Offret bär alltid skulden, är det så?

Som ni vet så finns det ju många som anser att man får skylla sig själv om man blir utsatt för sexuella övergrepp.
Det handlar om fel kläder, att man var för full, att man sov bredvid sin pojkvän, att man gick ensam hem på kvällen osv och då är det ju klart att man får skylla sig själv enligt dessa människor. Det får mig att undra om det gäller allting egentligen, att man får skylla sig själv på alla saker, hela tiden, oavsett vem man är? Om inte, varför gäller det bara när en kvinna blir utsatt för sexuella övergrepp?

Några exempel:

♦  "Men vadå, han hade pottfrilla så han får skylla sig själv att jag gick fram till honom på stan med en sax och bytte frisyr på honom, för jag fann den frisyren han hade för provocerande och för ful!"

♦ "Men Greta hade ju faktiskt rynkor i pannan, vilket jag tycker ser hemskt ut så hon får skylla sig själv att hon blev fylld med botox av "vännerna" på festen!"

♦ "Men Ola hade faktiskt blått hår vilket inte är normalt så han får skylla sig själv att jag sprang med en färgbomb för att ändra hans hårfärg till rött som faktiskt är det enda rätta! Han borde väl veta bättre än att gå med blått hår... Han bad ju om att få det färgat till rött."

♦ "Men du har ju faktiskt valt att inte vara offentlig, därför har jag all rätt att random börja stalka dig på stan och följa med dig hem på grund av ditt val att vara icke offentlig."

♦ "Men Berit hade faktiskt planterat rosorna på fel ställe i sin trädgård vilket jag blev provocerad av, därför får hon skylla sig själv att jag grävde upp den och bytte plats på dem."

♦ "Han hade ju en fleecejacka på sig, kan jag rå för att han valde en jacka som är lättantändlig? Därför får han skylla sig själv att jag tände eld på honom. Hade han inte velat det hade han ju valt en jacka som inte brinner så lätt!"

♦ "Men vadå, jag tyckte Oskar var ful, därför har jag fullständig rätt till att möblera om hans ansikte, för hans utseende provocerade mig!"

 
Jag kan ta hur många exempel som helst, men folk borde faktiskt förstå hur löjligt det låter... Vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Oavsett hur man ser ut, vad man än har på sig eller om man valt att vara offentlig eller icke offentlig så har ingen rätt att göra någon annan människa illa. Vi är alla människor som lever på denna jord. Vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Tänk på hur du skulle känna om det hände dig eller någon av dina nära, för förmodligen skulle du inte ha samma tankesätt om det hände din syster, din dotter eller din bästa vän.

 

Att skaffa djur för sin ångest

Jag ser ofta att människor tipsar om att skaffa husdjur för att bli fri från sin psykiska ohälsa, för att djur bidrar med så mycket glädje och positivitet i ens liv. Har man exempelvis en hund kommer man ut på promenader och får alltså både träffa människor, får luft och motion och jag håller med, djur är en jättebra hjälp när man mår dåligt.

Men man måste också tänka ett steg längre. För det första är det ett ansvar att ha djur för det är faktiskt ett liv och ska man ha djur måste man också se till att man kan göra deras liv till det bästa som går. Alla människor kanske inte kan det då psykisk ohälsa påverkar oss alla olika. Vissa kommer knappt ur sängen och kan ta hand om sig själva, hur ska de då kunna ta hand om ett djur? För vissa kanske det blir en vändning, medan det för andra kan bli åt andra hållet istället och är man ensam och inte har någon som kan ta hand om djuret ifall man inte skulle klara det så är det ytterligare en orsak till att tänka ett steg längre.

Ett djur är ett liv och därför tycker inte jag att man ska skaffa ett djur för att få tröst och för vad de kan ge en själv. Man ska skaffa ett djur för vad man själv kan ge dem. Detsamma gäller barn enligt mig. Jag tycker inte man ska skaffa varken djur eller barn för att få kärlek, man ska skaffa det för att få ge kärlek till dem.

Jag själv älskar djur och skulle gärna ha husdjur igen, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av det ansvaret nu då jag ändå jobbar som personlig assistent och skribent + att jag jobbar med mig själv dagligen för att bli en bättre version av mig själv. Sen måste jag också tänka på att jag kanske snart skaffar ett nytt jobb och kanske då inte har möjlighet att ge djuret det som krävs. Jag förstår att människor som säger detta säger det i all välmening, men det gäller att tänka ett steg längre. Det kanske inte alltid är rättvist mot djuret att skaffa ett djur när man mår som sämst för att det ska bli en tröst, så för min egen del vill jag ha det mer ordnat i mitt liv innan jag skaffar både barn och djur, för att kunna ge dem det bästa möjliga livet de kan få.

 
Nalle, familjens hund som somnade in den 29 mars detta året ♥

Artikel om psykisk ohälsa


Blogg.se valde att publicera mitt inlägg om fördomar kring psykisk ohälsa som artikel och även nyheter24 har delat den nu på sin facebooksida och där har den visst redan fått stor spridning vilket är jättekul! :) Blir så glad när jag ser att mina texter uppskattas och delas för jag märker att det gör skillnad. Ni får jättegärna läsa artikeln och dela den vidare, för tillsammans krossar vi dessa myter och fördomar och tillsammans övervinner vi den psykiska ohälsan. ♥

Direktlänk till artikeln

Att aldrig känna sig accepterad

Jag har aldrig känt mig hemma någonstans. När jag tänker efter så har jag egentligen blivit nedtryckt hela mitt liv. Jag har alltid fått höra vad konstig jag är och att jag borde vara mer som alla andra och det började redan som barn.

Jag var inget "vanligt" barn. Jag var inte den som alltid ville träffa massor av vänner eller ut och leka hela tiden.
Jag var det barnet som älskade att städa. Jag föredrog morötter framför godis och när jag började skolan var läxorna prio ett. Jag föredrog att sitta hemma och plugga istället för att gå ut och leka med kompisar och om jag inte pluggade föredrog jag att ändå vara hemma och leka, läsa eller se film. Missuppfatta mig inte, jag lekte med andra barn ibland och jag hade några kompisar, men det var liksom inget jag prioriterade då jag trivdes bra med att vara själv också. Jag fick höra av skolan att jag skulle bli mer som andra barn och just den meningen har satt sig i mig, som att jag inte var bra nog som jag var.

Jag kom upp i tonåren och jag ville fortfarande gärna vara hemma och trivdes bra med att vara själv, jag behövde inte springa på stan eller träffa massor av vänner för jag trivdes bra ändå. Jag har aldrig varit den som har festat eller druckit alkohol (självklart har jag varit ute och jag har varit på konserter osv, men inte på det viset). Och ända sen jag var 14 år har jag fått höra vad tråkig jag är, att jag beter mig som en gammal kärring, att jag borde vara som andra.

 
Jag har alltid varit en förhållande-tjej. Jag är inte den som vill "leva livet som singel" och ragga runt. Jag föredrar att ha en pojkvän som jag älskar och som älskar mig. Även där har jag fått höra vad fel jag är. För man ska ju ta vara på singellivet medan man kan. Man ska inte lägga lyckan i andras händer. Kärleken kommer när den kommer. Vänner och familj ska ju räcka. Alltså, jag är inte desperat efter kärlek. Jag tar inte vem eller vad som helst bara för att ha ett förhållande. Jag är inte rädd för att vara själv, men jag mår som bäst när jag har en pojkvän att ge kärlek till och att få kärlek av. För mig är inte vänner eller min familj samma sak, för det blir en intimare och en relation på ett helt annat stadie med en pojkvän och det handlar inte bara om sex. Det handlar om att dela allt tillsammans med någon man älskar och det kan varken vänskap eller familjen ersätta hos mig. Jag drömmer om att skaffa familj en dag för att jag är den typen av tjej, jag är en familjetjej, men detta innebär inte att jag stressar fram det eller tänker skaffa barn imorgon med första bästa! Bara att jag har en längtan efter att hitta kärleken. Varför är det accepterat att man har ett behov av att ha vänner, men det är inte accepterat att ha ett behov av en pojkvän/flickvän? Varför är det accepterat att ha behovet av sex och gå ut och ragga upp ett engångsligg, men inte att ha behov av en pojkvän/flickvän?

Även när det gäller mitt skrivande och mina drömmar om att få hjälpa andra har jag fått höra att jag borde satsa på något annat. Att detta inte är hållbart, att jag borde bli något annat än skribent för att det är ett utdöende yrke. 

Ibland kan jag undra om något jag väljer är bra nog eller är hela jag bara fel? Ja, jag vet att det alltid kommer finnas folk som klagar på ens tankar, känslor och val i livet men när man blir nedtryckt gång på gång om sina val och alltid har blivit det så tar det på krafterna och till slut rinner bägaren över. Det har den gjort nu. Jag är trött på att höra vad fel jag är, vad mina drömmar, tankar och känslor är fel. Jag är trött på att bli nedtryckt och känna mig som en utomjording för att jag drömmer om att hitta kärleken. Är verkligen kärlek så fel? Är det verkligen så fel att må som bäst och bli den bästa versionen av sig själv när man har någon att älska?

Jag är fortfarande en person som trivs väldigt bra hemma och jag kan underhålla mig själv med youtube, böcker, filmer osv, men det innebär inte att jag inte alls behöver människor i mitt liv. Jag behöver både vänner, min familj och en pojkvän för att må som bäst och jag behöver ändå hitta på saker och komma ut ibland. Jag tänker fortsätta bara vara jag och kämpa för det jag drömmer om och tror på. Ingen ska få ändra på mig, även om det ibland är väldigt tufft. Kan vi bara acceptera varandras olikheter och inse att det inte finns några rätt eller fel? Du har dina behov, tankar och känslor och jag har mina, okej?

Bildkälla

Att vara man och skada sig själv med sex

Vet ni vad jag avskyr? - Att uttala sig kring ämnen man saknar kunskap om.
Vet ni vad jag avskyr mer än okunskap? - Att vägra inse fakta, trots bevis.

Jag diskuterade sex som självskadebeteende med en kille nyligen och han sa att det är ett typiskt tjejproblem, att tjejer är så bra på att söka uppmärksamhet via sex och sin kropp. Jag berättade att det är vanligt bland killar också men han höll inte med så jag tipsade honom att läsa böcker som "14 år och till salu" samt "Skamfläck" där killar och tjejer berättar sina historier om att ha sex som självskadebeteende. Jag länkade också till en sida på internet, för det finns massor av information kring detta.

Hans svar på det hela var att han inte behöver några böcker för att förstå, men att tjejer är lättare att manipulera och att han aldrig pratat med en kille som använt sex som ett självskadebeteende och ser inte ens hur det skulle vara möjligt, för killar gör inte så, killar mår inte dåligt av sex och får inte ångest av sex. Han hade alltså bestämt sig för att hans åsikt var rätt, fast han fick flera bevis på att killar också har dessa svårigheter och det vi inte får glömma är att det är ett stort mörkertal bland killar just för att de inte vågar berätta om sina historier.

 
Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på att män ska älska sex, de ska vilja ha sex hela tiden och njuta av det varje gång, men verkligheten ser inte ut så. Det finns killar som skadar sig själva med sex, det finns killar som blir utsatta för sexuella övergrepp och detta ska inte inte tystas ned. Detta är något vi måste prata mer om och andra män måste sluta kränka dessa killar och män som faktiskt blir utsatta och ta deras historia på allvar.

Många killar som blir utsatta för övergrepp eller som har sex som självskadebeteende vågar inte prata om det, eftersom det anses vara en "tjejgrej". En man ska ju inte kunna må dåligt av sex. En man ska ju kunna försvara sig, det är så samhället är uppbyggt. 

Bara för att du aldrig träffat en kille som varit med om något sådant här så innebär det inte att det inte existerar. Och vem vet vad den där killen du pratade med idag på Ica egentligen varit med om, men han inte vågar öppna sig på grund av att den synen som du nu besitter existerar. Snälla, öppna ögonen och se dig omkring och lyssna på vad som faktiskt sägs. Var inte så enveten om att ha rätt, för som sagt mörkertalet på både övergrepp och sex som självskadebeteende är stort, både hos killar och tjejer och enda sättet vi kan få dem att våga prata är att inte döma dem och faktiskt tro på dem.

Jag tycker ni ska läsa Eriks historia om att straffa sig själv med sex där han berättar en variant av hur detta kan se ut. Det behöver inte alltid gå till på just sättet han beskriver, för att ha sex som självskadebeteende kan se ut på många olika sätt och enkelt sagt så blir sex ett självskadebeteende när du har sex trots att du inte vill eller för att döva din ångest/ledsamhet. Det finns hjälp att få och livet blir bättre! ♥

Självmord ökar under sommaren

Nu har snart hela juli passerat och augusti närmar sig med stormsteg. Ytterligare en månad av ljus och värme som många längtat efter hela året. Men sommaren är inte så fantastisk för alla. För många skapar sommaren en stor ångest och antalet självmord ökar under sommaren enligt Karolinska institutet.

Många som redan är ensamma och redan mår dåligt påminns ännu mer om sin ensamhet eftersom sommaren är många umgås. Det är besök på uteserveringar, det är festivaler, det är grillkvällar och sena nätter. Det sätts en press på att man måste leva livet och ta vara på ljuset och värmen, något som kan bli alldeles för mäktigt för många, särskilt för de som är ensamma. Många kanske också har svåra familjeförhållanden och påminns om detta för att man helt enkelt umgås mer. När man är ledig från jobbet finns det mer tid till att tänka och känna efter och är man van att exempelvis jobba för att skingra sina tankar kan en semester ställa till det väldigt mycket.

Enligt Danuta Wasserman som är professor i suicidologi och psykiatri vid Karolinska institutet kan även brist på sömn och ökad alkoholkonsumtion påverka att den psykiska ohälsan ökar under sommaren. Dygnsrytmen ändras och det blir många sena nätter inklusive mer alkohol. Om man har haft självmordstankar finns det en risk för att man tar sitt liv under påverkan av alkohol eller dagen efter att man har druckit.

Du kanske tar semester, men det gör inte den psykiska ohälsan. Den finns där ändå och det är viktigt att vi fortsätter informera om detta och stöttar varandra. Var uppmärksam på dina nära och kära och se till att finnas där. Våga be om hjälp oavsett om det är för egen räkning eller för någon annan. Vi förtjänar så mycket mer än att må så här och vi är många som sitter i samma sits. Du är inte ensam. ♥

 
Bildkälla

Att dras till respektlösa män

Jag har på senare tid insett att jag har dragits till killar som inte har någon respekt för kvinnor. Jag har omedvetet valt en kille som inte behandlar kvinnor bra och jag har faktiskt inte något bra svar på varför.

De killar jag har träffat har inte varit bad boys rakt av. De har tvärtom haft det väldigt ordnat med saker och de har haft långa relationer både innan mig och med mig, men ändå har de haft väldigt dålig respekt för kvinnor och jag tror att det ligger så djupt rotat i vårt samhälle, att man ska kränka kvinnor att människor knappt lägger märke till det för det är en sådan vardag och att detta faktiskt är helt vanliga killar, med helt vanliga jobb, hus, båt, bil som är omtyckta av många gör inte att man tänker på det lika lätt. Senaste killen jag träffade kunde säga saker till mig som: "Vad är det för en nolla jag har träffat egentligen? Jag borde nog välja bort dig och träffa någon annan. Fast sex är du ju i och för sig bra på." när jag inte förstod något om hans knopar till båten och även om det var sagt på ett skämtsamt sätt så är det inte okej att säga en sådan sak och redan där borde jag ha valt att gå min väg, men det gjorde jag inte för det är så inrotat i oss att vi ska finna oss i att män säger sådana saker till oss, för det är ju "bara på skämt" och det värsta är att dessa skämten kom flera gånger, trots att han visste att det sårade mig.

Jag har träffat killar som har pressat en kudde över mitt huvud under tiden vi har haft sex. Jag har träffat killar som blivit sura när de inte fått sex för de anser att de har rätten till det och till min kropp. Jag har träffat killar som bestämt vilken typ av underkläder jag ska ha, för att de gillar det. Jag har blivit kallad för slyna "på skämt". Jag har träffat killar som gjort mig ledsen och orolig och sen har de klagat på att jag är ledsen och orolig och sagt att det blir tjatigt, när det är de som gett mig den känslan.

 
Vad är det som gör att män tror att de har rätten att kränka oss kvinnor oavsett om det är så kallade skämt och vad är det som gör att vi kvinnor finner oss i det och tänker att det är okej, fast vi blir ledsna? För hur kul är det egentligen att höra att man ska bytas ut för att man inte kan knyta en knop? Hur kul är det egentligen att höra att det enda man är bra på är sex och hur kul är det egentligen att träffa en man som blir sur och arg om han inte får sex? Hur kul är det att träffa en man som så fort man ser på sport och det går dåligt skriker att de spelar som små kärringar?

Jag hatar att jag varit så naiv och funnit mig i sådana här saker.
Jag hatar att vi kvinnor stannar kvar hos de männen som sårar oss och gör oss illa.
Jag hatar att få skulden när jag blir ledsen för att en man har gjort mig ledsen för att jag då blir jobbig och tjatig.
Jag hatar att det är så djupt inrotat i mänskligheten att kvinnor är sämre, att om en man spelar dålig fotboll så är han en kärring.
Jag hatar alla de gånger jag gråtit mig till sömns för att en kille sårat mig.
Jag hatar alla gånger en man gjort mig illa på ett eller annat sätt och sedan fått mig att tro att det är mitt eget fel.

 Bildkälla

Fördomar kring psykisk ohälsa

Det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa och jag är riktigt trött på den okunskap som finns och att vissa människor är så trångsynta så därför tänkte jag göra ett svar på tal inlägg till de mest konstiga saker jag läst och hört det senaste kring ämnet. Det är konstigt när man lider av kronisk smärta i kropp eller själ så ska man rycka upp sig, sluta gnälla och bara sluta oroa sig. Men när folk är bakfulla och valt själva att må dåligt, då är det helt okej att gnälla, tycka synd om sig själv och då är man inte lat för att man ligger i soffan och jämrar sig... Smärta som är självvald är alltså mycket värre än den smärtan vi som är sjuka känner.

"Men åh vad skönt att vara sjukskriven. Jag skulle också vilja vara det och bara gå hemma och göra det man vill."
- Så du tror verkligen att människor väljer att knappt kunna gå utanför dörren utan bara ligga hemma i sin soffa och må dåligt? Är det verkligen ett liv du vill prova på så kan du säkert byta med den som mår så. Människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa kommer oftast inte ens ut för att handla mat, men du kanske gillar att gråta dig själv till sömns och inte kunna leva ett normalt liv?

"Det är väl bara att ta något lyckopiller så borde du väl snart må bättre?"
- För vissa människor fungerar medicin jättebra, men långt ifrån alla. I de flesta fall är det också bättre att faktiskt jobba på grunden till problemet istället för att skaffa sig en quick fix, så snälla be inte folk ta medicin om det inte verkligen är nödvändigt för man kan inte fly från sina problem. Du ska inte tro att ett litet piller gör att alla problem ordnar sig och du ska absolut inte pracka på andra den tron, för det kan vara riktigt farligt.

"Men det är ju bara att rycka upp sig!"
- Men gud, att vi som lider av psykisk ohälsa aldrig har tänkt på det! Grattis, du har nyss löst problemet för de 33.000 människorna per år som är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom i Sverige. Om det hade varit så lätt, tror du verkligen att människor hade valt att må dåligt, att skada sig själva, att ha självmordstankar och att inte kunna leva det liv de vill leva?

 
"Tänk positivt, man tjänar inget på att tänka dåliga tankar och älta saker."
- Nej, givetvis gör man inte det och du har rätt, men så enkelt är det tyvärr inte. Självklart blir livet en smula enklare om man tänker positivt och ser framåt, men man måste också ha rätten att få må dåligt och tycka att allt är skit ibland. Jag är säker på att merparten eller till och med alla människor skulle välja att må bra om de kunde.

"Va, varför skulle du må dåligt? Du skrattar ofta, du har jobb, bostad, bra ekonomi, vänner, familj osv."
- Psykisk ohälsa sitter inte i vad man har i livet för det grundar sig i så mycket mer. Många gånger är det hemska händelser som har gjort att man mår dåligt psykiskt, medan andra gånger finns det ingen egentlig orsak, utan det bara hände. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst i livet och alla har rätt att må dåligt, oavsett hur bra de än har det.

"De flesta säger nog bara att de mår dåligt för att de är lata och vill gå hemma. Det handlar nog mest om uppmärksamhet."
- Are you for real? Ja, att fejka sitt dåliga mående och mista både vänner, familj och partners är verkligen rätt väg att gå för alla vill väl bara ha lite uppmärksamhet och få vara lite lata ibland? Skulle du säga samma sak till någon som har cancer, att de egentligen är lata och bara vill ha uppmärksamhet? Att leva med psykisk ohälsa är som att leva med cancer eller vilken annan sjukdom/svårighet som helst. Det är inget man fejkar.

Jag vill avsluta med att säga att jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte varit där själv och det är det som är det luriga med psykisk ohälsa. Man vet knappt själv vad man känner eller varför man känner som man gör, men vi kan ändå försöka dra ned på våra fördomar och faktiskt ta varandras smärta på allvar. Man måste göra jobbet själv för att börja må bättre, men man måste också ha stöd på vägen och man måste bli respekterad med sina svårigheter. Ingen väljer att må dåligt, men det är inte heller bara att välja att må bra för det är en resa dit och på den resan behöver man stöd från andra människor. Så tänk till innan du dömer någon som mår dåligt.

Bildkälla

Mitt nej betyder inte övertala mig

♦ 24 fall av sexuellt ofredande på festivalen Putte i parken.
♦ 4 anmälningar om våldtäkt och ett 10-tal anmälningar av sexuellt ofredande på Bråvalla-festivalen.

Vi är på år 2016, över halva detta året har redan försvunnit och vi står fortfarande på samma punkt, där tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt utan att bli antastade. En festival ska vara rolig att gå på, men idag vågar inte tjejer gå dit för de är rädda för att någon ska ta på dem mot deras vilja.

 
Vi är på år 2016 och så fort det skrivs om att en man utsatt en kvinna för sexuella övergrepp så blir det direkt synd om männen och diskussionen går från gärningsmannen, offret och händelsen till att diskutera kränkta mäns känslor och åsikter, för det är ju så otroligt synd om dessa män som tar åt sig och tror att allt handlar om dem. Det är ju till och med mer synd om dem än vad det är om tjejen som blev våldtagen, för det är väl en liten skitsak till skillnad mot att få höra sanningen, att 98% av alla anmälda sexualbrott görs av män? För det får man ju absolut inte säga, om man inte skriver med stora bokstäver: INTE ALLA MÄN! för gör man inte det, då hatar man män och vill se dem brinna i helvetet.

Vi är på år 2016 och fortfarande försvaras sexuella övergrepp, för när det väl kommer till kritan så är det väldigt som inser att all beröring mot någons vilja är ett sexuellt övergrepp. Alla hatar sexuella övergrepp, men ingen gör något för att förändra. Ingen vill se vad som egentligen sker, för det blundas för och gärningsmannen försvaras på olika sätt.

"Hon var för full, hon skulle tagit det lugnt med alkoholen."
"Hon hade ju kjol, vad trodde hon?"
"Men hallå, hon kan ju inte stå där och dansa heller, då måste hon ju förstå att män blir upphetsade."
"Det är ingen våldtäkt så länge det inte är en penins som penetrerar henne."
"En kvinnans nej är inte alltid ett nej!"
"Men han trodde ju att hon ville."

Det finns hur många bortförklaringar som helst som skyddar gärningsmannen och när ni skyddar gärningsmännen så förminskar och hånar ni offret. Ni förminskar och hånar era systrar, mödrar, flickvänner, döttrar, för en dag kan det hända någon av dem. Ni är så upptagna med att hata på feminister att ni glömmer det viktiga. Ni är så upptagna med att tro att en kvinnas kropp är till för allmänheten, att ni glömmer verkligheten. En kvinnas kropp är bara hennes och bara hon har rätten till den. Hon bestämmer själv vem som får röra henne. Har en kvinna inte gett sitt medgivande till dig, då är det ett nej och ett nej betyder inte övertala mig. Ett nej är alltid ett nej.

Eftersom så många män blir kränkta av dessa diskussioner, vart är ni när något sådant här inträffar eftersom ni nu är så bra och aldrig skulle göra en kvinna illa? För alla män på Bråvalla kan ju inte varit våldtäktsmän, så varför stoppade ingen det hela? Eftersom ni andra nu är så bra, varför hjälper ni inte offren? Varför försvarar ni gärningsmännen och låter dem fortsätta om ni nu är sådana reko och bra män?

Jag hatar inte män.
Jag hatar den våldtäktskultur som finns och jag hatar våldtäktsmän.
Jag hatar när människor försvarar gärningsmännen och kränker offren.
Jag hatar när människor blundar för vad som händer och bara låter det fortgå.
Jag hatar ursäkter och tron att en kvinnas kropp finns för att behaga en man.
Jag hatar att jag fortfarande, år 2016 inte vågar gå ut på en festival ensam.
Jag hatar att jag som kvinna och som offer för sexuella övergrepp fortfarande får skulden.
Jag hatar att jag som offer får kommentarer som: "Om man väljer att bada med krokodiler och blir biten, vem är det då som är dum?"
Jag hatar att jag som kvinna inte kan lita på att männen faktiskt försvarar mig och skyddar mig om något skulle hända.
Jag hatar att mina erfarenheter och min rädsla förminskas.
Jag hatar att jag som kvinna fortfarande inte anses ha rätten till min egen kropp.
Jag hatar att alltid behöva skriva INTE ALLA MÄN för att män som aldrig våldfört sig på någon inte ska ta åt sig.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2

Sluta skylla på offren


Denna kommentaren fick jag på min debattartikel angående min historia kring sexuella övergrepp och detta får mig verkligen att fundera hur vissa människor. I min artikel beskriver jag min historia och det räcker alltså inte med att jag gråter, blöder från mitt underliv, ligger stel som en pinne och visar med mitt kroppsspråk att jag inte vill, jag ska alltså bita mig i tungan så jag blöder också, för jag lider ju inte tillräckligt som det är, utan jag måste ju börja blöda på fler ställen.

Om inte ens det jag gjorde räckte, varför skulle det räcka med att bita sig i tungan så jag blöder? Skulle killen som våldförde sig på mig helt plöstligt börja tänka: "SHIT, hon blöder i tungan, nu slutar jag!!!" när han inte ens brydde sig om att jag grät eller blödde i mitt underliv? Han såg att jag grät, han såg att jag blödde i mitt underliv, men han fortsatte ändå, så varför skulle han sluta för lite blod i min tunga? Men enligt personen här ovanför skulle alltså allting vara löst om jag bara bitit mig i tungan.

Året är 2016 och vi skyller fortfarande på offren. De var fel klädda, de var för fulla, de gav fel signaler eller så gjorde de inte tillräckligt för att säga nej. När tusan ska människor inse att det ALDRIG är offrets fel? Att en människa ALDRIG har rätten att ta på någon annans kropp mot personens vilja om inte personen visat eller sagt tydligt att personen vill att någon ska röra? Jag låtsades inte ge samtycke till någonting, för jag sa aldrig ja till att han skulle ta på mig. Jag sa aldrig ja till att han skulle tränga in i mig. Jag bara grät och det borde väl vara tydligt nog att man inte vill? Om man inte sagt eller visat tydligt att man vill så är det ett NEJ. Ett NEJ kan aldrig bli ett ja och har du inte fått ett tydligt ja endera med ord eller med gester från min sida så har du fan inte rätt att göra något med mig heller.

När jag ser sådana här kommentarer som här ovanför så blir jag faktiskt riktigt rädd för hur många våldtäktsmän det faktiskt finns där ute. Bilden av en våldtäktsman som vi har i Sverige år 2016 är den där mannen som slår ned en tjej på stan och våldtar henne brutalt, men den bilden är inte sann. En våldtäktsman är någon som gör något mot en annan människas vilja, som inte är uppmärksam, som inte lyssnar eller ser den andra personen. Oavsett om det är en nära relation, en främmande, skrik och våld eller ett övergrepp i det tysta. En våldtäktsman är någon som sätter sina egna behov framför andras och som fullkomligt skiter i att vara uppmärksam på ljud, kroppsspråk, ansiktsuttryck.

Debattartikel hos nyheter24




 
Mitt inlägg om samlag utan samtycke blev väldigt uppskattat och i torsdags delade blogg.se mitt inlägg och idag delade även nyheter24 det. Hittills har jag fått väldigt bra respons på det och det känns jättekul att så många uppskattar det. Jag tycker själv detta är ett väldigt viktigt ämne och jag tror att många som blir utsatta inte ens förstår att de blivit utsatta och jag tror att många av dem som utsätter inte ens förstår att de utsätter. Därför måste vi se till att öka förståelsen kring detta och få människor att förstå att det inte är okej att ta på någon om personen inte gett tillåtelse till det. Din kropp är bara din kropp och det är bara du som kan styra över den. 

Vi måste sprida kunskap att man ska kunna sova tillsammans utan att det ska innebära sex. Att man ska kunna kramas och till och med börja ha sex men ha all rätt i världen att avbryta om det känns fel eller gör ont. Vi har ingen skyldighet att ge någon sex, inte ens när vi har påbörjat för vi har alltid rätt att säga nej.

Direktlänk till blogg.se
Direktlänk till nyheter24

Ett samlag utan samtycke är våldtäkt

Tänk dig in i situationen att du sover med en person du dejtar. Personen börjar plötsligt ta på dig, på intima ställen där du inte vill att personen ska ta. Du kanske tänker att om det händer så skulle du säga nej, ta bort personens hand eller gå därifrån, men vad händer när det inte är så enkelt?

Tänk dig att personen plötsligt har sin hand innanför dina trosor och börjar känna sig fram, men du är så rädd att du inte kan säga nej. Det enda som sker är att din kropp blir stel, dina tårar rinner ned för dina kinder och du är så rädd att du skakar. Inombords skriker du: "SLUTA JAG VILL INTE!!!" men munnen får inte fram ett ord på grund av rädsla. Du blir paralyserad, du vet inte vad du ska göra och paniken blir bara värre när du märker att personen inte slutar. Till slut har personen penetrerat dig, personen är inne i dig och du vill bara spy av rädsla, av skam och av hur äcklad du är. Tusen tankar går genom ditt huvud, men munnen kan inte forma orden, du bara gråter. De där minutrarna känns som timmar. Du blöder från ditt underliv, du har blåmärken på brösten. Personen frågar till sist om den ska sluta och du lyckas till slut nicka till svar och du inser att personen faktiskt redan är nöjd och klar. Personen har fått sin orgasm och lägger sig ned bredvid dig och somnar. Kvar ligger du med ett blödande underliv och tårar som rinner. Tankarna snurrar om hur äcklig du är, att detta är ditt eget fel, att du borde vetat bättre än att sova med någon du inte känner fullt ut, att du förmodligen gett fel signaler, att du kanske flörtade för mycket eller hade fel kläder på dig.

 
Det är så lätt att säga att en våldtäkt enbart går ut på sparkar, slag, hot och skrik, men sanningen ser inte alltid ut så. Du kan aldrig veta hur du reagerar i en sådan här situation förrän du väl är där och därför kan du heller inte döma de som blir paralyserade. Jag vet, för jag talar av egen erfarenhet. Historien här ovanför är min historia, detta hände mig 2009. En bra och uppmärksam person märker om den andra inte vill. Den märker det på kroppsspråk, den märker det på ljud och är man osäker kan man alltid fråga för att vara helt säker.

Sex är ingen rättighet. Jag är inte skyldig att ge dig något för att vi sover tillsammans. Däremot är du som sover med mig skyldig att vara säker på om jag vill ligga med dig innan du gör något med mig. Du har ingen rätt att ta på min kropp om inte jag gett samtycke till det. Du har ingen rätt förvänta dig eller tro dig ha rätt till sex med mig om inte jag visat/sagt tydligt att jag vill ha det. En våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp är när du som gärningsman rör mig utan min tillåtelse och fortsätter ändå fast att du inte får något gensvar från min sida. Det behöver inte vara hot, våld eller skrik med i bilden, men om inte jag har givit dig min tillåtelse att röra mig och du inte är uppmärksam nog på mina ljud, på mitt kroppsspråk så är det ett övergrepp. Är jag kåt och vill ligga med dig då kommer du märka det om du bryr dig tillräckligt mycket

Du som varit ute för ett övergrepp ska veta att det aldrig är ditt fel. Du ska aldrig ta på dig skulden och du ska inte känna dig äcklig. Det är enbart gärningsmannen som har gjort fel. Var inte rädd för att anmäla, det är enbart du som kan avgöra när det är ett övergrepp. Det är inte ditt fel, det är enbart du som har rätten till din kropp. Vi är många som sitter i samma situation och vi kämpar tillsammans. ♥




Jag bor i Grums & kör en citroën, problem?

"Du åker ju runt i ett akvarium."
"Du är ju från Grums, det är illa nog."
"Skäms du inte över din bil?"
"Det var säkert Grumsmänniskor som åkte runt i den slitna bilen."

Detta är meningar jag får höra titt som tätt av människor över min bil och att jag bor i Grums. Jag kör nämligen en citroën xsara picasso och ända sen jag fick den bilen av mamma och pappa 2012 så har jag fått höra vad ful den är, att den är en bil att skämmas över, att det är ett akvarium, att den helt enkelt inte är bra nog. Egentligen ända sen jag fick körkort 2011 så har jag blivit retad för vilken typ av bil jag har för det jag har duger aldrig, till någon.

De senaste 6-7 åren har jag också fått så mycket kritik för att jag bor i just Grums, för enligt andra människor verkar ju bara slödder bo här och jag vet inte om jag bor i samma Grums som många andra pratar om, men tro det eller ej, jag trivs faktiskt rätt bra här. Vi har allt vi behöver och jag upplever inte detta ställe värre än någon annan liten ort. Jag är faktiskt ganska nöjd med att bo i Grums. Jag har en fin lägenhet, med bra grannar, bra hyresvärd. Jag har ett bra jobb med bra arbetsgivare.

 
Men jag blir ändå pikad var och varannan dag för vilken bil jag har och för vart jag bor och ärligt talat börjar jag tröttna ordentligt på detta nu. Om du nu tycker min bil är så ful, ge mig pengar så jag kan köpa en som passar din smak då? Om du nu tycker att Grums är så dåligt så låt mig flytta in hos dig då så är ju allt löst?

Människor tror sig verkligen ha sig rätten att pika andra människors liv hur som helst utan att tänka på att det faktiskt kan såra. Jag skiter egentligen i om folk tycker min bil är ful eller att jag bor i fel ort, men när man blir matad med det gång efter gång år efter år så blir det till slut väldigt tjatigt och jag känner mig bara väldigt frustrerad över detta just nu och jag är väldigt trött på att inget jag har eller är duger för någon. I stort sett varje ny person jag lär känna har något att säga om Grums eller min bil och förstår ni hur tråkigt det är att lära känna nya människor, att så fort de ens tar i hand så kommer kommentaren: "Hmm, en citroën. Skäms du inte?" eller "Jaha, så du är från Grums alltså. Där bor ju bara kriminella!"? De hinner knappt lära känna mig eller ens hälsa på mig innan de tar chansen till att pika mig och jag tror faktiskt inte att jag lärt känna en enda ny person de senaste 3 åren som inte har pikat mig för detta. De som säger såhär, skulle de gå fram och säga: "Fan vilken ful tröja du har på dig. Skäms du inte över den?" till någon de inte känner, för det är exakt samma sak. Det är ju egentligen inte själva bilen och orten som stör mig utan det är att människor tror sig ha rätten att pika andra människor när de inte ens känner dem, även om det nu bara skulle vara skämt från deras sida.

Har du inget snällt att säga så håll tyst, snälla. Det är inga allvarliga saker men att alltid bli pikad gång efter gång av varje ny människa man träffar tar faktiskt på krafterna och även om jag är en stark person så är jag ingen supermänniska. Tänk på vad du säger och låt folk både bo, klä sig och köra vilka bilar de vill.

Jag har en fungerande bil, jag har en bra lägenhet, jag är stolt över det jag har. Jag har så mycket mer än vad många andra har för det finns de som är hemlösa, de som saknar körkort eller bil. Jag har något i mitt liv som många andra inte har, så låt mig vara stolt över det.


Debattartikel om amning


Idag har min text om amning blivit publicerat på nyheter24 och hos blogg.se. :) Så kul att de gillade texten och ville publicera den på sina sidor. För er som missat min text får ni gärna läsa den och dela den vidare! Jag står på mammornas sida och de ska få veta att de har stöd! Direktlänk till artikeln.

Är frispråkig samma sak som lättfotad?

Jag har alltid varit en väldigt frispråkig och skämtsam person. Jag kan lätt prata om både sex, mens, hur kroppen fungerar och jag har nog en väldigt snuskig humor. Det konstiga är att jag alltid blivit tillsagd av människor att jag ska tänka på vilka signaler jag ger ut så jag inte blir utnyttjad eller ses som ett sexobjekt. Detta ledde ett tag till att jag blev väldigt hämmad i mitt sätt att vara, jag försökte anpassa mig och alltid tänka på konsekvenserna, vilket ledde till att jag slutade ha kul. Jag tänkte alltid på att jag inte fick säga ett snuskigt skämt för då skulle folk bara se mig som lättfotad. Jag tänkte alltid på vad jag sa, hur jag var och blev helt enkelt någon annan än den jag egentligen är. Jag trivdes inte som den personen, för jag är väldigt lättsam, jag är väldigt skämtsam och har inget emot att prata om dessa ämnen med vänner, killar som jag dejtar och så vidare (och nej, bara för jag är frispråkig innebär det inte att jag pratar sex med allt och alla.)

Varför ska tjejer alltid behöva tänka på hur de beter sig och hur de pratar för att inte bli sexobjekt? Jag ska kunna vara hur fasen jag vill och skämta om sex utan att det innebär att jag vill ligga med personen. Varför ska alltid tjejer ändra sig för att inte sända ut "fel signaler"? Killar får generellt prata öppet om sex, men så fort en tjej gör det så ska hon tänka på hur hon för sig och vilka signaler hon sänder ut, för då kan ju helt plötsligt killen tro att hon vill ligga med just honom för hon var ju frispråkig.

 
Vad händer med unga tjejer när vi hela tiden matar dem med att de måste vara på ett visst sätt för att inte sända ut de där "fel signalerna"? Jo, det kan leda till att tjejerna låtsas vara någon annan än de egentligen är, exakt som jag gjorde. Jag kan fortfarande bli obekväm och rädd för att sända ut fel signaler för enbart sex är ju inget jag söker. Jag söker någon det kan bli seriöst med, någon som jag får dela mitt liv med, men jag vill inte behöva bli en annan person än den jag är för att lyckas med det. Jag vill kunna fortsätta vara mitt skämtsamma jag, som ser ganska lätt på att prata om vissa ämnen utan att jag ska bli ett sexobjekt och är det någon som ska ändra sitt tankesätt så är det de som tror att frispråkighet är lika med sex. Jag ska kunna skämta om sex med någon jag lär känna utan att han tror att jag ska automatiskt ge honom sex och jag ska kunna skämta om sex utan att bli sedd som en vandrande snippa som bara duger till sex. Enda sättet för att hitta någon som faktiskt kan älska en för den man är, är ju faktiskt att vara sig själv. För hur ska någon kunna älska den jag är om jag inte visar vem jag är, utan sätter upp en fasad för att inte bli sedd som ett objekt?

PS. Jag vill också tillägga att jag menar inte att man ska snacka hur mycket sex som helst och bara köra på, man får ju faktiskt anpassa sig lite i början när man lär känna någon och känna av stämningen lite, exakt samma som med allt, men att behöva bli en annan person och alltid tänka på vad man säger och gör funkar inte i längden. Man kan anpassa sig till en viss del i början, men man måste ju ändå visa vem man är, förstår ni hur jag menar?

Bildkälla

Så mycket kostar psykisk ohälsa

♦ Visste du att 33 000 människor är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom per år i Sverige?
♦ Visste du att varje person som är sjukskriven kostar ca 400 000 kr?
♦ Visste du att om man räknar ihop allt så blir det sammanlagt 13,2 miljarder som det kostar samhället?

Detta visar programmet Dr Mikael och Tilde som sänds å 7:an. Detta är alltså bara en liten del, för bakom varje siffra döljer sig en person och ett enormt lidande.

Nu kanske ni undrar varför jag tar upp vad det kostar samhället när man lider av psykisk ohälsa. Min poäng i det här är att man ska försöka se det hela ur ett större perspektiv och försöka göra något åt det medan man kan. Många människor tar inte psykisk ohälsa på allvar för enligt dem är det bara att rycka upp sig. Vi lär oss redan som barn att motion och rätt kost bygger starka kroppar, men vi får inte lära oss hur vi ska bygga starka själar. För många är psykisk ohälsa bara något man hittar på för att man är lat, för att man inte orkar jobba eller för att få medlidande när det faktiskt är en stor folksjukdom och vi måste börja ta de här 33 000 personerna på allvar. Det vi också måste tänka på att detta är enbart summan för de som blir sjukskrivna, det finns många där ute som lider av psykisk ohälsa som inte ens vågar be om hjälp, som lider i det tysta.

 
Alla kan råka ut för psykisk ohälsa, alla kan falla. Det kan handla om en olycka, att ens föräldrar skiljer sig, att någon i ens närhet dör, att man mister jobbet, att man mister sin partner. Det kan också handla om att man blir mobbad, utsatt för övergrepp, ett missfall och så vidare, men psykisk ohälsa kan också bara komma sådär, helt utan förvarning, utan att något tragiskt har hänt. Det kan hända oss alla, exakt när som helst och därför måste vi se till att skydda varandra och hjälpa varandra. Vi kan förebygga psykisk ohälsa om vi bara tar tecknen på allvar.

Ingen väljer att må psykiskt dåligt, lika lite som någon väljer att få cancer, men när det väl händer måste vi vara där och stötta varandra och tro på varandra, för du skulle väl vilja ha hjälp om det hände dig? Om vi börjar med att försöka förstå varandra lite mer istället för att döma varandra så kanske den psykiska ohälsan skulle minska lite. Om vi istället börjar vara snälla mot varandra istället för att säga och skriva elaka saker till varandra så skulle den psykisk hälsan bli bättre. Du kan göra så att den psykiska hälsan blir bättre och att det blir mindre kostnader för just detta, om du bara försöker ta detta på allvar istället för att döma andra människor. 

Är du osäker på om du är i riskzonen för att råka ut för utmattningssyndrom? Dr Mikael tipsar om ett test du kan göra för att få en bättre inblick om du riskerar att råka ut för detta. Direktlänk till testet.

Bildkälla

Dessa sjuka ideal bryter ner människor

 
Jag är medlem på en dejtingsida som heter Happy Pancake och fick nyligen syn på denna presentationen och jag känner bara, are you for real?

Jag har cencurerat en del av texten då jag inte vill "hänga ut" personens text för i övrigt var texten bra, men just denna meningen som står sist får mig verkligen att fundera. Vem skriver ens sådant på en presentation? Varför är det sådan fruktansvärd fokus på vikt och utseende? Självklart ska det finnas en attraktion för att det ska fungera, men att skriva en sådan sak får mig att bara vilja sticka ifrån och aldrig se åt den där killen igen. Hur ska vi bygga självkänsla hos unga tjejer när vi hela tiden pratar om hur man SKA se ut?

Jag vet själv hur det är att vara i viktträsket och senast igår mådde jag dåligt över min kropp, trots att jag inte ens är en gnutta överviktig. Trots att jag vet att jag är fin exakt som jag är. Trots att jag kämpar för att alla kroppar ska ses som bra kroppar. Detta jäkla idealet påverkar oss mer än vad vi tror att det gör. Det ställs krav överallt på hur vi ska se ut, hur vi ska vara, vad vi ska jobba med och vilka intressen vi ska ha. Vi matas hela tiden med att det vi är, det vi gör och så som vi ser ut aldrig duger, för det går alltid att bli bättre. Bli snyggare. Bli rikare. Bli populärare. Fokus läggs aldrig på att vi faktiskt är bra exakt som vi är.

Jag undrar hur de som skriver en sådan här presentation tänker. Vad skulle hända om han faktiskt skulle finna en kurvig eller knubbig tjej attraktiv och faktiskt vilja ha kontakt med henne? Jag undrar om hon verkligen skulle svara på hans meddelande efter en sådan text, det skulle då inte jag. Jag undrar också hur han definierar smal, kurvig och knubbig. Skulle jag vara smal nog åt honom eller är jag också för stor? Många gånger undrar jag om personer verkligen vill träffa någon för jag skulle då inte bli lockad av en sådan presentation, för mig är det fruktansvärt lågt att skriva så. För mig är det fruktansvärt lågt att fatshama på det viset, för detta är en av anledningarna till att unga tjejer svälter sig, att de börjar fiffla med maten och tro att de inte duger som de är, för de blir hela tiden matade med att de inte duger om de ens har ett gram för mycket. När samhället håller på så här och hela tiden kräver och kräver att alla ska vara smala så bryts ännu en själ itu och en till hamnar i ätstörningar eller under kniven.

Missuppfatta mig inte nu för självklart har man olika saker man finner attraktivt, men att skriva ut det på detta sättet är fel enligt mig. Att skriva ut att ens krav är att tjejen SKA vara smal sätter så onödiga krav hos många tjejer och de tror att alla killar vill ha en smal tjej. Självklart är det inte heller fel att vara smal, men det är heller inte fel att vara större.

Jag säger inte heller att bara killar skriver enorma och dåliga krav på sin presentation, men eftersom jag inte söker tjejer på dessa sidor så kan jag inte uttrycka mig om deras presentationer.

 
 Bildkälla

#INGAMEN

 
"Jag är inte rasist, men...."
"Jag är inte homofob, men..."
"Ingen förtjänar att bli våldtagen och jag hatar våldtäkt men..."
"Det är klart att tiggarna är fattiga, men..."
"Det är klart det ska vara lika lön för lika arbete, men..."

Kommer ni ihåg att jag har blivit ambassadör för Supermanprojektet? De har startat en ny kampanj nu som jag vill tipsa er om. Denna kampanjen heter INGA MEN och går helt enkelt ut på att ändra synen på detta gällande MEN. Som ni ser här i listan ovanför så finns det hur många men som helst som inte ska vara där och listan kan säkert göras ännu längre. Hur kommer det sig att detta får fortsätta? Att människor har sådan dubbelmoral och säger att de är emot saker, men ändå tycker det är rätt i vissa sammanhang? 

Kampanjen INGA MEN går ut på att lyckas få bort dessa men där de inte passar in. Rasism ÄR fel. Våldtäkt ÄR fel. Homofobi ÄR fel. Orättvisor ÄR fel, det finns inga men i det. Det finns ingen som förtjänar en våldtäkt. Det finns ingen som förtjänar att bli hatad för sin hudfärg. Hur ofta använder du egentligen ordet men för att ursäkta en åsikt?

Jag kommer skriva under för alla likas värde. Målet är att 100.000 ska anta utmaningen innan första juli. Det finns inga men när det gäller mänskliga rättigheter. Är du med? Dela gärna din resa "utan men" på instagram och använd #INGAMEN för att få fler att delta. Direktlänk till INGAMEN.


Att ha ångest är ingen lek

Igår tittade jag på bingolotto och fick plötsligt för mig att ringa in och jag lyckas komma fram, för första gången i mitt liv. Men tyvärr bestämde sig min ångest för att börja bråka så jag fick panik och lägger på för jag blev så rädd. Ni som lider av social fobi, ångest eller panikångest förstår vad jag pratar om. Att helt plötsligt prata med en främmande människa i telefon i tv blev jättejobbigt för mig. Jag blev så otroligt ledsen eftersom jag hade dubbellott och kunde därför ha vunnit stora summor pengar och jag blev deppig så jag la ut en status om detta på facebook och instagram. Ibland blir jag skrämd av människors okunskap och brist på empati...

 
Personen följer mig på instagram och vet att jag har ångest och är nyinflyttad i min lägenhet. Jag förstår att det är svårt för människor som aldrig haft ångest att förstå hur det är, men att ta för givet att det ens finns någon att lämna över luren till och tro att det är så enkelt att bara springa till första bästa granne trots ångest får mig att bli så ledsen över den brist på förståelse det finns idag. När man har ångest kan det vara svårt att ta kontakt med andra människor, det kan vara svårt att ens gå utanför dörren och att då göra något så konstigt som detta skulle inte fungera för mig.

Det är sådan brist på förståelse när det gäller psykisk ohälsa och människor tror verkligen att allt ska vara så enkelt och detta fick mig faktiskt att bli mer ledsen än att ångesten vann över mig. När jag är öppen om min ångest så vill jag inte ha kommentarer om att jag borde göra si och så istället för att pengarna är så viktiga, för hade jag fått bestämma så hade jag klarat att prata med bingolotto och kunnat ta emot de där pengarna, det vore en dröm för mig och hade det funnits någon i närheten som kunde ta telefonen åt mig så hade jag lämnat över om jag inte hade klarat det, jag är inte dum. Tyvärr var det inte så enkelt för jag drabbades av panik.

I ärlighetens namn undrar jag hur många som hade bett bingolotto vänta för att man måste klä på sig och springa till grannen för att presentera sig och be personen som man aldrig pratat med innan ta över telefonen... Ja, det gällde mycket pengar men man bestämmer inte över sin ångest. Denna gången vann den över mig. Tänk om personen låg och sov för att den ska upp och jobba tidigt och en främmande människa knackar på och lämnar över en telefon för att personen ska prata med bingolotto? Ska jag då fortsätta knacka dörr tills någon vill hjälpa mig?

Om du inte har någon kunskap om psykisk ohälsa, så snälla håll saker för dig själv. Självklart kan man beklaga och fråga om det inte fanns någon i närheten som kunde ta telefonen (även om jag själv tycker det är uppenbart att det inte gjorde det eftersom jag skrev som jag gjorde), men att skriva på det sättet när man vet att personen lider av ångest tycker jag bara är lågt. 

Ammande mammor - svar på tal

Jag såg Moas video som handlade om amning på offentliga platser och blev inspirerad att skriva när jag såg den videon. Amning är ett väldigt väldiskuterat ämne och som Moa så blir jag riktigt förbannad när människor tycker att det borde förbjudas att amma på offentliga platser så därför tänkte jag göra några svar på tal gällande konstiga kommentarer jag läst och hört angående detta. Hur långt ska vi dra detta om ammande mammor ska behöva låsa in sig på toa? Ska vi be handikappade som dreglar att äta på toa? Ska vi be människor som har byxorna alldeles för långt ner så man ser brevinkastet låsa in sig på toa? Ska vi be människor som är för fula för vår smak att äta sin mat på toa? Om jag finner dig störande, obehaglig, äcklig eller vad det nu kan vara, tar du då med din mat in på toa och äter den där? För om du inte gör det för min skull, varför ska den ammande mamman göra det för din skull? Snälla, tänk till lite innan du yttrar dig och var vänlig respektera ammande mammor! Du behöver inte tycka om det, men du behöver heller inte klaga. Alla har rätt att äta, vare sig vi är barn, vuxna, gamla, korta, tjocka.



"Men du kan väl amma innan du går hemifrån?"
Vet du hur ett barn fungerar? Vissa barn kan faktiskt bli hungriga redan efter en timme och behöver då mat. Även om mamman precis gett sitt barn mat så kan barnet behöva mat innan de kommer hem. Du vet väl också att saker kan dra ut på tiden när man är på offentliga platser? Det är köer, man kanske träffar en bekant som man pratar med och även om man planerat att gå hem inom två timmar så kan saker dra ut på tiden.

"Men snälla, du kan väl gå in på toa och amma istället!"
Jaha, så du tycker att mamman ska sitta i bajslukt och ge sitt barn mat och uppta toaletten när någon kanske behöver in? Du kommer ju ändå klaga sen om det är du som behöver in och det är upptaget. "Herregud, att sitta på toa och amma när jag behöver bajsa. Har ni ingen skam i kroppen?" Blir du någonsin nöjd kan jag undra? Mamman kanske själv äter, hur hygieniskt är det att ta med sig tallriken in på toaletten, eller ska hon vänta tills barnet ätit klart och hennes mat blivit kall?

"Jag skulle aldrig amma mitt barn offentligt!"
Okej, så om du är på stan för att du måste köpa lite nytt till din bebis och din bebis blir hungrig men bebisen tar inte emot flaskan. Det finns inte någon toalett i närheten och det finns inget amningsrum, vad ska du då göra? Ska du gå runt med en skrikande bebis och plåga din unge? Säger du till ditt barn: "Nej Gösta, mamma får inte ge dig mat offentligt så du får gråta tills vi är hemma sörru!"?

 
"Men det är obehagligt att se folk dra fram sina bröst ju!"
Exakt VAD är så obehagligt med detta? Det är ett bröst och ett barn som får mat, vad får dig att bli så äcklad och få sådana obehagskänslor av detta? Om du nu tycker det är så jobbigt, vänd dig då åt ett annat håll eller gå någon annanstans så länge. Det är ju faktiskt oftast lättare för dig som klagar att flytta på dig till ett annat bord exempelvis än för mamman att krångla fram och tillbaka med ett gråtande barn, vagn, bröst som ömmar osv osv. Men vet du, det bästa är faktiskt bara att du accepterar läget och lever med det!

"Man tar inte med sig sådana små barn på offentliga platser!"
Nähä okej, det var något nytt. Du vet väl att barn behöver besöka vårdcentralen och då kan det hända att man behöver åka kollektivt, det är du medveten om va? Du vet väl att även mammor behöver bajsa, kissa, äta mat, duscha osv och kan behöva handla lite hygienartiklar? Du vet väl att även bebisar behöver blöjor och kläder? Ska mamman då som kanske inte har någon som hjälper henne lämna sin unge hemma i soffan medan hon springer på stan menar du eller ska hon torka sig med gardinen när hon bajsar?

"Man behöver ju faktiskt inte kasta fram brösten i ansiktet på folk. Lite respekt får ni att ha för oss andra!"
Jag vet inte vad du har sett för ammande mammor men jag har då aldrig fått några kastade bröst i mitt ansikte... Inte ens när jag suttit vid samma bord som en ammande kvinna har hennes bröst kastats runt så att de fläskat till mig här och där. De flesta mammor jag har sett har varit väldigt diskreta och om man skulle råka se lite av brösten, so what? Det är bröst, inget annat! Ni kan ju se filmer, musikvideos, internet, serier, tidningar och till och med porr där brösten visas på alla möjliga sätt och det går ju bra. Ni kan ju även se bröst i uringade tröjor på stan utan att skriva arga artiklar om hur äckliga människor är som har uringat så varför går inte en ammande mamma bra?

"Att amma är naturligt, men det är också att kissa, bajsa, ha sex, onananera också. Ska jag då göra något av detta på restaurangen?"
Du vet väl att man kan få böter av att kissa, bajsa, onanera eller ha sex på offentliga platser? Det kan räknas som ofredande, det gör dock inte att amma ditt barn. Vet du varför? - För att det handlar om att ge ett barn MAT. Du får ju äta din hamburgare på offentlig plats, därför får även barn äta på offentlig plats. Att råka se lite bröst när en mamma ammar är inget sexuellt och det kan inte jämföras med att dra fram snoppen som du kissar ur på en restaurang. Din snopp ger inget barn mat och bröst är inte jämförbart med ett könsorgan.

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...