Artikel om övervikt


Igår publicerade blogg.se mitt blogginlägg som artikel gällande fat shaming vilket jag tycker var jättekul. :) Jag har fått jättebra respons för detta faktiskt och de flesta håller med mig. Skönt att veta att fler människor tar avstånd från body shaming och att lägga sig i andras liv utan att ha en aning om hur de lever. Tack till alla som läser, kommenterar och delar, ni är bäst! :)

Direktlänk till artikeln

Är alla överviktiga osunda?

Vad är din första tanke när du ser en överviktig människa?
Är det kanske: "Alltså, den där människan borde gå till gymmet och sluta trycka i sig massor av pizza på soffan! Det är ju inte hälsosamt att vara överviktig!"? Är du kanske en sådan person som skriver/säger till överviktiga människor: "Du borde inte äta den där bullen, tänk på din vikt och bli mer hälsosam istället!"? Det här inlägget är riktat till dig.

Om du är en sådan person som kan skriva/säga sådana saker till en överviktig människa som du inte har en aning om hur den lever, skulle du göra samma sak med någon smal/normalviktig person? - Jag tror faktiskt inte att du skulle det. Men hur vet du att den där smala personen lever sunt? Hur vet du att personen inte trycker i sig godis och skräpmat varje dag, men har svårt för att gå upp i vikt så därför syns det inte? Om du ska predika för överviktiga människor ska du väl predika för alla då eftersom även den smalaste människan med hög ämnesomsättning kan äta otroligt onyttigt och kanske inte motionerar alls, vilket faktiskt är enormt farligt det också.

Du har inte en aning om hur den där överviktiga människan du ser på bussen lever. Du har inte en aning om hur en där smala människan du ser på Ica lever. En överviktig person kan fortfarande äta sunt och motionera, men att personer lider av en sjukdom eller går på medicinering som påverkar ämnesomsättningen. Vad ska då den överviktiga göra för att passa in i din mall som "hälsosam"?

Att vara smal innebär inte alltid en sund livsstil och att vara överviktig innebär inte alltid en osund livsstil. Allt är inte alltid som det ser ut och vi måste sluta tro att vara smal är det enda rätta. Sluta inbilla dig att du ber den där överviktiga personen du inte känner att avstå en bulle och börja leva hälsosamt på grund av omtanke. Du hjälper ingen genom att fat shama. Självhat är aldrig lösningen och självhat gör inte en människa frisk. Fat shaming och body shaming över lag gör ingen frisk eller mer hälsosam. Vi är alla byggda på olika sätt och har olika förutsättningar, så innan du dömer någon annan, ta en titt på dig själv och fråga dig själv om du är så perfekt som faktiskt dömer någon utan att ha alla kort på borden.

 
 
Bildkälla

Tänker du som en våldtäktsman?

 


Till alla mina medsystrar där ute som varit ute för ett sexuellt övergrepp eller sexuella trakasserier och så vidare, jag vet hur det känns. Jag vet vad ni går igenom, men felet ligger enbart hos gärningsmannen. Vi har inte gjort något fel. Det finns ingen ursäkt till ett sådant här beteende. Vi har inte bett om detta. Tillsammans bryter vi dessa tankar. Tillsammans kämpar vi för en bättre värld och tillsammans står vi upp för varandra. Vi tar oss igenom detta tillsammans, hand i hand. 

Kom ihåg, du är värdefull och bra exakt som du är! Du har ingen skuld i detta, det är bara gärningsmannen som har det. ♥

"Alla kan jobba!"

"Alla kan jobba om man bara engagerar sig. Det finns jobb för alla och det är inga svårigheter att få dem för jag fick jobb efter en vecka!"

Detta är en åsikt som gör mig så otroligt frustrerad. Om nu alla kan jobba, vad ska min funktionshindrade syster göra som inte kan gå, inte kan äta själv, inte kan prata? Hon som behöver assistans för att ens kunna leva, vad ska hon jobba med?

Vad ska den där personen som lider av psykisk ohälsa som åker in och ut på psykakuten/behandlingshem på grund av självmordsförsök göra? Ska den jobba från sjukhuset då? Ska den verkligen behöva tänka på att servera hamburgare på burger king när den knappt kan leva ett drägligt liv utan kämpar dagligen för att ens överleva?

Vad ska den där cancerpatienten göra, som kämpar varje dag för sitt liv men som inte tar sig ur sängen?

Vad ska den där ensamstående mamman göra som måste anpassa jobbet efter sitt barn då hon inte har någon annan hjälp än förskolan till sitt barn? Som måste ha tryggheten att kunna vabba, som måste ha vissa arbetstider för att kunna ta hand om sitt barn också?

Alla kan inte flytta dit jobben finns. Alla har inte hur lätt som helst att få ett jobb oavsett om de söker och söker.  Alla kan inte jobba. Alla som inte jobbar är inte lata. Alla jobb passar inte alla och det handlar inte om att vara lat eller kräsen, det handlar många gånger om förutsättningar. Många kämpar röven av sig för att få det att gå ihop. Många kämpar röven av sig för att överleva sina sjukdomar/diagnoser. Bara för du fick jobb efter en vecka så innebär det inte att livet ser ut så för alla, eller att de som inte har den turen är lata och värdelösa.

Säg att det var 595 personer som sökte tjänsten du har idag men DU fick den, vad är de andra 594 personerna då? För de 594 personerna söker sen ytterligare en tjänst som Gösta kanske får och då är det 593 personer som behöver jobb. Det finns många människor men väldigt få tjänster då det är nedskärningar i väldigt många branscher idag, exempelvis som i vården.

En dag kan det vara dig det händer. En dag kan du vara sjuk. En dag kan du bli bostadslös och arbetslös. En dag kan du bli ensamstående. En dag kan ditt barn bli sjukt/funktionshindrat, kommer du ha samma syn då, att livet är lika enkelt bara man vill? Man har ett egenansvar för sitt liv, men ibland händer det saker på vägen som ställer till det och då behöver man både stöd och förståelse från samhället, inte att bli sparkad på när man redan ligger, så snälla, tänk lite längre innan du klankar ned på de med svårigheter och tar för givet att allt ska vara lika enkelt som det var för dig!

 
Bildkälla

Snart 300 delningar


Det känns helt otroligt, att min artikel om fördomar kring psykisk ohälsa har delats snart 300 gånger, BARA via nyheter24:s facebooksida. Nyheter24 valde att publicera min artikel på sin facebook och där har den verkligen spridits enormt mycket. Jag har fått enorm respons på min artikel och jag blir så glad. Det kanske inte är så mycket, men för mig är det stort då mina texter inte brukar få den responsen som just denna fick. Jag vet ju att den har delats mer utöver detta.

Jag hoppas att ni fortsätter dela den till alla ni känner för vi ska krossa dessa fördomar och vi ska övervinna den psykiska ohälsan tillsammans. Tillsammans skapar vi mer förståelse, vi finns där för varandra! ♥

Direktlänk till min artikel
Direktlänk till nyheter24:s inlägg

Offret bär alltid skulden, är det så?

Som ni vet så finns det ju många som anser att man får skylla sig själv om man blir utsatt för sexuella övergrepp.
Det handlar om fel kläder, att man var för full, att man sov bredvid sin pojkvän, att man gick ensam hem på kvällen osv och då är det ju klart att man får skylla sig själv enligt dessa människor. Det får mig att undra om det gäller allting egentligen, att man får skylla sig själv på alla saker, hela tiden, oavsett vem man är? Om inte, varför gäller det bara när en kvinna blir utsatt för sexuella övergrepp?

Några exempel:

♦  "Men vadå, han hade pottfrilla så han får skylla sig själv att jag gick fram till honom på stan med en sax och bytte frisyr på honom, för jag fann den frisyren han hade för provocerande och för ful!"

♦ "Men Greta hade ju faktiskt rynkor i pannan, vilket jag tycker ser hemskt ut så hon får skylla sig själv att hon blev fylld med botox av "vännerna" på festen!"

♦ "Men Ola hade faktiskt blått hår vilket inte är normalt så han får skylla sig själv att jag sprang med en färgbomb för att ändra hans hårfärg till rött som faktiskt är det enda rätta! Han borde väl veta bättre än att gå med blått hår... Han bad ju om att få det färgat till rött."

♦ "Men du har ju faktiskt valt att inte vara offentlig, därför har jag all rätt att random börja stalka dig på stan och följa med dig hem på grund av ditt val att vara icke offentlig."

♦ "Men Berit hade faktiskt planterat rosorna på fel ställe i sin trädgård vilket jag blev provocerad av, därför får hon skylla sig själv att jag grävde upp den och bytte plats på dem."

♦ "Han hade ju en fleecejacka på sig, kan jag rå för att han valde en jacka som är lättantändlig? Därför får han skylla sig själv att jag tände eld på honom. Hade han inte velat det hade han ju valt en jacka som inte brinner så lätt!"

♦ "Men vadå, jag tyckte Oskar var ful, därför har jag fullständig rätt till att möblera om hans ansikte, för hans utseende provocerade mig!"

 
Jag kan ta hur många exempel som helst, men folk borde faktiskt förstå hur löjligt det låter... Vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Oavsett hur man ser ut, vad man än har på sig eller om man valt att vara offentlig eller icke offentlig så har ingen rätt att göra någon annan människa illa. Vi är alla människor som lever på denna jord. Vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Tänk på hur du skulle känna om det hände dig eller någon av dina nära, för förmodligen skulle du inte ha samma tankesätt om det hände din syster, din dotter eller din bästa vän.

 

Att skaffa djur för sin ångest

Jag ser ofta att människor tipsar om att skaffa husdjur för att bli fri från sin psykiska ohälsa, för att djur bidrar med så mycket glädje och positivitet i ens liv. Har man exempelvis en hund kommer man ut på promenader och får alltså både träffa människor, får luft och motion och jag håller med, djur är en jättebra hjälp när man mår dåligt.

Men man måste också tänka ett steg längre. För det första är det ett ansvar att ha djur för det är faktiskt ett liv och ska man ha djur måste man också se till att man kan göra deras liv till det bästa som går. Alla människor kanske inte kan det då psykisk ohälsa påverkar oss alla olika. Vissa kommer knappt ur sängen och kan ta hand om sig själva, hur ska de då kunna ta hand om ett djur? För vissa kanske det blir en vändning, medan det för andra kan bli åt andra hållet istället och är man ensam och inte har någon som kan ta hand om djuret ifall man inte skulle klara det så är det ytterligare en orsak till att tänka ett steg längre.

Ett djur är ett liv och därför tycker inte jag att man ska skaffa ett djur för att få tröst och för vad de kan ge en själv. Man ska skaffa ett djur för vad man själv kan ge dem. Detsamma gäller barn enligt mig. Jag tycker inte man ska skaffa varken djur eller barn för att få kärlek, man ska skaffa det för att få ge kärlek till dem.

Jag själv älskar djur och skulle gärna ha husdjur igen, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av det ansvaret nu då jag ändå jobbar som personlig assistent och skribent + att jag jobbar med mig själv dagligen för att bli en bättre version av mig själv. Sen måste jag också tänka på att jag kanske snart skaffar ett nytt jobb och kanske då inte har möjlighet att ge djuret det som krävs. Jag förstår att människor som säger detta säger det i all välmening, men det gäller att tänka ett steg längre. Det kanske inte alltid är rättvist mot djuret att skaffa ett djur när man mår som sämst för att det ska bli en tröst, så för min egen del vill jag ha det mer ordnat i mitt liv innan jag skaffar både barn och djur, för att kunna ge dem det bästa möjliga livet de kan få.

 
Nalle, familjens hund som somnade in den 29 mars detta året ♥

Artikel om psykisk ohälsa


Blogg.se valde att publicera mitt inlägg om fördomar kring psykisk ohälsa som artikel och även nyheter24 har delat den nu på sin facebooksida och där har den visst redan fått stor spridning vilket är jättekul! :) Blir så glad när jag ser att mina texter uppskattas och delas för jag märker att det gör skillnad. Ni får jättegärna läsa artikeln och dela den vidare, för tillsammans krossar vi dessa myter och fördomar och tillsammans övervinner vi den psykiska ohälsan. ♥

Direktlänk till artikeln

Att aldrig känna sig accepterad

Jag har aldrig känt mig hemma någonstans. När jag tänker efter så har jag egentligen blivit nedtryckt hela mitt liv. Jag har alltid fått höra vad konstig jag är och att jag borde vara mer som alla andra och det började redan som barn.

Jag var inget "vanligt" barn. Jag var inte den som alltid ville träffa massor av vänner eller ut och leka hela tiden.
Jag var det barnet som älskade att städa. Jag föredrog morötter framför godis och när jag började skolan var läxorna prio ett. Jag föredrog att sitta hemma och plugga istället för att gå ut och leka med kompisar och om jag inte pluggade föredrog jag att ändå vara hemma och leka, läsa eller se film. Missuppfatta mig inte, jag lekte med andra barn ibland och jag hade några kompisar, men det var liksom inget jag prioriterade då jag trivdes bra med att vara själv också. Jag fick höra av skolan att jag skulle bli mer som andra barn och just den meningen har satt sig i mig, som att jag inte var bra nog som jag var.

Jag kom upp i tonåren och jag ville fortfarande gärna vara hemma och trivdes bra med att vara själv, jag behövde inte springa på stan eller träffa massor av vänner för jag trivdes bra ändå. Jag har aldrig varit den som har festat eller druckit alkohol (självklart har jag varit ute och jag har varit på konserter osv, men inte på det viset). Och ända sen jag var 14 år har jag fått höra vad tråkig jag är, att jag beter mig som en gammal kärring, att jag borde vara som andra.

 
Jag har alltid varit en förhållande-tjej. Jag är inte den som vill "leva livet som singel" och ragga runt. Jag föredrar att ha en pojkvän som jag älskar och som älskar mig. Även där har jag fått höra vad fel jag är. För man ska ju ta vara på singellivet medan man kan. Man ska inte lägga lyckan i andras händer. Kärleken kommer när den kommer. Vänner och familj ska ju räcka. Alltså, jag är inte desperat efter kärlek. Jag tar inte vem eller vad som helst bara för att ha ett förhållande. Jag är inte rädd för att vara själv, men jag mår som bäst när jag har en pojkvän att ge kärlek till och att få kärlek av. För mig är inte vänner eller min familj samma sak, för det blir en intimare och en relation på ett helt annat stadie med en pojkvän och det handlar inte bara om sex. Det handlar om att dela allt tillsammans med någon man älskar och det kan varken vänskap eller familjen ersätta hos mig. Jag drömmer om att skaffa familj en dag för att jag är den typen av tjej, jag är en familjetjej, men detta innebär inte att jag stressar fram det eller tänker skaffa barn imorgon med första bästa! Bara att jag har en längtan efter att hitta kärleken. Varför är det accepterat att man har ett behov av att ha vänner, men det är inte accepterat att ha ett behov av en pojkvän/flickvän? Varför är det accepterat att ha behovet av sex och gå ut och ragga upp ett engångsligg, men inte att ha behov av en pojkvän/flickvän?

Även när det gäller mitt skrivande och mina drömmar om att få hjälpa andra har jag fått höra att jag borde satsa på något annat. Att detta inte är hållbart, att jag borde bli något annat än skribent för att det är ett utdöende yrke. 

Ibland kan jag undra om något jag väljer är bra nog eller är hela jag bara fel? Ja, jag vet att det alltid kommer finnas folk som klagar på ens tankar, känslor och val i livet men när man blir nedtryckt gång på gång om sina val och alltid har blivit det så tar det på krafterna och till slut rinner bägaren över. Det har den gjort nu. Jag är trött på att höra vad fel jag är, vad mina drömmar, tankar och känslor är fel. Jag är trött på att bli nedtryckt och känna mig som en utomjording för att jag drömmer om att hitta kärleken. Är verkligen kärlek så fel? Är det verkligen så fel att må som bäst och bli den bästa versionen av sig själv när man har någon att älska?

Jag är fortfarande en person som trivs väldigt bra hemma och jag kan underhålla mig själv med youtube, böcker, filmer osv, men det innebär inte att jag inte alls behöver människor i mitt liv. Jag behöver både vänner, min familj och en pojkvän för att må som bäst och jag behöver ändå hitta på saker och komma ut ibland. Jag tänker fortsätta bara vara jag och kämpa för det jag drömmer om och tror på. Ingen ska få ändra på mig, även om det ibland är väldigt tufft. Kan vi bara acceptera varandras olikheter och inse att det inte finns några rätt eller fel? Du har dina behov, tankar och känslor och jag har mina, okej?

Bildkälla

Att vara man och skada sig själv med sex

Vet ni vad jag avskyr? - Att uttala sig kring ämnen man saknar kunskap om.
Vet ni vad jag avskyr mer än okunskap? - Att vägra inse fakta, trots bevis.

Jag diskuterade sex som självskadebeteende med en kille nyligen och han sa att det är ett typiskt tjejproblem, att tjejer är så bra på att söka uppmärksamhet via sex och sin kropp. Jag berättade att det är vanligt bland killar också men han höll inte med så jag tipsade honom att läsa böcker som "14 år och till salu" samt "Skamfläck" där killar och tjejer berättar sina historier om att ha sex som självskadebeteende. Jag länkade också till en sida på internet, för det finns massor av information kring detta.

Hans svar på det hela var att han inte behöver några böcker för att förstå, men att tjejer är lättare att manipulera och att han aldrig pratat med en kille som använt sex som ett självskadebeteende och ser inte ens hur det skulle vara möjligt, för killar gör inte så, killar mår inte dåligt av sex och får inte ångest av sex. Han hade alltså bestämt sig för att hans åsikt var rätt, fast han fick flera bevis på att killar också har dessa svårigheter och det vi inte får glömma är att det är ett stort mörkertal bland killar just för att de inte vågar berätta om sina historier.

 
Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på att män ska älska sex, de ska vilja ha sex hela tiden och njuta av det varje gång, men verkligheten ser inte ut så. Det finns killar som skadar sig själva med sex, det finns killar som blir utsatta för sexuella övergrepp och detta ska inte inte tystas ned. Detta är något vi måste prata mer om och andra män måste sluta kränka dessa killar och män som faktiskt blir utsatta och ta deras historia på allvar.

Många killar som blir utsatta för övergrepp eller som har sex som självskadebeteende vågar inte prata om det, eftersom det anses vara en "tjejgrej". En man ska ju inte kunna må dåligt av sex. En man ska ju kunna försvara sig, det är så samhället är uppbyggt. 

Bara för att du aldrig träffat en kille som varit med om något sådant här så innebär det inte att det inte existerar. Och vem vet vad den där killen du pratade med idag på Ica egentligen varit med om, men han inte vågar öppna sig på grund av att den synen som du nu besitter existerar. Snälla, öppna ögonen och se dig omkring och lyssna på vad som faktiskt sägs. Var inte så enveten om att ha rätt, för som sagt mörkertalet på både övergrepp och sex som självskadebeteende är stort, både hos killar och tjejer och enda sättet vi kan få dem att våga prata är att inte döma dem och faktiskt tro på dem.

Jag tycker ni ska läsa Eriks historia om att straffa sig själv med sex där han berättar en variant av hur detta kan se ut. Det behöver inte alltid gå till på just sättet han beskriver, för att ha sex som självskadebeteende kan se ut på många olika sätt och enkelt sagt så blir sex ett självskadebeteende när du har sex trots att du inte vill eller för att döva din ångest/ledsamhet. Det finns hjälp att få och livet blir bättre! ♥

Självmord ökar under sommaren

Nu har snart hela juli passerat och augusti närmar sig med stormsteg. Ytterligare en månad av ljus och värme som många längtat efter hela året. Men sommaren är inte så fantastisk för alla. För många skapar sommaren en stor ångest och antalet självmord ökar under sommaren enligt Karolinska institutet.

Många som redan är ensamma och redan mår dåligt påminns ännu mer om sin ensamhet eftersom sommaren är många umgås. Det är besök på uteserveringar, det är festivaler, det är grillkvällar och sena nätter. Det sätts en press på att man måste leva livet och ta vara på ljuset och värmen, något som kan bli alldeles för mäktigt för många, särskilt för de som är ensamma. Många kanske också har svåra familjeförhållanden och påminns om detta för att man helt enkelt umgås mer. När man är ledig från jobbet finns det mer tid till att tänka och känna efter och är man van att exempelvis jobba för att skingra sina tankar kan en semester ställa till det väldigt mycket.

Enligt Danuta Wasserman som är professor i suicidologi och psykiatri vid Karolinska institutet kan även brist på sömn och ökad alkoholkonsumtion påverka att den psykiska ohälsan ökar under sommaren. Dygnsrytmen ändras och det blir många sena nätter inklusive mer alkohol. Om man har haft självmordstankar finns det en risk för att man tar sitt liv under påverkan av alkohol eller dagen efter att man har druckit.

Du kanske tar semester, men det gör inte den psykiska ohälsan. Den finns där ändå och det är viktigt att vi fortsätter informera om detta och stöttar varandra. Var uppmärksam på dina nära och kära och se till att finnas där. Våga be om hjälp oavsett om det är för egen räkning eller för någon annan. Vi förtjänar så mycket mer än att må så här och vi är många som sitter i samma sits. Du är inte ensam. ♥

 
Bildkälla

Att dras till respektlösa män

Jag har på senare tid insett att jag har dragits till killar som inte har någon respekt för kvinnor. Jag har omedvetet valt en kille som inte behandlar kvinnor bra och jag har faktiskt inte något bra svar på varför.

De killar jag har träffat har inte varit bad boys rakt av. De har tvärtom haft det väldigt ordnat med saker och de har haft långa relationer både innan mig och med mig, men ändå har de haft väldigt dålig respekt för kvinnor och jag tror att det ligger så djupt rotat i vårt samhälle, att man ska kränka kvinnor att människor knappt lägger märke till det för det är en sådan vardag och att detta faktiskt är helt vanliga killar, med helt vanliga jobb, hus, båt, bil som är omtyckta av många gör inte att man tänker på det lika lätt. Senaste killen jag träffade kunde säga saker till mig som: "Vad är det för en nolla jag har träffat egentligen? Jag borde nog välja bort dig och träffa någon annan. Fast sex är du ju i och för sig bra på." när jag inte förstod något om hans knopar till båten och även om det var sagt på ett skämtsamt sätt så är det inte okej att säga en sådan sak och redan där borde jag ha valt att gå min väg, men det gjorde jag inte för det är så inrotat i oss att vi ska finna oss i att män säger sådana saker till oss, för det är ju "bara på skämt" och det värsta är att dessa skämten kom flera gånger, trots att han visste att det sårade mig.

Jag har träffat killar som har pressat en kudde över mitt huvud under tiden vi har haft sex. Jag har träffat killar som blivit sura när de inte fått sex för de anser att de har rätten till det och till min kropp. Jag har träffat killar som bestämt vilken typ av underkläder jag ska ha, för att de gillar det. Jag har blivit kallad för slyna "på skämt". Jag har träffat killar som gjort mig ledsen och orolig och sen har de klagat på att jag är ledsen och orolig och sagt att det blir tjatigt, när det är de som gett mig den känslan.

 
Vad är det som gör att män tror att de har rätten att kränka oss kvinnor oavsett om det är så kallade skämt och vad är det som gör att vi kvinnor finner oss i det och tänker att det är okej, fast vi blir ledsna? För hur kul är det egentligen att höra att man ska bytas ut för att man inte kan knyta en knop? Hur kul är det egentligen att höra att det enda man är bra på är sex och hur kul är det egentligen att träffa en man som blir sur och arg om han inte får sex? Hur kul är det att träffa en man som så fort man ser på sport och det går dåligt skriker att de spelar som små kärringar?

Jag hatar att jag varit så naiv och funnit mig i sådana här saker.
Jag hatar att vi kvinnor stannar kvar hos de männen som sårar oss och gör oss illa.
Jag hatar att få skulden när jag blir ledsen för att en man har gjort mig ledsen för att jag då blir jobbig och tjatig.
Jag hatar att det är så djupt inrotat i mänskligheten att kvinnor är sämre, att om en man spelar dålig fotboll så är han en kärring.
Jag hatar alla de gånger jag gråtit mig till sömns för att en kille sårat mig.
Jag hatar alla gånger en man gjort mig illa på ett eller annat sätt och sedan fått mig att tro att det är mitt eget fel.

 Bildkälla

Fördomar kring psykisk ohälsa

Det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa och jag är riktigt trött på den okunskap som finns och att vissa människor är så trångsynta så därför tänkte jag göra ett svar på tal inlägg till de mest konstiga saker jag läst och hört det senaste kring ämnet. Det är konstigt när man lider av kronisk smärta i kropp eller själ så ska man rycka upp sig, sluta gnälla och bara sluta oroa sig. Men när folk är bakfulla och valt själva att må dåligt, då är det helt okej att gnälla, tycka synd om sig själv och då är man inte lat för att man ligger i soffan och jämrar sig... Smärta som är självvald är alltså mycket värre än den smärtan vi som är sjuka känner.

"Men åh vad skönt att vara sjukskriven. Jag skulle också vilja vara det och bara gå hemma och göra det man vill."
- Så du tror verkligen att människor väljer att knappt kunna gå utanför dörren utan bara ligga hemma i sin soffa och må dåligt? Är det verkligen ett liv du vill prova på så kan du säkert byta med den som mår så. Människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa kommer oftast inte ens ut för att handla mat, men du kanske gillar att gråta dig själv till sömns och inte kunna leva ett normalt liv?

"Det är väl bara att ta något lyckopiller så borde du väl snart må bättre?"
- För vissa människor fungerar medicin jättebra, men långt ifrån alla. I de flesta fall är det också bättre att faktiskt jobba på grunden till problemet istället för att skaffa sig en quick fix, så snälla be inte folk ta medicin om det inte verkligen är nödvändigt för man kan inte fly från sina problem. Du ska inte tro att ett litet piller gör att alla problem ordnar sig och du ska absolut inte pracka på andra den tron, för det kan vara riktigt farligt.

"Men det är ju bara att rycka upp sig!"
- Men gud, att vi som lider av psykisk ohälsa aldrig har tänkt på det! Grattis, du har nyss löst problemet för de 33.000 människorna per år som är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom i Sverige. Om det hade varit så lätt, tror du verkligen att människor hade valt att må dåligt, att skada sig själva, att ha självmordstankar och att inte kunna leva det liv de vill leva?

 
"Tänk positivt, man tjänar inget på att tänka dåliga tankar och älta saker."
- Nej, givetvis gör man inte det och du har rätt, men så enkelt är det tyvärr inte. Självklart blir livet en smula enklare om man tänker positivt och ser framåt, men man måste också ha rätten att få må dåligt och tycka att allt är skit ibland. Jag är säker på att merparten eller till och med alla människor skulle välja att må bra om de kunde.

"Va, varför skulle du må dåligt? Du skrattar ofta, du har jobb, bostad, bra ekonomi, vänner, familj osv."
- Psykisk ohälsa sitter inte i vad man har i livet för det grundar sig i så mycket mer. Många gånger är det hemska händelser som har gjort att man mår dåligt psykiskt, medan andra gånger finns det ingen egentlig orsak, utan det bara hände. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst i livet och alla har rätt att må dåligt, oavsett hur bra de än har det.

"De flesta säger nog bara att de mår dåligt för att de är lata och vill gå hemma. Det handlar nog mest om uppmärksamhet."
- Are you for real? Ja, att fejka sitt dåliga mående och mista både vänner, familj och partners är verkligen rätt väg att gå för alla vill väl bara ha lite uppmärksamhet och få vara lite lata ibland? Skulle du säga samma sak till någon som har cancer, att de egentligen är lata och bara vill ha uppmärksamhet? Att leva med psykisk ohälsa är som att leva med cancer eller vilken annan sjukdom/svårighet som helst. Det är inget man fejkar.

Jag vill avsluta med att säga att jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte varit där själv och det är det som är det luriga med psykisk ohälsa. Man vet knappt själv vad man känner eller varför man känner som man gör, men vi kan ändå försöka dra ned på våra fördomar och faktiskt ta varandras smärta på allvar. Man måste göra jobbet själv för att börja må bättre, men man måste också ha stöd på vägen och man måste bli respekterad med sina svårigheter. Ingen väljer att må dåligt, men det är inte heller bara att välja att må bra för det är en resa dit och på den resan behöver man stöd från andra människor. Så tänk till innan du dömer någon som mår dåligt.

Bildkälla

Mitt nej betyder inte övertala mig

♦ 24 fall av sexuellt ofredande på festivalen Putte i parken.
♦ 4 anmälningar om våldtäkt och ett 10-tal anmälningar av sexuellt ofredande på Bråvalla-festivalen.

Vi är på år 2016, över halva detta året har redan försvunnit och vi står fortfarande på samma punkt, där tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt utan att bli antastade. En festival ska vara rolig att gå på, men idag vågar inte tjejer gå dit för de är rädda för att någon ska ta på dem mot deras vilja.

 
Vi är på år 2016 och så fort det skrivs om att en man utsatt en kvinna för sexuella övergrepp så blir det direkt synd om männen och diskussionen går från gärningsmannen, offret och händelsen till att diskutera kränkta mäns känslor och åsikter, för det är ju så otroligt synd om dessa män som tar åt sig och tror att allt handlar om dem. Det är ju till och med mer synd om dem än vad det är om tjejen som blev våldtagen, för det är väl en liten skitsak till skillnad mot att få höra sanningen, att 98% av alla anmälda sexualbrott görs av män? För det får man ju absolut inte säga, om man inte skriver med stora bokstäver: INTE ALLA MÄN! för gör man inte det, då hatar man män och vill se dem brinna i helvetet.

Vi är på år 2016 och fortfarande försvaras sexuella övergrepp, för när det väl kommer till kritan så är det väldigt som inser att all beröring mot någons vilja är ett sexuellt övergrepp. Alla hatar sexuella övergrepp, men ingen gör något för att förändra. Ingen vill se vad som egentligen sker, för det blundas för och gärningsmannen försvaras på olika sätt.

"Hon var för full, hon skulle tagit det lugnt med alkoholen."
"Hon hade ju kjol, vad trodde hon?"
"Men hallå, hon kan ju inte stå där och dansa heller, då måste hon ju förstå att män blir upphetsade."
"Det är ingen våldtäkt så länge det inte är en penins som penetrerar henne."
"En kvinnans nej är inte alltid ett nej!"
"Men han trodde ju att hon ville."

Det finns hur många bortförklaringar som helst som skyddar gärningsmannen och när ni skyddar gärningsmännen så förminskar och hånar ni offret. Ni förminskar och hånar era systrar, mödrar, flickvänner, döttrar, för en dag kan det hända någon av dem. Ni är så upptagna med att hata på feminister att ni glömmer det viktiga. Ni är så upptagna med att tro att en kvinnas kropp är till för allmänheten, att ni glömmer verkligheten. En kvinnas kropp är bara hennes och bara hon har rätten till den. Hon bestämmer själv vem som får röra henne. Har en kvinna inte gett sitt medgivande till dig, då är det ett nej och ett nej betyder inte övertala mig. Ett nej är alltid ett nej.

Eftersom så många män blir kränkta av dessa diskussioner, vart är ni när något sådant här inträffar eftersom ni nu är så bra och aldrig skulle göra en kvinna illa? För alla män på Bråvalla kan ju inte varit våldtäktsmän, så varför stoppade ingen det hela? Eftersom ni andra nu är så bra, varför hjälper ni inte offren? Varför försvarar ni gärningsmännen och låter dem fortsätta om ni nu är sådana reko och bra män?

Jag hatar inte män.
Jag hatar den våldtäktskultur som finns och jag hatar våldtäktsmän.
Jag hatar när människor försvarar gärningsmännen och kränker offren.
Jag hatar när människor blundar för vad som händer och bara låter det fortgå.
Jag hatar ursäkter och tron att en kvinnas kropp finns för att behaga en man.
Jag hatar att jag fortfarande, år 2016 inte vågar gå ut på en festival ensam.
Jag hatar att jag som kvinna och som offer för sexuella övergrepp fortfarande får skulden.
Jag hatar att jag som offer får kommentarer som: "Om man väljer att bada med krokodiler och blir biten, vem är det då som är dum?"
Jag hatar att jag som kvinna inte kan lita på att männen faktiskt försvarar mig och skyddar mig om något skulle hända.
Jag hatar att mina erfarenheter och min rädsla förminskas.
Jag hatar att jag som kvinna fortfarande inte anses ha rätten till min egen kropp.
Jag hatar att alltid behöva skriva INTE ALLA MÄN för att män som aldrig våldfört sig på någon inte ska ta åt sig.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2

Sluta skylla på offren


Denna kommentaren fick jag på min debattartikel angående min historia kring sexuella övergrepp och detta får mig verkligen att fundera hur vissa människor. I min artikel beskriver jag min historia och det räcker alltså inte med att jag gråter, blöder från mitt underliv, ligger stel som en pinne och visar med mitt kroppsspråk att jag inte vill, jag ska alltså bita mig i tungan så jag blöder också, för jag lider ju inte tillräckligt som det är, utan jag måste ju börja blöda på fler ställen.

Om inte ens det jag gjorde räckte, varför skulle det räcka med att bita sig i tungan så jag blöder? Skulle killen som våldförde sig på mig helt plöstligt börja tänka: "SHIT, hon blöder i tungan, nu slutar jag!!!" när han inte ens brydde sig om att jag grät eller blödde i mitt underliv? Han såg att jag grät, han såg att jag blödde i mitt underliv, men han fortsatte ändå, så varför skulle han sluta för lite blod i min tunga? Men enligt personen här ovanför skulle alltså allting vara löst om jag bara bitit mig i tungan.

Året är 2016 och vi skyller fortfarande på offren. De var fel klädda, de var för fulla, de gav fel signaler eller så gjorde de inte tillräckligt för att säga nej. När tusan ska människor inse att det ALDRIG är offrets fel? Att en människa ALDRIG har rätten att ta på någon annans kropp mot personens vilja om inte personen visat eller sagt tydligt att personen vill att någon ska röra? Jag låtsades inte ge samtycke till någonting, för jag sa aldrig ja till att han skulle ta på mig. Jag sa aldrig ja till att han skulle tränga in i mig. Jag bara grät och det borde väl vara tydligt nog att man inte vill? Om man inte sagt eller visat tydligt att man vill så är det ett NEJ. Ett NEJ kan aldrig bli ett ja och har du inte fått ett tydligt ja endera med ord eller med gester från min sida så har du fan inte rätt att göra något med mig heller.

När jag ser sådana här kommentarer som här ovanför så blir jag faktiskt riktigt rädd för hur många våldtäktsmän det faktiskt finns där ute. Bilden av en våldtäktsman som vi har i Sverige år 2016 är den där mannen som slår ned en tjej på stan och våldtar henne brutalt, men den bilden är inte sann. En våldtäktsman är någon som gör något mot en annan människas vilja, som inte är uppmärksam, som inte lyssnar eller ser den andra personen. Oavsett om det är en nära relation, en främmande, skrik och våld eller ett övergrepp i det tysta. En våldtäktsman är någon som sätter sina egna behov framför andras och som fullkomligt skiter i att vara uppmärksam på ljud, kroppsspråk, ansiktsuttryck.

Debattartikel hos nyheter24




 
Mitt inlägg om samlag utan samtycke blev väldigt uppskattat och i torsdags delade blogg.se mitt inlägg och idag delade även nyheter24 det. Hittills har jag fått väldigt bra respons på det och det känns jättekul att så många uppskattar det. Jag tycker själv detta är ett väldigt viktigt ämne och jag tror att många som blir utsatta inte ens förstår att de blivit utsatta och jag tror att många av dem som utsätter inte ens förstår att de utsätter. Därför måste vi se till att öka förståelsen kring detta och få människor att förstå att det inte är okej att ta på någon om personen inte gett tillåtelse till det. Din kropp är bara din kropp och det är bara du som kan styra över den. 

Vi måste sprida kunskap att man ska kunna sova tillsammans utan att det ska innebära sex. Att man ska kunna kramas och till och med börja ha sex men ha all rätt i världen att avbryta om det känns fel eller gör ont. Vi har ingen skyldighet att ge någon sex, inte ens när vi har påbörjat för vi har alltid rätt att säga nej.

Direktlänk till blogg.se
Direktlänk till nyheter24

Ett samlag utan samtycke är våldtäkt

Tänk dig in i situationen att du sover med en person du dejtar. Personen börjar plötsligt ta på dig, på intima ställen där du inte vill att personen ska ta. Du kanske tänker att om det händer så skulle du säga nej, ta bort personens hand eller gå därifrån, men vad händer när det inte är så enkelt?

Tänk dig att personen plötsligt har sin hand innanför dina trosor och börjar känna sig fram, men du är så rädd att du inte kan säga nej. Det enda som sker är att din kropp blir stel, dina tårar rinner ned för dina kinder och du är så rädd att du skakar. Inombords skriker du: "SLUTA JAG VILL INTE!!!" men munnen får inte fram ett ord på grund av rädsla. Du blir paralyserad, du vet inte vad du ska göra och paniken blir bara värre när du märker att personen inte slutar. Till slut har personen penetrerat dig, personen är inne i dig och du vill bara spy av rädsla, av skam och av hur äcklad du är. Tusen tankar går genom ditt huvud, men munnen kan inte forma orden, du bara gråter. De där minutrarna känns som timmar. Du blöder från ditt underliv, du har blåmärken på brösten. Personen frågar till sist om den ska sluta och du lyckas till slut nicka till svar och du inser att personen faktiskt redan är nöjd och klar. Personen har fått sin orgasm och lägger sig ned bredvid dig och somnar. Kvar ligger du med ett blödande underliv och tårar som rinner. Tankarna snurrar om hur äcklig du är, att detta är ditt eget fel, att du borde vetat bättre än att sova med någon du inte känner fullt ut, att du förmodligen gett fel signaler, att du kanske flörtade för mycket eller hade fel kläder på dig.

 
Det är så lätt att säga att en våldtäkt enbart går ut på sparkar, slag, hot och skrik, men sanningen ser inte alltid ut så. Du kan aldrig veta hur du reagerar i en sådan här situation förrän du väl är där och därför kan du heller inte döma de som blir paralyserade. Jag vet, för jag talar av egen erfarenhet. Historien här ovanför är min historia, detta hände mig 2009. En bra och uppmärksam person märker om den andra inte vill. Den märker det på kroppsspråk, den märker det på ljud och är man osäker kan man alltid fråga för att vara helt säker.

Sex är ingen rättighet. Jag är inte skyldig att ge dig något för att vi sover tillsammans. Däremot är du som sover med mig skyldig att vara säker på om jag vill ligga med dig innan du gör något med mig. Du har ingen rätt att ta på min kropp om inte jag gett samtycke till det. Du har ingen rätt förvänta dig eller tro dig ha rätt till sex med mig om inte jag visat/sagt tydligt att jag vill ha det. En våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp är när du som gärningsman rör mig utan min tillåtelse och fortsätter ändå fast att du inte får något gensvar från min sida. Det behöver inte vara hot, våld eller skrik med i bilden, men om inte jag har givit dig min tillåtelse att röra mig och du inte är uppmärksam nog på mina ljud, på mitt kroppsspråk så är det ett övergrepp. Är jag kåt och vill ligga med dig då kommer du märka det om du bryr dig tillräckligt mycket

Du som varit ute för ett övergrepp ska veta att det aldrig är ditt fel. Du ska aldrig ta på dig skulden och du ska inte känna dig äcklig. Det är enbart gärningsmannen som har gjort fel. Var inte rädd för att anmäla, det är enbart du som kan avgöra när det är ett övergrepp. Det är inte ditt fel, det är enbart du som har rätten till din kropp. Vi är många som sitter i samma situation och vi kämpar tillsammans. ♥




Jag bor i Grums & kör en citroën, problem?

"Du åker ju runt i ett akvarium."
"Du är ju från Grums, det är illa nog."
"Skäms du inte över din bil?"
"Det var säkert Grumsmänniskor som åkte runt i den slitna bilen."

Detta är meningar jag får höra titt som tätt av människor över min bil och att jag bor i Grums. Jag kör nämligen en citroën xsara picasso och ända sen jag fick den bilen av mamma och pappa 2012 så har jag fått höra vad ful den är, att den är en bil att skämmas över, att det är ett akvarium, att den helt enkelt inte är bra nog. Egentligen ända sen jag fick körkort 2011 så har jag blivit retad för vilken typ av bil jag har för det jag har duger aldrig, till någon.

De senaste 6-7 åren har jag också fått så mycket kritik för att jag bor i just Grums, för enligt andra människor verkar ju bara slödder bo här och jag vet inte om jag bor i samma Grums som många andra pratar om, men tro det eller ej, jag trivs faktiskt rätt bra här. Vi har allt vi behöver och jag upplever inte detta ställe värre än någon annan liten ort. Jag är faktiskt ganska nöjd med att bo i Grums. Jag har en fin lägenhet, med bra grannar, bra hyresvärd. Jag har ett bra jobb med bra arbetsgivare.

 
Men jag blir ändå pikad var och varannan dag för vilken bil jag har och för vart jag bor och ärligt talat börjar jag tröttna ordentligt på detta nu. Om du nu tycker min bil är så ful, ge mig pengar så jag kan köpa en som passar din smak då? Om du nu tycker att Grums är så dåligt så låt mig flytta in hos dig då så är ju allt löst?

Människor tror sig verkligen ha sig rätten att pika andra människors liv hur som helst utan att tänka på att det faktiskt kan såra. Jag skiter egentligen i om folk tycker min bil är ful eller att jag bor i fel ort, men när man blir matad med det gång efter gång år efter år så blir det till slut väldigt tjatigt och jag känner mig bara väldigt frustrerad över detta just nu och jag är väldigt trött på att inget jag har eller är duger för någon. I stort sett varje ny person jag lär känna har något att säga om Grums eller min bil och förstår ni hur tråkigt det är att lära känna nya människor, att så fort de ens tar i hand så kommer kommentaren: "Hmm, en citroën. Skäms du inte?" eller "Jaha, så du är från Grums alltså. Där bor ju bara kriminella!"? De hinner knappt lära känna mig eller ens hälsa på mig innan de tar chansen till att pika mig och jag tror faktiskt inte att jag lärt känna en enda ny person de senaste 3 åren som inte har pikat mig för detta. De som säger såhär, skulle de gå fram och säga: "Fan vilken ful tröja du har på dig. Skäms du inte över den?" till någon de inte känner, för det är exakt samma sak. Det är ju egentligen inte själva bilen och orten som stör mig utan det är att människor tror sig ha rätten att pika andra människor när de inte ens känner dem, även om det nu bara skulle vara skämt från deras sida.

Har du inget snällt att säga så håll tyst, snälla. Det är inga allvarliga saker men att alltid bli pikad gång efter gång av varje ny människa man träffar tar faktiskt på krafterna och även om jag är en stark person så är jag ingen supermänniska. Tänk på vad du säger och låt folk både bo, klä sig och köra vilka bilar de vill.

Jag har en fungerande bil, jag har en bra lägenhet, jag är stolt över det jag har. Jag har så mycket mer än vad många andra har för det finns de som är hemlösa, de som saknar körkort eller bil. Jag har något i mitt liv som många andra inte har, så låt mig vara stolt över det.


Debattartikel om amning


Idag har min text om amning blivit publicerat på nyheter24 och hos blogg.se. :) Så kul att de gillade texten och ville publicera den på sina sidor. För er som missat min text får ni gärna läsa den och dela den vidare! Jag står på mammornas sida och de ska få veta att de har stöd! Direktlänk till artikeln.

Är frispråkig samma sak som lättfotad?

Jag har alltid varit en väldigt frispråkig och skämtsam person. Jag kan lätt prata om både sex, mens, hur kroppen fungerar och jag har nog en väldigt snuskig humor. Det konstiga är att jag alltid blivit tillsagd av människor att jag ska tänka på vilka signaler jag ger ut så jag inte blir utnyttjad eller ses som ett sexobjekt. Detta ledde ett tag till att jag blev väldigt hämmad i mitt sätt att vara, jag försökte anpassa mig och alltid tänka på konsekvenserna, vilket ledde till att jag slutade ha kul. Jag tänkte alltid på att jag inte fick säga ett snuskigt skämt för då skulle folk bara se mig som lättfotad. Jag tänkte alltid på vad jag sa, hur jag var och blev helt enkelt någon annan än den jag egentligen är. Jag trivdes inte som den personen, för jag är väldigt lättsam, jag är väldigt skämtsam och har inget emot att prata om dessa ämnen med vänner, killar som jag dejtar och så vidare (och nej, bara för jag är frispråkig innebär det inte att jag pratar sex med allt och alla.)

Varför ska tjejer alltid behöva tänka på hur de beter sig och hur de pratar för att inte bli sexobjekt? Jag ska kunna vara hur fasen jag vill och skämta om sex utan att det innebär att jag vill ligga med personen. Varför ska alltid tjejer ändra sig för att inte sända ut "fel signaler"? Killar får generellt prata öppet om sex, men så fort en tjej gör det så ska hon tänka på hur hon för sig och vilka signaler hon sänder ut, för då kan ju helt plötsligt killen tro att hon vill ligga med just honom för hon var ju frispråkig.

 
Vad händer med unga tjejer när vi hela tiden matar dem med att de måste vara på ett visst sätt för att inte sända ut de där "fel signalerna"? Jo, det kan leda till att tjejerna låtsas vara någon annan än de egentligen är, exakt som jag gjorde. Jag kan fortfarande bli obekväm och rädd för att sända ut fel signaler för enbart sex är ju inget jag söker. Jag söker någon det kan bli seriöst med, någon som jag får dela mitt liv med, men jag vill inte behöva bli en annan person än den jag är för att lyckas med det. Jag vill kunna fortsätta vara mitt skämtsamma jag, som ser ganska lätt på att prata om vissa ämnen utan att jag ska bli ett sexobjekt och är det någon som ska ändra sitt tankesätt så är det de som tror att frispråkighet är lika med sex. Jag ska kunna skämta om sex med någon jag lär känna utan att han tror att jag ska automatiskt ge honom sex och jag ska kunna skämta om sex utan att bli sedd som en vandrande snippa som bara duger till sex. Enda sättet för att hitta någon som faktiskt kan älska en för den man är, är ju faktiskt att vara sig själv. För hur ska någon kunna älska den jag är om jag inte visar vem jag är, utan sätter upp en fasad för att inte bli sedd som ett objekt?

PS. Jag vill också tillägga att jag menar inte att man ska snacka hur mycket sex som helst och bara köra på, man får ju faktiskt anpassa sig lite i början när man lär känna någon och känna av stämningen lite, exakt samma som med allt, men att behöva bli en annan person och alltid tänka på vad man säger och gör funkar inte i längden. Man kan anpassa sig till en viss del i början, men man måste ju ändå visa vem man är, förstår ni hur jag menar?

Bildkälla

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...