senaste 3 åren som inte har pikat mig för detta. De som säger såhär, skulle de gå fram och säga: "Fan vilken ful tröja du har på dig. Skäms du inte över den?" till någon de inte känner, för det är exakt samma sak. Det är ju egentligen inte själva bilen och orten som stör mig utan det är att människor tror sig ha rätten att pika andra människor när de inte ens känner dem, även om det nu bara skulle vara skämt från deras sida.

Har du inget snällt att säga så håll tyst, snälla. Det är inga allvarliga saker men att alltid bli pikad gång efter gång av varje ny människa man träffar tar faktiskt på krafterna och även om jag är en stark person så är jag ingen supermänniska. Tänk på vad du säger och låt folk både bo, klä sig och köra vilka bilar de vill.

Jag har en fungerande bil, jag har en bra lägenhet, jag är stolt över det jag har. Jag har så mycket mer än vad många andra har för det finns de som är hemlösa, de som saknar körkort eller bil. Jag har något i mitt liv som många andra inte har, så låt mig vara stolt över det.


Debattartikel om amning


Idag har min text om amning blivit publicerat på nyheter24 och hos blogg.se. :) Så kul att de gillade texten och ville publicera den på sina sidor. För er som missat min text får ni gärna läsa den och dela den vidare! Jag står på mammornas sida och de ska få veta att de har stöd! Direktlänk till artikeln.

Är frispråkig samma sak som lättfotad?

Jag har alltid varit en väldigt frispråkig och skämtsam person. Jag kan lätt prata om både sex, mens, hur kroppen fungerar och jag har nog en väldigt snuskig humor. Det konstiga är att jag alltid blivit tillsagd av människor att jag ska tänka på vilka signaler jag ger ut så jag inte blir utnyttjad eller ses som ett sexobjekt. Detta ledde ett tag till att jag blev väldigt hämmad i mitt sätt att vara, jag försökte anpassa mig och alltid tänka på konsekvenserna, vilket ledde till att jag slutade ha kul. Jag tänkte alltid på att jag inte fick säga ett snuskigt skämt för då skulle folk bara se mig som lättfotad. Jag tänkte alltid på vad jag sa, hur jag var och blev helt enkelt någon annan än den jag egentligen är. Jag trivdes inte som den personen, för jag är väldigt lättsam, jag är väldigt skämtsam och har inget emot att prata om dessa ämnen med vänner, killar som jag dejtar och så vidare (och nej, bara för jag är frispråkig innebär det inte att jag pratar sex med allt och alla.)

Varför ska tjejer alltid behöva tänka på hur de beter sig och hur de pratar för att inte bli sexobjekt? Jag ska kunna vara hur fasen jag vill och skämta om sex utan att det innebär att jag vill ligga med personen. Varför ska alltid tjejer ändra sig för att inte sända ut "fel signaler"? Killar får generellt prata öppet om sex, men så fort en tjej gör det så ska hon tänka på hur hon för sig och vilka signaler hon sänder ut, för då kan ju helt plötsligt killen tro att hon vill ligga med just honom för hon var ju frispråkig.

 
Vad händer med unga tjejer när vi hela tiden matar dem med att de måste vara på ett visst sätt för att inte sända ut de där "fel signalerna"? Jo, det kan leda till att tjejerna låtsas vara någon annan än de egentligen är, exakt som jag gjorde. Jag kan fortfarande bli obekväm och rädd för att sända ut fel signaler för enbart sex är ju inget jag söker. Jag söker någon det kan bli seriöst med, någon som jag får dela mitt liv med, men jag vill inte behöva bli en annan person än den jag är för att lyckas med det. Jag vill kunna fortsätta vara mitt skämtsamma jag, som ser ganska lätt på att prata om vissa ämnen utan att jag ska bli ett sexobjekt och är det någon som ska ändra sitt tankesätt så är det de som tror att frispråkighet är lika med sex. Jag ska kunna skämta om sex med någon jag lär känna utan att han tror att jag ska automatiskt ge honom sex och jag ska kunna skämta om sex utan att bli sedd som en vandrande snippa som bara duger till sex. Enda sättet för att hitta någon som faktiskt kan älska en för den man är, är ju faktiskt att vara sig själv. För hur ska någon kunna älska den jag är om jag inte visar vem jag är, utan sätter upp en fasad för att inte bli sedd som ett objekt?

PS. Jag vill också tillägga att jag menar inte att man ska snacka hur mycket sex som helst och bara köra på, man får ju faktiskt anpassa sig lite i början när man lär känna någon och känna av stämningen lite, exakt samma som med allt, men att behöva bli en annan person och alltid tänka på vad man säger och gör funkar inte i längden. Man kan anpassa sig till en viss del i början, men man måste ju ändå visa vem man är, förstår ni hur jag menar?

Bildkälla

Så mycket kostar psykisk ohälsa

♦ Visste du att 33 000 människor är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom per år i Sverige?
♦ Visste du att varje person som är sjukskriven kostar ca 400 000 kr?
♦ Visste du att om man räknar ihop allt så blir det sammanlagt 13,2 miljarder som det kostar samhället?

Detta visar programmet Dr Mikael och Tilde som sänds å 7:an. Detta är alltså bara en liten del, för bakom varje siffra döljer sig en person och ett enormt lidande.

Nu kanske ni undrar varför jag tar upp vad det kostar samhället när man lider av psykisk ohälsa. Min poäng i det här är att man ska försöka se det hela ur ett större perspektiv och försöka göra något åt det medan man kan. Många människor tar inte psykisk ohälsa på allvar för enligt dem är det bara att rycka upp sig. Vi lär oss redan som barn att motion och rätt kost bygger starka kroppar, men vi får inte lära oss hur vi ska bygga starka själar. För många är psykisk ohälsa bara något man hittar på för att man är lat, för att man inte orkar jobba eller för att få medlidande när det faktiskt är en stor folksjukdom och vi måste börja ta de här 33 000 personerna på allvar. Det vi också måste tänka på att detta är enbart summan för de som blir sjukskrivna, det finns många där ute som lider av psykisk ohälsa som inte ens vågar be om hjälp, som lider i det tysta.

 
Alla kan råka ut för psykisk ohälsa, alla kan falla. Det kan handla om en olycka, att ens föräldrar skiljer sig, att någon i ens närhet dör, att man mister jobbet, att man mister sin partner. Det kan också handla om att man blir mobbad, utsatt för övergrepp, ett missfall och så vidare, men psykisk ohälsa kan också bara komma sådär, helt utan förvarning, utan att något tragiskt har hänt. Det kan hända oss alla, exakt när som helst och därför måste vi se till att skydda varandra och hjälpa varandra. Vi kan förebygga psykisk ohälsa om vi bara tar tecknen på allvar.

Ingen väljer att må psykiskt dåligt, lika lite som någon väljer att få cancer, men när det väl händer måste vi vara där och stötta varandra och tro på varandra, för du skulle väl vilja ha hjälp om det hände dig? Om vi börjar med att försöka förstå varandra lite mer istället för att döma varandra så kanske den psykiska ohälsan skulle minska lite. Om vi istället börjar vara snälla mot varandra istället för att säga och skriva elaka saker till varandra så skulle den psykisk hälsan bli bättre. Du kan göra så att den psykiska hälsan blir bättre och att det blir mindre kostnader för just detta, om du bara försöker ta detta på allvar istället för att döma andra människor. 

Är du osäker på om du är i riskzonen för att råka ut för utmattningssyndrom? Dr Mikael tipsar om ett test du kan göra för att få en bättre inblick om du riskerar att råka ut för detta. Direktlänk till testet.

Bildkälla

Dessa sjuka ideal bryter ner människor

 
Jag är medlem på en dejtingsida som heter Happy Pancake och fick nyligen syn på denna presentationen och jag känner bara, are you for real?

Jag har cencurerat en del av texten då jag inte vill "hänga ut" personens text för i övrigt var texten bra, men just denna meningen som står sist får mig verkligen att fundera. Vem skriver ens sådant på en presentation? Varför är det sådan fruktansvärd fokus på vikt och utseende? Självklart ska det finnas en attraktion för att det ska fungera, men att skriva en sådan sak får mig att bara vilja sticka ifrån och aldrig se åt den där killen igen. Hur ska vi bygga självkänsla hos unga tjejer när vi hela tiden pratar om hur man SKA se ut?

Jag vet själv hur det är att vara i viktträsket och senast igår mådde jag dåligt över min kropp, trots att jag inte ens är en gnutta överviktig. Trots att jag vet att jag är fin exakt som jag är. Trots att jag kämpar för att alla kroppar ska ses som bra kroppar. Detta jäkla idealet påverkar oss mer än vad vi tror att det gör. Det ställs krav överallt på hur vi ska se ut, hur vi ska vara, vad vi ska jobba med och vilka intressen vi ska ha. Vi matas hela tiden med att det vi är, det vi gör och så som vi ser ut aldrig duger, för det går alltid att bli bättre. Bli snyggare. Bli rikare. Bli populärare. Fokus läggs aldrig på att vi faktiskt är bra exakt som vi är.

Jag undrar hur de som skriver en sådan här presentation tänker. Vad skulle hända om han faktiskt skulle finna en kurvig eller knubbig tjej attraktiv och faktiskt vilja ha kontakt med henne? Jag undrar om hon verkligen skulle svara på hans meddelande efter en sådan text, det skulle då inte jag. Jag undrar också hur han definierar smal, kurvig och knubbig. Skulle jag vara smal nog åt honom eller är jag också för stor? Många gånger undrar jag om personer verkligen vill träffa någon för jag skulle då inte bli lockad av en sådan presentation, för mig är det fruktansvärt lågt att skriva så. För mig är det fruktansvärt lågt att fatshama på det viset, för detta är en av anledningarna till att unga tjejer svälter sig, att de börjar fiffla med maten och tro att de inte duger som de är, för de blir hela tiden matade med att de inte duger om de ens har ett gram för mycket. När samhället håller på så här och hela tiden kräver och kräver att alla ska vara smala så bryts ännu en själ itu och en till hamnar i ätstörningar eller under kniven.

Missuppfatta mig inte nu för självklart har man olika saker man finner attraktivt, men att skriva ut det på detta sättet är fel enligt mig. Att skriva ut att ens krav är att tjejen SKA vara smal sätter så onödiga krav hos många tjejer och de tror att alla killar vill ha en smal tjej. Självklart är det inte heller fel att vara smal, men det är heller inte fel att vara större.

Jag säger inte heller att bara killar skriver enorma och dåliga krav på sin presentation, men eftersom jag inte söker tjejer på dessa sidor så kan jag inte uttrycka mig om deras presentationer.

 
 Bildkälla

#INGAMEN

 
"Jag är inte rasist, men...."
"Jag är inte homofob, men..."
"Ingen förtjänar att bli våldtagen och jag hatar våldtäkt men..."
"Det är klart att tiggarna är fattiga, men..."
"Det är klart det ska vara lika lön för lika arbete, men..."

Kommer ni ihåg att jag har blivit ambassadör för Supermanprojektet? De har startat en ny kampanj nu som jag vill tipsa er om. Denna kampanjen heter INGA MEN och går helt enkelt ut på att ändra synen på detta gällande MEN. Som ni ser här i listan ovanför så finns det hur många men som helst som inte ska vara där och listan kan säkert göras ännu längre. Hur kommer det sig att detta får fortsätta? Att människor har sådan dubbelmoral och säger att de är emot saker, men ändå tycker det är rätt i vissa sammanhang? 

Kampanjen INGA MEN går ut på att lyckas få bort dessa men där de inte passar in. Rasism ÄR fel. Våldtäkt ÄR fel. Homofobi ÄR fel. Orättvisor ÄR fel, det finns inga men i det. Det finns ingen som förtjänar en våldtäkt. Det finns ingen som förtjänar att bli hatad för sin hudfärg. Hur ofta använder du egentligen ordet men för att ursäkta en åsikt?

Jag kommer skriva under för alla likas värde. Målet är att 100.000 ska anta utmaningen innan första juli. Det finns inga men när det gäller mänskliga rättigheter. Är du med? Dela gärna din resa "utan men" på instagram och använd #INGAMEN för att få fler att delta. Direktlänk till INGAMEN.


Att ha ångest är ingen lek

Igår tittade jag på bingolotto och fick plötsligt för mig att ringa in och jag lyckas komma fram, för första gången i mitt liv. Men tyvärr bestämde sig min ångest för att börja bråka så jag fick panik och lägger på för jag blev så rädd. Ni som lider av social fobi, ångest eller panikångest förstår vad jag pratar om. Att helt plötsligt prata med en främmande människa i telefon i tv blev jättejobbigt för mig. Jag blev så otroligt ledsen eftersom jag hade dubbellott och kunde därför ha vunnit stora summor pengar och jag blev deppig så jag la ut en status om detta på facebook och instagram. Ibland blir jag skrämd av människors okunskap och brist på empati...

 
Personen följer mig på instagram och vet att jag har ångest och är nyinflyttad i min lägenhet. Jag förstår att det är svårt för människor som aldrig haft ångest att förstå hur det är, men att ta för givet att det ens finns någon att lämna över luren till och tro att det är så enkelt att bara springa till första bästa granne trots ångest får mig att bli så ledsen över den brist på förståelse det finns idag. När man har ångest kan det vara svårt att ta kontakt med andra människor, det kan vara svårt att ens gå utanför dörren och att då göra något så konstigt som detta skulle inte fungera för mig.

Det är sådan brist på förståelse när det gäller psykisk ohälsa och människor tror verkligen att allt ska vara så enkelt och detta fick mig faktiskt att bli mer ledsen än att ångesten vann över mig. När jag är öppen om min ångest så vill jag inte ha kommentarer om att jag borde göra si och så istället för att pengarna är så viktiga, för hade jag fått bestämma så hade jag klarat att prata med bingolotto och kunnat ta emot de där pengarna, det vore en dröm för mig och hade det funnits någon i närheten som kunde ta telefonen åt mig så hade jag lämnat över om jag inte hade klarat det, jag är inte dum. Tyvärr var det inte så enkelt för jag drabbades av panik.

I ärlighetens namn undrar jag hur många som hade bett bingolotto vänta för att man måste klä på sig och springa till grannen för att presentera sig och be personen som man aldrig pratat med innan ta över telefonen... Ja, det gällde mycket pengar men man bestämmer inte över sin ångest. Denna gången vann den över mig. Tänk om personen låg och sov för att den ska upp och jobba tidigt och en främmande människa knackar på och lämnar över en telefon för att personen ska prata med bingolotto? Ska jag då fortsätta knacka dörr tills någon vill hjälpa mig?

Om du inte har någon kunskap om psykisk ohälsa, så snälla håll saker för dig själv. Självklart kan man beklaga och fråga om det inte fanns någon i närheten som kunde ta telefonen (även om jag själv tycker det är uppenbart att det inte gjorde det eftersom jag skrev som jag gjorde), men att skriva på det sättet när man vet att personen lider av ångest tycker jag bara är lågt. 

Ammande mammor - svar på tal

Jag såg Moas video som handlade om amning på offentliga platser och blev inspirerad att skriva när jag såg den videon. Amning är ett väldigt väldiskuterat ämne och som Moa så blir jag riktigt förbannad när människor tycker att det borde förbjudas att amma på offentliga platser så därför tänkte jag göra några svar på tal gällande konstiga kommentarer jag läst och hört angående detta. Hur långt ska vi dra detta om ammande mammor ska behöva låsa in sig på toa? Ska vi be handikappade som dreglar att äta på toa? Ska vi be människor som har byxorna alldeles för långt ner så man ser brevinkastet låsa in sig på toa? Ska vi be människor som är för fula för vår smak att äta sin mat på toa? Om jag finner dig störande, obehaglig, äcklig eller vad det nu kan vara, tar du då med din mat in på toa och äter den där? För om du inte gör det för min skull, varför ska den ammande mamman göra det för din skull? Snälla, tänk till lite innan du yttrar dig och var vänlig respektera ammande mammor! Du behöver inte tycka om det, men du behöver heller inte klaga. Alla har rätt att äta, vare sig vi är barn, vuxna, gamla, korta, tjocka.



"Men du kan väl amma innan du går hemifrån?"
Vet du hur ett barn fungerar? Vissa barn kan faktiskt bli hungriga redan efter en timme och behöver då mat. Även om mamman precis gett sitt barn mat så kan barnet behöva mat innan de kommer hem. Du vet väl också att saker kan dra ut på tiden när man är på offentliga platser? Det är köer, man kanske träffar en bekant som man pratar med och även om man planerat att gå hem inom två timmar så kan saker dra ut på tiden.

"Men snälla, du kan väl gå in på toa och amma istället!"
Jaha, så du tycker att mamman ska sitta i bajslukt och ge sitt barn mat och uppta toaletten när någon kanske behöver in? Du kommer ju ändå klaga sen om det är du som behöver in och det är upptaget. "Herregud, att sitta på toa och amma när jag behöver bajsa. Har ni ingen skam i kroppen?" Blir du någonsin nöjd kan jag undra? Mamman kanske själv äter, hur hygieniskt är det att ta med sig tallriken in på toaletten, eller ska hon vänta tills barnet ätit klart och hennes mat blivit kall?

"Jag skulle aldrig amma mitt barn offentligt!"
Okej, så om du är på stan för att du måste köpa lite nytt till din bebis och din bebis blir hungrig men bebisen tar inte emot flaskan. Det finns inte någon toalett i närheten och det finns inget amningsrum, vad ska du då göra? Ska du gå runt med en skrikande bebis och plåga din unge? Säger du till ditt barn: "Nej Gösta, mamma får inte ge dig mat offentligt så du får gråta tills vi är hemma sörru!"?

 
"Men det är obehagligt att se folk dra fram sina bröst ju!"
Exakt VAD är så obehagligt med detta? Det är ett bröst och ett barn som får mat, vad får dig att bli så äcklad och få sådana obehagskänslor av detta? Om du nu tycker det är så jobbigt, vänd dig då åt ett annat håll eller gå någon annanstans så länge. Det är ju faktiskt oftast lättare för dig som klagar att flytta på dig till ett annat bord exempelvis än för mamman att krångla fram och tillbaka med ett gråtande barn, vagn, bröst som ömmar osv osv. Men vet du, det bästa är faktiskt bara att du accepterar läget och lever med det!

"Man tar inte med sig sådana små barn på offentliga platser!"
Nähä okej, det var något nytt. Du vet väl att barn behöver besöka vårdcentralen och då kan det hända att man behöver åka kollektivt, det är du medveten om va? Du vet väl att även mammor behöver bajsa, kissa, äta mat, duscha osv och kan behöva handla lite hygienartiklar? Du vet väl att även bebisar behöver blöjor och kläder? Ska mamman då som kanske inte har någon som hjälper henne lämna sin unge hemma i soffan medan hon springer på stan menar du eller ska hon torka sig med gardinen när hon bajsar?

"Man behöver ju faktiskt inte kasta fram brösten i ansiktet på folk. Lite respekt får ni att ha för oss andra!"
Jag vet inte vad du har sett för ammande mammor men jag har då aldrig fått några kastade bröst i mitt ansikte... Inte ens när jag suttit vid samma bord som en ammande kvinna har hennes bröst kastats runt så att de fläskat till mig här och där. De flesta mammor jag har sett har varit väldigt diskreta och om man skulle råka se lite av brösten, so what? Det är bröst, inget annat! Ni kan ju se filmer, musikvideos, internet, serier, tidningar och till och med porr där brösten visas på alla möjliga sätt och det går ju bra. Ni kan ju även se bröst i uringade tröjor på stan utan att skriva arga artiklar om hur äckliga människor är som har uringat så varför går inte en ammande mamma bra?

"Att amma är naturligt, men det är också att kissa, bajsa, ha sex, onananera också. Ska jag då göra något av detta på restaurangen?"
Du vet väl att man kan få böter av att kissa, bajsa, onanera eller ha sex på offentliga platser? Det kan räknas som ofredande, det gör dock inte att amma ditt barn. Vet du varför? - För att det handlar om att ge ett barn MAT. Du får ju äta din hamburgare på offentlig plats, därför får även barn äta på offentlig plats. Att råka se lite bröst när en mamma ammar är inget sexuellt och det kan inte jämföras med att dra fram snoppen som du kissar ur på en restaurang. Din snopp ger inget barn mat och bröst är inte jämförbart med ett könsorgan.

Nykterist i ett alkoholiserat samhälle

Jag är snart 25 år och jag är nykterist. Att vara nykterist i dagens samhälle är inte alltid det lättaste, då alkoholen är en sådan accepterad och naturlig sak i de flesta människors liv.

I söndags var jag iväg till Rock bar här i Karlstad där det samlades några människor för att se matchen mellan Skellefteå - Frölunda och upplevelsen blev allt annat än bra. För det första fanns det inte mycket alkoholfria drycker att välja på. De hade läsk, men ingen sockerfri och tack vare att jag inte kan dricka läsk med socker fick det bli vatten. Servitören kommer med dryck till alla runt bordet som beställt öl eller andra alkholhaltiga drycker, men har inte med sig mitt vatten, så när maten kom berättade jag för servitrisen att jag hade beställt vatten men inte fått det, så efter många om och men fick jag mitt vatten. Min pappa dricker ju inte heller så han beställde en alkoholfri öl, medan alla andra fick sin öl i glas fick pappa bara en flaska, han var alltså inte värd ett glas eftersom han valde en alkoholfri öl.

Jag älskar hockey och åkte dit för att kolla på matchen, men det blev förstört det också på grund av att så många människor inte kan hantera alkohol. Vuxna män sitter och skriker: "Visa pattarna!". Det välts ut öl hit och dit, det fjantas runt och det hetsas till att dricka allt ifrån starka såser till sprit. Meningar som: "Var inte en så jävla färjestadare, sup nu istället och halsa den där!" förekom och jag funderar på vart dagens samhälle är på väg. Vi samlades där för att se hockey, för att fira guld tillsammans och se Frölunda ta hem segern efter 11 år, men istället förvandlas allt till ett dagis där det tävlas om att dricka mest och de som inte dricker lämnas utanför. Vuxna människor mobbar andra människor och hetsar dem till saker. Är det verkligen detta vi budskap vi ska sprida vidare till våra barn och unga?

 
Jag är ingen tråkig människa, för jag kan släppa loss och jag älskar att synas men i sådana här tillfällen blir jag liten. Jag gömmer mig i ett hörn och vill inte delta, just för att det är på en sådan nivå som får mig att bli så fruktansvärt obekväm. Jag känner mig inte välkommen på ställen där jag inte ens kan få min dryck för att det inte prioriteras när det inte är alkohol. Jag har inget emot att folk tar en öl, men när vi samlas för att se på hockey så vill jag att vi ska se hockey, inte fjanta runt som småbarn. I sista perioden fokuserade många på allt annat än själva hockeyn.

Många gånger känns det som att jag inte passar in någonstans... Inte ens när det gäller hockey kan man samlas för att man har ett gemensamt intresse för alkoholen förstör. Jag önskar bara att jag kunde träffa människor som jag kan dela intresse med där sådana här saker inte tar över och förstör, för det är inte kul när människor beter sig som idioter på grund av sprit. Det är inte kul när folk sprutar champange över en när man själv inte dricker alkohol. Det är inte kul när ens mobiltelefon är på väg att bli förstörd på grund av att människor häller ut sin öl lite överallt. Det är inte kul när vuxna människor gör narr av en annan människa och gör personen till gruppens clown som alla ska hetsa, skämta om och driva med.

Jag förstår att många av er vill dricka lite och det är okej men snälla, kan ni inte ha lite respekt för oss andra också och faktiskt behärska er? Vi var där i sällskap på 27 personer, då ska vi också vara ett team, då kan ni inte bete er hur som helst. Vill ni supa och leva rövare kan ni göra det hemma så att vi som faktiskt är intresserade av hockeyn på riktigt kan få njuta av matchen och ha roligt tillsammans!

Jag tänker stå upp för de som mår dåligt






Detta är några av de kommentarer som kommit in på min debattartikel om ideal på nyheter 24 facebooksida och jag tycker det är så enormt roligt att läsa igenom kommentarerna där. Många tror direkt att jag är en fet människa som bara äter godsaker och ligger i soffan hela dagarna för att jag är emot att det bara i stort sett visas en kroppstyp i media och att det i stort sett bara är en kroppstyp i samhället som är accepterad.

Sanningen är ju faktiskt den att jag tränar pole dance fitness några gånger i veckan och håller nog igång mer än vad många andra gör. I stort sett passar jag nog in i den där idealbilden eftersom jag är idag smal och ganska vältränad med former, men vet ni? - Jag är ändå emot idealet. Det påverkar många unga människor väldigt negativt, det får dem att må dåligt över sig själva och det är inte okej.

Alla har inte samma förutsättningar. Alla kan inte bara träna och bli slanka för det handlar om hur ens kropp är uppbygd. Det handlar om gener, om sjukdomar och om mediciner i vissa fall. Har ni hört talas om sjukdomen hypotyreos? Det innebär att kroppen går på lågvarv och ämnesomsättningen blir väldigt låg. Jag känner människor med denna diagnosen, som lever ett väldigt sunt liv, går hos dietister, tränar mer än mig men fortfarande är överviktiga och det beror på personens sjukdom. 

Mitt inlägg handlar inte om att det är fel att visa en naken kvinnokropp. Det handlar heller inte om att hon på bilden är onaturlig eller ser fel ut, det handlar om att fler typer av kroppar måste bli accepterade i media och i samhället. Att enbart visa en kroppstyp (alltså smala, storbystade och hårlösa kvinnor) påverkar våra barn och unga väldigt mycket. Detta är inte enbart i programmet Fråga doktorn som vi sett detta, vi ser det överallt. Reklamer, tidningar, internet 24/7. Vill du verkligen gnälla på att människor är lättkränkta och borde ta tag i sina liv när det faktiskt handlar om så mycket mer än så? Snälla människor, öppna ögonen och se saker ur ett större perspektiv. Försök se hur detta ideal faktiskt påverkar oss människor på lång sikt när vi hela tiden matas med smala, storbystade, hårfria kvinnor vart vi än vänder oss? Detsamma gäller även män, för det finns även olika kroppsformer hos män och exempelvis Dressmann har ju lyckats ta fram dessa olika kroppstyper i sina kalsongreklamer. 

Många skriver också att sådana som mig gnäller för mycket och att vi borde skaffa oss ett liv. Men har du så mycket till liv själv när du måste gnälla på att jag gnäller kan jag fundera över? Jag gnäller, du gnäller på att jag gnäller, what's the difference? :P

Jag tränar och jag håller mig i form, men jag vill ändå stå upp för dem som mår dåligt. De som har komplex för sin kropp, de som blir påverkade av idealet, de som hamnar på sjukhus på grund av att de inte klarar av pressen. Det är de människorna jag tänker stå upp för och jag tänker fortsätta kämpa för att alla kroppstyper ska få synas i samhället. Smal som tjock, kort som lång, hårig som rakad, man som kvinna som hen.

Debattartikel: Samhällets ideal


Idag ville nyheter 24 att jag skulle skriva en debattartikel om detta med ideal och detta med att SVT visade en animerad kvinnokropp som hade stora bröst, smal midja och rakat kön för att prata om brist på B12. Min artikel handlar handlar alltså om hur ideal påverkar oss människor när vi bara ser en och samma kroppsform vart vi än vänder oss, anmierad som verklig. Läs och dela vidare, för vi behöver fler människor som inser vad idealet är fel och faktiskt vågar visa upp sin kroppsform oavsett hur man ser ut. :) Smal som tjock, lång som kort, rakad som orakad, kvinna som man som hen. Vi är alla bra som vi är.

Direktlänk till artikeln.

We are the winners, we are all the best

Om man är en offentlig person på internet kan det hända att man får uppleva näthat. 
Många bloggare och youtubers får uppleva näthat dagligen och man kan se i många bloggares kommentarsfält helt onödiga kommentarer som egentligen inte borde skrivas. 

Det många haters verkar tro är att det är de som är vinnare, att de har vunnit över dem de näthatar. Men sanningen är att det är de som får näthat som är vinnare. De som fortsätter med det de älskar trots att de får hat. De som fortsätter vara starka och inte tar åt sig av vad någon okänd människa tycker. De som följer sin dröm och fortsätter kämpa, det är de som är starka och det är de som är vinnare. Fattar du vad coolt det faktiskt är att exempelvis Kissie, Blondinbella och Jockiboi fortsätter med det de älskar fast de får så många hatkommentarer varje dag? DET är starka människor. Det är människor som inte låter någon sätta sig på dem och det är så det ska vara. Vi är för värdefulla för att låta oss bli nedtryckta. Vi är för bra för det.

Jag älskar att skriva, jag älskar min blogg och jag ger inte upp det jag brinner för. Hatkommentarer är ingenting som rör mig i ryggen idag för jag är så pass trygg i mig själv och mitt skrivande. Jag vet vad jag är bra på, jag vet vad jag kan och jag vet att jag är värdefull. Jag behöver inte alla människors bekräftelse. Jag behöver inte vara omtyckt av alla.

Om du upplever hat oavsett om det är på nätet, i skolan/jobbet eller någon annanstans så ska du tänka på vad bra du är. Du är stark som fortsätter kämpa och går till jobbet/skolan varje dag. Du är stark som klarar av detta och inte låter dig hindras. Du är en vinnare, du är en kämpe och du är bäst, låt ingen få dig att tro annat!


Nykterist för att man vill

När människor får veta att jag är nykterist får jag oftast frågan om jag är det på grund av att jag har haft problem med alkoholen eller droger innan. Det är så himla intressant att folk verkar tro att man måste ha haft problem med alkoholen för att kunna vara nykterist.

Jag är 24 år och jag har valt att vara nykterist för att jag inte finner något nöje i alkohol. Jag har inget behov av alkohol och därför har jag gjort ett aktivt val att avstå. Jag har valt att avstå alkohol, vissa har valt att avstå kött och andra har valt att avstå socker och det är ingenting som borde ifrågasättas. Omgivningen borde helt enkelt acceptera det. 

Det är väldigt intressant att se vilken spänd stämning det kan bli kring alkohol och särskilt när man har valt att avstå. Det är provocerande för vissa människor att man är nykterist och inte alkoholist, för då hade det varit skillnad om man avstod det där glaset. Att bara tacka nej till alkohol utan att ha en "ordentlig och accepterad" förklaring räcker tyvärr inte i dagens samhälle. Att man kör bil, har problem med alkoholen eller liknande anledningar är accepterade, men att bara tacka nej för att man vill är tyvärr inte lika accepterat, vilket det borde vara.


Medias ideal skadar oss

Det genomförs ca 25.000 skönhetsoperationer varje år i Sverige. Ca 85% är kvinnor. SIFO har gjort en undersökning på uppdrag av SVT där 1000 personer intervjuades. Populärast är det bland tjejer mellan 15-29 år att vilja fixa till något på sin kropp och det har ökat med nästan 40% på enbart två år. Siffror från KÄTS visar att det är ungefär 100.000 personer som har en diagnostiserad ätstörning i Sverige.

Vi matas hela tiden med att vi inte duger som vi är för varje år kan vi läsa i tidningen: "Så får du den perfekta strandkroppen.” och bilderna på perfekta kroppar tar över hela instagram. Unga tjejer delar dessa bilder som inspiration, för de tror att det är så man ska se ut. En studie från Sveriges kvinnolobby visar att 9 av 10 unga kvinnor inte är nöjda med sin kropp, att media många gånger fått dem att må dåligt över sitt utseende. Media och samhället borde lägga tiden på att bygga unga, starka och självständiga individer, men istället bryter de ned dem och får dem att tro att de inte duger som de är och media tjänar pengar på det.

Nu sitter nog vissa och tänker: "Men det är väl bara att strunta i idealen och gå sin egen väg. Det klarar jag."
Det är jättebra att du kan ignorera dessa ideal och gå din egen väg, men det handlar inte om dig. Det handlar om de som hamnar i självskadebeteenden på grund av att de inte klarar av pressen och som statistiken visar så är det faktiskt ganska många som hamnar just där. För många unga tjejer blir kroppen ett objekt, något som är till för att tillfredsställa andra och det är lätt att "bli sitt utseende". Får man då inte den där bekräftelsen för sin kropp som man tror att man behöver så blir det väldigt lätt att hitta fel och man lägger lättare märke till vad "alla andra har" och uppmärksamheten de får.


Vare sig vi vill eller inte så blir vi väldigt påverkade av samhället och de ideal som finns, särskilt när vi blir matade dag ut och dag in om vad som är det "rätta utseendet"
för något är ju faktiskt orsaken till att så många unga tjejer vill ändra sitt utseende och är så missnöjda. Så jag tror faktiskt att anledningen till att skönhetsingrepp ökar är den idealbild som finns och som gör att vi tror att vi är fel om vi inte passar in i den och då vill unga tjejer ändra på sig själva i hopp om att de blir lyckligare.


Idealet måste få ett stopp, människor ska inte behöva gråta sig till sömns på grund av att de känner att de inte duger och ni måste sluta ge offret skulden! Man väljer inte att må dåligt, man väljer inte att hata sin kropp eller att få anorexia. Ni måste våga ta debatten om hur ideal faktiskt påverkar. Prata med era barn och unga om detta, få dem att förstå att utsidan inte är det viktigaste och få dem att förstå att bilderna i media inte är verkligheten. Vi är alla olika. Vi ser olika ut och det är okej. Det ska inte finnas något rätt eller fel, en mall för hur magen eller brösten ska se ut. Vi är alla bra som vi är och din kropp duger exakt som den är!


Bildkälla

Perfekta bilder och fler följare

"Så får du fler följare på instagram."
"Så får du ett perfekt feed på instagram!"

Vi matas hela tiden med att vi måste ha många följare på våra sociala medier. Vi matas hela tiden med vad som är de perfekta bilderna och hur det perfekta ska vara. Visst är det roligt med följare och fina bilder, men är det verkligen så viktigt att ha det där perfekta feedet, med perfekta bilderna som får folk att drömma sig bort?

Jag tycker faktiskt inte det. Jag vill hellre visa verkligheten och lägga in exakt det jag känner för för stunden. Oavsett om det är en bild på en fin solnedgång eller på att jag äter banan. Jag vill inte behöva tänka på att bilderna måste vara perfekta och passa in i mitt feed. Jag vill se verkligheten även hos andra. Jag vill se lite av det där kaoset som blir när man blir småbarnsförälder. Jag vill se när någon råkat spilla ut kaffet över datorn. Jag vill se verkliga bilder, på verkliga människor som inte försöker vara så perfekta hela tiden.

För när vi matas med det perfekta hos alla, vad händer då med oss? Det är svårt särskilt som ung att tänka att det där bara är en fasad, att man bara ser en liten del av personens liv och personen då väljer ut det bästa. Jag önskar att fler offentliga personer kunde visa upp sin ärliga sida lite mer då ingen är perfekt. Ingen har ett perfekt liv.


Alla mina artiklar


Min första debattartikel kom upp i april 2015 och handlade om kroppsideal. :) Den fick väldigt mycket positiv respons, men så klart fick den även negativ respons. Väldigt roligt att den blev så pass uppskattad! Direktlänk till artikeln.




 
Min andra debattartikel var ett öppet brev till min gymnasieskola då de verkligen gjorde den tiden till bland det värsta jag har varit med om. Jag fick otroligt bra stöd när människor läste denna artikeln och det var många som tyckte att jag var stark som kämpade på, vilket värmde otroligt mycket. Direktlänk till artikeln.



 
Min tredje artikel blev en text om feminism och jämställdhet och det var först här jag började märka hur många män som faktiskt började hata och skriva elaka saker. Väldigt intressant med tanke på vad texten handlade om och de bevisade ju bara att jag hade rätt med sina ord. Direktlänk till artikeln.



 
När det var no hate dagen fick det bli en text om näthat och vad man kan göra för att sprida mer kärlek i vårt samhälle. Här fick jag bra respons från både killar och tjejer vilket var väldigt kul. Jag är nöjd med dessa tipsen jag gav! :) Direktlänk till artikeln.



Nästa text blev återigen om feminism och jämställdhet då detta verkligen är ett ämne jag brinner för. Återigen fick jag se hur mycket hat det kan komma av män och ja, jag skriver män eftersom det var de som mestadels skrev elaka kommentarer. Direktlänk till artikeln.



Sen blev det faktiskt ett inlägg om att jag älskar män, eftersom många tror att feminister hatar män. Så är ju inte fallet så därför listade jag punkter jag älskar hos män och här fick jag otroligt bra respons från både män och kvinnor. Dock fanns ju de där trollen där också och kom med lite hat, men inte lika mycket som innan, eftersom jag hyllade män. Direktlänk till artikeln.





 
Sen ville även aftonbladet ha med en av mina texter, så klart om feminism haha. Jag älskar att skriva om detta ämne då jag märker hur mycket det faktiskt behövs. Denna fick jag också väldigt bra respons på, men också en del hat. Detta är en av de texter jag har skrivit som har spridits bäst. Direktlänk till artikeln.




Min senaste artikel är en av de texter jag är mest nöjd med, någonsin faktiskt. Jag kände själv när jag skrev den att jag var otroligt nöjd och den fick väldigt bra respons. Den har delats många gånger och faktiskt fått många likes. Även om långt ifrån alla håller med och vissa män sitter och hatar så är jag otroligt glad över att den har delats. Direktlänk till artikeln.

Jag tror att detta var alla jag har skrivit hittills och jag hoppas på att få skriva många fler framöver då detta är något jag verkligen älskar och brinner för. :)

Vi matas med att vi inte är bra nog

"Så får du de perfekta ögonbrynen."
"Så får du den perfekta platta magen."
"Så får du det perfekta hollywoodsvallet."

Hela tiden och överallt matas vi med att vi inte är perfekta som vi är. Vi ska ju hela tiden eftersträva att få den där platta perfekta magen eller de där perfekta ögonbrynen, som inte får vara buskiga men de ska heller inte vara smala som streck. Men vi som inte har de där perfekta ögonbrynen eller den där platta perfekta magen då? Varför kan inte vi bara få vara oss själva, utan att hela tiden få höra vad vi ska eftersträva?

Jag noppade i sönder mina ögonbryn som tonåring och idag växer de knappt någonting och ärligt talat kan jag må lite dåligt över det eftersom ögonbrynen är ett av mina största komplex. Vi ser hela tiden "så skapar du de perfekta ögonbrynen" och ögonbryn har blivit en stor hype idag. Istället för att prata om att alla har olika ansiktsform och är bra som de är så har vi istället en mall på hur det perfekta ska vara.

För dig kanske de här punkterna är skitsaker. Du kanske tycker att det är lätt att gå sin egen väg och inte bry sig om idealet. Det är jättebra att du gör det och jag är glad för din skull, men alla har det inte så lätt. För vissa är denna utseendehets ett helvete. Vissa hamnar till och med på sjukhus för att de försöker banta så att de ska passa in i idealet och det är inget vi ska underminera. Samhället och media gör många gånger folk sjuka genom sina ideal och sitt tjat om det perfekta. 

De borde lägga tiden på att bygga unga, starka och självständiga individer, men istället bryter de ned dem och får dem att tro att de inte duger som de är. Alla kan inte stå emot idealet, alla har inte den styrkan i sig själv och vi måste stötta dem, inte göra narr av dem som många tyvärr gör. Bara för att du inte mår dåligt av något så innebär inte det att problemet inte existerar.


Att pika någon löser inget

"Ät inte ihjäl dig på det där."
"Vad lite du äter!"
"Du måste ju äta mer förstår du väl!"

Är du en av de här människorna som säger så här? Snälla, bara sluta! Jag som har haft en ätstörning vet vad svårt det är när någon pikar en för hur lite man äter. De där kommentarerna hjälper verkligen inte till för det är inte direkt så att man känner: "wow vad hungrig och sugen på mat jag blev nu." efter de där kommentarerna utan det är snarare tvärtom. 

Jag förstår att omgivningen givetvis kan bli orolig om man tycker att en närstående äter för lite, men att lägga fram det på detta sättet är inte rätt väg att gå för risken är att personen känner sig påhoppad av ditt sätt att säga det och av din sarkasm som i första kommentaren och istället börjar äta mindre.

Hur du kan göra istället om du är orolig:

* Prata först igenom det med någon i din närhet. Tycker den personen också att Lisa äter för lite eller är det bara du som har den uppfattningen? Prata ihop er så ni vet vart ni står.

* Prata sedan med Lisa. Börja lugnt och försiktigt och fråga hur hon tycker att det går med maten. Försök föra en dialog och lyssna på henne. Berätta att du bryr dig och att du finns där.

* Om du märker att Lisa faktiskt äter mindre och mindre så kan du kontakta vårdcentralen, BUP, ungdomsmottagningen eller psykiatrin exempelvis för rådgivning för att se hur du kan fortsätta att hjälpa Lisa.

 
UMO
 

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...