Låt inte mobbarna ta dina rättigheter

När jag gick i 8:an blev jag mobbad av i stort sett hela skolan. Det lades bananskal och hudkräm i mina skor på idrotten. Glåpord och kommentarer i korridoren, lappar i skåpet och så vidare. Men det värsta var faktiskt alla kommentarer och sidor som skapades om mig på internet. Det här var alltså 2005, då lunarstorm fortfarande fanns. För er som inte vet vad lunarstorm var så var det ungefär som facebook, en sajt där man skrev med sina vänner och lunarstorm var faktiskt väldigt stort på den tiden.

Hela lunarstorm var nerklottrat med mitt namn. Mobbarna skapade användare med nicknames som "Eva_den_fulaste_flickan_i_världen" och så vidare. Jag fick kommentarer och meddelanden flera gånger per dag om hur ful och värdelös jag var och jag svarade aldrig tillbaka. Jag bara blockerade dem och tog bort kommentarerna.

Men vet ni vad det värsta var? Det var inte de här kommentarerna utan det var hur många vuxna människor i min omgivning sa åt mig att ta bort min lunarstorm, att jag borde sluta vara på internet för att slippa de här kommentarerna. Varför skulle jag som offer sluta använda de här sidorna, istället för de som faktiskt gör fel och gör något olagligt? Det är tyvärr ofta så, att det är offret som tvingas byta skola, sluta på sitt fritdsintresse eller ta bort sina sidor på internet. Men jag gav mig inte. Jag vägrade stänga ned mina sidor för jag hade lika stor rätt som alla andra att använda internet och jag hade många internetvänner som gav mig stöd. Det var inte jag som hade gjort fel, det var de som skrev de här sakerna som gjorde fel.

En dag gjorde jag tvärtemot vad jag brukade göra. Jag svarade till en av dem som skrev och frågade: "Vad har jag gjort er egentligen?" Till svar fick jag att de inte förstod frågan och efter det lugnade det sig. Jag valde att stå på mig och inte låta mig tryckas ned av dem då jag insåg att det inte var jag som var problemet. Jag var ett slumpmässigt offer likt de övriga 60.000 som blir utsatta för mobbning varje dag i Sverige.

Om du blir utsatt för samma sak som jag blev så är det viktigt att valet ligger hos dig. Självklart ska du ta bort dina sidor eller byta skola om du känner att du själv vill det och skulle må bättre av det, men det ska vara ditt beslut. Du ska inte ta bort något eller sluta med något på grund av att någon trycker ned dig. Det är din rättighet att få vara exakt som du är, vara på vilken sida du vill eller ha vilken hobby du vill. Det ska ingen få ta ifrån dig, särskilt inte mobbare.

Du är en stark kämpe och du klarar allt! Hittills har du överlevt varje motgång och du kommer fortsätta göra det. Vi kämpar tillsammans! ♥


Bildkälla

Kroppspositiv


En gammal vän till mig som heter Anna har startat ett instagramkonto tillsammans med sin kompis Emelie där de lägger upp bilder på sina kroppar för att öka acceptansen för tjocka och feta människor. Kontot är till för att lära andra att älska sig själva och förstå at man duger exakt som man är, oavsett kroppsstorlek.

Tjocka människor får utstå väldigt mycket hat på grund av hur de ser ut och detta konto är inte till för att uppmana någon att vräka i sig 20 påsar bullar varje dag och sluta träna, det är inte det det handlar om. Det handlar om att rätten att få vara exakt som man är, oavsett storlek och utseende. Det handlar om att man är exakt lika mycket värd även om man är tjock för värdet sitter inte i utsidan eller hur många procent fett man har i kroppen. Värdet sitter i hur man är på insidan. Det är insidan som är det viktigaste.

Jag är så otroligt trött på alla hälsopoliser som ska komma med sina pekpinnar om vad de tror är rätt. Det är sådan hets gällande vikten och utseendet idag och de som bryr sig mest är människor som inte ens känner en. Det är ju tyvärr knappast av omtanke de skriver att någon är ohälsosamt fet, även om de vill få det att verka så med sina "inte för att vara elak men..." kommentarer. Allt fetthat som finns idag är fruktansvärt. Vad gör det dig om människor skulle väga 800 kg, vad har du med det att göra?

Det är ingen som säger att det är hälsoamt att vara fet och att vräka i sig godis varje dag eller att sluta träna.
Det enda jag och de som driver detta kontot vill är att de ska vara lika respekterade som vem som helst och faktiskt få synas och få lägga upp bilder på sig själva utan att behöva få höra vad äckliga, fula och fruktansvärda de är. Jag tror varje människa känner sig själv och sin egen kropp bäst och de behöver inte era kommentarer. De vet hur de ser ut och hur deras värden ser ut och det är inget du behöver påpeka.

Självhat är aldrig lösningen på ett problem, oavsett om man är tjock och vill gå ned i vikt, smal och vill gå upp i vikt eller lider av ångest och vill bli av med det. Man blir inte smalare av att hata sig själv om man är tjock och man blir inte ångestfri av att hata sig själv, tvärtom! Det viktigaste för att må bra är att älska sig själv som man är och då kommer ofta det andra på köpet.

Jag stödjer de här två tjejerna till fullo och alla har rätt att finnas, synas och vara stolta över sig själva! Och till dig Anna, vi har känt varandra i ca 12 år nu och du ska veta vad glad jag är över att ha dig i mitt liv. Jag är så stolt över dig och den resa du har gjort. Du är stark, modig och en riktigt powerwoman! ♥

Direktlänk till deras instagram

Råd till anhöriga

Att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa är inte det lättaste. De anhöriga glöms ofta bort och självklart är det jobbigast för den personen som lider av psykisk ohälsa, det är viktigt att ha i åtanke men vi får inte glömma bort att även de anhöriga lider av detta.

Jag som själv lider av psykisk ohälsa kan med handen på hjärtat säga att det är svårt att vara nöjd med hur omgivningen hanterar de här situationerna. När man mår dåligt är det svårt att ta emot hjälp, men om man inte får hjälp så mår man dåligt för det också. Det kan kännas ibland som att oavsett hur omgivningen gör så blir det ändå fel och då är det svårt som anhörig att veta vad man ska göra. Ska man försöka prata med personen och göra personen sur för att man tränger sig på eller ska man bara ignorera och låta personen komma när den är redo?

Jag tror att det viktigaste som anhörig är att uppmärksamma personens mående. Att säga något i stil med: "Jag ser att du mår dåligt. Vad är det som tynger dig?" och är inte personen redo för att prata just då så måste du acceptera det. Visa att du finns där när personen är redo, att du bryr dig och har sett att allt inte är okej. Visa att det är okej att må dåligt, att personen inte är ensam eller behöver känna någon skam eller skuld över sitt mående för det gör oftast det hela värre.

Att ignorera en person som mår dåligt är sällan lösningen på problemet, men man får heller inte klänga sig fast och det kan vara en svår balansgång. Är du dock osäker på hur illa personens mående faktiskt är så kan du alltid kontakta vården för att få råd. Visa att du är villig att vara med på personens resa och att du alltid finns där. Ibland är det enda som behövs någon som lyssnar och faktiskt bryr sig på riktigt.

 
Bildkälla

11 barn dör varje minut

 

Direktlänk till unicef

Man kan inte vara ledsen utan orsak

När jag var liten kunde jag gå och önska att något hemskt skulle inträffa. Så som att en själv eller någon av ens anhöriga skulle bli sjuk och behöva besöka sjukhuset, för då fick jag en anledning och ursäkt till att vara ledsen, för man kan ju inte vara ledsen utan orsak. Om något hemskt inträffade, så som att min funktionshindrade syster åkte in på akuten så hade alla förståelse för att jag mådde dåligt och var ledsen. Då tog skolan hänsyn till mitt mående, folk brydde sig och fanns där, vilket de inte gjorde om jag var ledsen utan orsak. Hur förklarar man som barn hur smärtan inombords känns när man inte vet varför man är ledsen och när man får höra av vuxna: "Inte ska du vara ledsen, le och skratta nu!"?

Att ringa och sjukanmäla sig till sitt jobb eller till sin skola när man är förkyld och har feber är helt okej, men att ringa och sjukanmäla sig för att man en dag har sådan ångest eller är så ledsen helt utan orsak är inte lika accepterat. Det är inte många lärare eller chefer (enligt min erfarenhet) som accepterar att man en dag är hemma för sin psykiska ohälsa. Vad blir då konsekvenserna av detta? - Jo, att man ljuger och istället säger att man är förkyld för då vet man att det accepteras och ingen dömer dig.

Har du någon gång försökt starta en motor när batteriet är dött? Du försöker och försöker vrida på nyckeln för att få igång den, men den startar inte. Så är det att lida av psyksik ohälsa. De dagar där ångesten tar över så är det inte bara att rycka upp sig och ändå gå till jobbet. Då behöver man ladda batteriet, fylla på med bränsle och sen ta nya tag nästa dag. Och det borde vara lika okej som att vila upp sig när man är förkyld.

Att må dåligt psykiskt eller fysiskt är egentligen ingen skillnad, det är vi människor som har skapat skillnaden. Att det ska vara något dåligt och skämmigt att må dåligt psykiskt, men den skillnaden kan vi bryta. #jagvågartala


Smal och fin, tjock och ful?

"Så smal och fin du har blivit sen jag kollade in sist! Följde dig för flera år sen och hittade tillbaka nu."

Det här är en kommentar jag fick för ett tag sedan på instagram. Jag förstår att personen inte menade något illa, men tyvärr kan den uppfattas illa på flera sätt.

Det första som stör mig är varför just smal och fin verkar vara synonymer till varandra i dagens samhälle.
Kan man inte vara fin och tjock? Kan man inte vara "ful" om man är smal? Är vikten det enda som bestämmer om man är fin eller ful? Jag läser ofta kommentarer lite överallt där folk skriver: "Du är inte tjock, du är fin!". Samhället måste lära sig att tjock inte innebär ful och att smal inte automatiskt innebär att vara fin, lyckad och lycklig.

Det andra som stör mig är att personen inte vet varför jag blivit smalare. Det kan bero på tusen olika orsaker och personen vet ju faktiskt inte om det är någon sjukdom, om det beror på min ångest eller att min före detta ätstörning kommit tillbaka. Att lida av psykisk ohälsa kan göra att man rasar i vikt och då är det inte det roligaste att höra vad fin man blivit av sin sjukdom. (Nu har jag inte gått ned i vikt på grund av detta, men det handlar om principen.)

Som sagt så förstår jag att personen bara ville vara snäll, men för mig visar det vad snett samhället egentligen är, när vi tar för givet att ordet smal är en komplimang och hur vi ser ned på tjocka människor, utan att vi ens tänker på det. Vi behöver inte kommentera andras kroppar när vi inte vet något om dem, oavsett storlek.


Allt du andas är ångest

Vet du vad siffran 30 står för?
Det är så många människor som tar sitt liv, varje vecka. Ändå vågar ingen prata om det. Vi är på år 2017 och fortfarande är psykisk ohälsa något man skäms över, som ska tystas ned och gömmas undan.

Vi skäms inte över att berätta att vi är förkylda och har fått feber, men att berätta för sin omgivning att man mår dåligt i själen är något man helst undviker. Varför är det så, när det egentligen är lika okej att må dåligt inombords som att må dåligt av ett virus? Istället för att berätta och vara ärliga lägger vi upp den där fina selfien framför brasan där vi har ett leende på läpparna på instagram och visar vår fina fasad utåt, för det är ju så det ska vara. Alla andra gör ju så och är så lyckliga och lyckade.

Jag vet själv hur det känns att skämmas för sitt mående och fast jag är så öppen om mitt mående så kan jag än idag känna den där skammen. Skammen över att må dåligt. Skammen över att inte vara som alla andra. Tankarna slår mig fortfarande titt som tätt: "Evah, vem skulle kunna älska dig när du lider av ångest? Allt du är är ångest. Allt du andas är ångest!" Och så börjar jag tänka att jag kanske inte är lika mycket värd som andra för att jag mår dåligt i själen. Jag är rädd för att vara en börda för andra. Men det är fel, det är så jävla fel.

 30 människor i veckan tar sitt liv på grund av att de mår dåligt i själen. För att de inte vågar prata om det och vågar de göra det så möts de många gånger av motstånd. Med ord som att de ska rycka upp sig, att det bara är en fas eller att livet innebär att man ibland mår dåligt. Vi måste ta psykisk ohälsa på allvar och hjälpas åt för att siffran ska minska. 30 människor ska inte behöva dö varje vecka för att samhället bara ser på och inte vågar fråga och prata om det.

Du kan göra skillnad. Våga prata om detta, våga fråga dina nära och kära hur de mår och bekräfta att du ser dem, att du ser att allt inte står rätt till och visa dem att du finns där för dem. Våga be om hjälp, både för dig själv och för dina anhörigas skull. När man mår psykiskt dåligt så drabbar det inte bara en själv, det drabbar hela ens omgivning.

Tillsammans kan vi rädda liv och börja må bättre, men då måste vi bryta tystnaden och skammen. Jag uppmanar er alla som någon gång lidit av psykisk ohälsa, som lider av psykisk ohälsa eller som är anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa att lägga upp era historier på sociala medier och använda #jagvågartala. Vi kämpar tillsammans! ♥


Varför Sverige fortfarande inte är jämställt

I veckan var det den internationella kvinnodagen och jag har läst ett flertal kommentarer med hur onödig denna dagen är, att Sverige är så jämställt och bra och att feminister och kvinnor bara vill ha allt serverat på silverfat. När jag läser detta tänker jag, vilken värld lever du i egentligen?

JA, Sverige är ett otroligt bra land. Vi lever väldigt jämställt här och är faktiskt ett av världens bästa länder på många sätt. Kvinnor har rösträtt, kvinnor får jobba, kvinnor räknas även som barnets förmyndare (vilket de inte gjorde fram till 1949). Det finns massvis med punkter som är positiva, men det finns också många negativa punkter fortfarande, som både BRÅ och jämO tagit fram. Därför tänkte jag lista dem här nedanför. Även om du vill tro det så är varken du eller Sverige perfekt och jag tänker inte blunda för dessa saker bara för att passa in i den där "sköna, lättsamma och tysta tjejen" som ska passa mäns smak.

• 97% av alla anmälda sexualbrott 2015 utfördes av män.
• 3,0% av kvinnorna & 0,4% av männen uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under 2015.
• Mest utsatta för sexuallbrott under 2015 var kvinnor mellan 16-24.
• Kvinnodominerande yrken är strukturellt undervärderade. Genomsnittslönen i dessa yrken är 28.600 kr, jämfört med mansdominerande yrken där genomsnittlönen är 33.900 kr.
• Om man räknar bort skillnader mellan män och kvinnor som beror på sektor, yrke och arbetstid skulle kvinnors löner uppgå till 93% av männens lön.

• Kvinnor får också lägre pension då männen tar ut ca 20% föräldrarledigheten. 60% av männen tar inte ut någon ledighet alls under barnets första år.
• 72% av alla chefer är män.
• Friends nätrapport visar att av 1015 personer så har 1/3 av tjejerna utsatts för sexuella trakasserier på nätet.

Detta är bara ett fåtal punkter om varför en kvinnodag behövs. Varför vi fortfarande måste prata om kvinnors rättigheter. Det finns mycket kvar att prata om, det finns många punkter där kvinnor blir nedtryckta och förminskade så om du tror att Sverige är det perfekta landet, där kvinnor har exakt samma möjligheter och rättigheter som män så borde du öppna ögonen och se dig omkring. Kolla hur kanske din mamma, din syster, din flickvän, din dotter blir behandlade ute i samhället. Öppna ögonen och gör något åt saken! Hur svårt ska det vara att behandla alla människor lika, oavsett kön?



Ångest för pengar och ekonomi

Pengar är ett ord som kan väcka ångest hos många människor, även hos mig stundtals.
Innan jag föddes levde min familj väldigt snålt. De fick hjälp av majblomman med kläder, leksaker och ibland hjälpte min farfar till med mat. Mina föräldrar hade två barn men fick vända på kronorna för att få det att gå ihop. Det var såklart jobbigt, men de fick det att fungera.

Jag har aldrig upplevt att ha dåligt ställt, men att veta hur de har haft det har gett mig respekt för pengar och jag vet pengars värde. Jag kan själv ha pengaångest, särskilt de månader där alla räkningar kommer på en gång som nu under februari. Bilskatten, bil - och hemförsäkring inklusive hyran och de vanliga utgifterna. Jag gillar inte att ta stora beslut gällande ekonomi då det faktiskt väcker en stor ångest inom mig. Jag är alltid rädd för oväntade utgifter och tänker alltid om jag har möjlighet att köpa det och det. Även om jag vet att något är en investering som jag måste ha kan det vara jobbigt att spendera de pengarna och jag kan få ångest.

Jag tror att vi människor generellt jämför oss väldigt mycket med andra. Vi tänker nog ofta på vad "alla andra" kan köpa, hur de lever och har nog en föreställning om att andra inte oroar sig för pengar utan bara kan spendera hur som helst. Jag tror faktiskt inte att det är så. Jag tror faktiskt att det är många människor där ute som oroar sig för pengar och får ångest av att tänka på ekonomi, lån, räntor och utgifter. Det kan vara svårt att förstå och det är lätt att bli stressad när man ska ta beslut inom det ekonomiska.

Jag läste en artikel hos kit om just detta med pengaångest där en psykolog ger tips på hur man slipper ångesten. Jag tycker det var väldigt bra tips och jag tror att många kan behöva ta del av det, för ekonomi behöver ju faktiskt inte alla gånger vara något ångestfyllt.


Rädda LSS


Ni kanske har sett alla inlägg och artiklar om att assistansen och LSS ligger i farozonen. Det sker indragningar hela tiden och ett flertal funktionshindrade människor mister sin assistans, något de behöver för att överleva. Många av de som har assistans och LSS klarar sig inte utan sina assistenter, ändå dras det in och de får helt enkelt stå på egna ben.

Gå med i gruppen "Assistans är frihet! Rädda LSS!" på facebook och gör skillnad du också. Håll utkik där efter mer uppdatering gällande manifestationen.

Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra skillnad!
Vi ska stå upp för de utsatta människorna i samhället och om inte du och jag gör det, vem ska då göra det? Jag är en stolt personlig assistent för jag vet att jag gör livet bättre för en annan individ. Det kan du också göra genom att kämpa för LSS. Tillsammans räddar vi liv!

Tjejer som skuldbelägger andra tjejer

Jag är med i två stycken tjejgrupper på facebook och helt ärligt tänker jag går ur båda. Grupperna startades för att tjejer ska stötta varandra, att tjejer ska få prata om sina tankar, känslor och upplevelser och få tips, råd och någon att prata med, någon som lyssnar och finns där. Men tyvärr ser jag alltför mycket negativt vilket bara gör mig ledsen. Många tjejer där inne kränker andra, de skrattar åt andra, de gör personen till åtlöje och de skuldbelägger offer. De sätter en enorm press på andra tjejer som redan mår dåligt och har en enorm press på sig. Jag ska skriva ned några exempel på vad jag menar med att skuldbelägga och kränka. 

Trådstartarens problem:
"Jag mår jättedåligt för att min kille kollar på porr. Jag känner mig otillräcklig, ful och jag jämför mig med de tjejerna."

Tjejernas svar:
"Han kanske kollar på porr för att du är tråkig i sängen? Testa att göra saker som de gör i filmerna så kanske han slutar."
"Du vet väl att det bara är oattraktivt att vara svartsjuk och osäker? Tro på dig själv istället för att ta ut dina problem på honom."

Trådstartarens problem:
"Min kille har varit otrogen."

Tjejernas svar:
"Du kanske kvävt honom eller varit för tråkig i sängen så därför han gick till någon annan? Du kanske borde ha sex med honom oftare."

 
Här skriver tjejer som redan mår dåligt, många lider redan av dålig självkänsla och då får de höra vad oattraktiva de är som är osäkra och mår dåligt. De skuldbeläggs för val deras killar gör för de måste uppfylla killarnas krav för att de inte ska vara otrogna. Vem bryr sig om vad som är attraktivt och oattraktivt när någon uppenbarligen mår dåligt?! Försök istället att komma med tips och råd om hur personen kan börja må bättre och bli trygg och säker i sig själv.

Varför ska man tvingas att ha sex på sådana sätt man inte vill ha sex eller varför ska man behöva ha det oftare om man inte vill det för att ens partner inte ska vara otrogen? Någon som redan mår dåligt behöver inte tryckas ned ytterligare, för personen blir inte säkrare av det. Personen behöver stöttning, tips och råd hur man faktiskt kan må bättre och hur man slutar vara svartsjuk och osäker. Det de här tjejerna gör nu är att skuldbelägga offren och göra det hela värre, vilket leder till att de ökar pressen på hur en kvinna ska vara.

♦ Hon ska vara en sexgudinna, men inte ha legat med för många.
♦ Hon ska vara säker på sig själv, men inte för säker.
♦ Hon ska ta lättklädda bilder till sin man för att hetta upp sexlivet, men hon får skylla sig själv om de läcker ut.
♦ Hon ska ställa upp på porrfilmssex och ta den i alla hål som finns för att inte vara tråkig, för är hon det så kanske han är otrogen.
♦ Hon ska ställa upp för sin man, men hon får inte ställa krav tillbaka, för då kväver hon honom.
♦ Hon ska tänka på att träna, äta rätt, sminka sig och klä sig snyggt, men hon får inte bli för snygg.

Detta är bara några exempel på pressen och dubbelmoralen över hur en kvinna ska vara enligt de här människorna. Och helt ärligt, jag spyr på alla jävla idealbilder. Jag spyr på att skuldbelägga offer och att kränka andra människor. Stötta varandra istället till att må bättre så kommer samhället bli en bättre plats med säkra och trygga människor!

Debattartikel om sexuella övergrepp


Igår valde nyheter24 att återpublicera mitt inlägg om att skuldbelägga kvinnan, vilket jag tycker var jättekul! Känns så himla kul att kunna nå ut med mina tankar och åsikter och att folk faktiskt vill ta del av dem. Även om alla inte håller med så når jag i alla fall ut till folk, jag får mina tankar och åsikter hörda och jag vet att jag är ett stöd för många där ute, vilket verkligen motiverar mig.

Jag tänker fortsätta kämpa för det jag tror på för detta är ämnen jag brinner för och när jag faktiskt har möjligheten att få folk att lyssna så tänker jag ta vara på den! :)

Direktlänk till artikeln

Debattartikel om näthat


I fredags var det no hate dagen och Teodor på nyheter24 kontaktade mig för att skriva om näthat och självklart ville jag göra det. Det är enormt viktigt att vi alla gör vad vi kan för att göra världen till en bättre plats och internet är en del av vår vardag. Alltså måste vi se till att klimatet på internet också förbättras.

Direktlänk till artikeln

När fick färger ett kön?

"Blått är för killar och rosa är för tjejer, så är det bara!"

Detta är en mening som jag ser rätt ofta faktiskt och detta får mig att fundera på vad som just säger att det är . Stod det ordet "pojke/man" i den blåa färgen när den tillverkades för första gången? Står det som en varningstext på färgburken att blått är för pojkar och rosa för tjejer? - Om inte, hur kommer det sig att det blev så här?

Det är inget fel att ha blått till pojkar och rosa till flickor, men det är inte heller fel att ha det tvärtom. 
De flesta som säger så här verkar vara eniga om att en pojke ska få använda en rosa tröja om han vill ha det när han blir större, men är det verkligen så? Även om hans föräldrar godkänner det så kommer det kanske inte bli godkänt av samhället, för att vi fortfarande har den bilden att rosa är för tjejer. Risken är alltså stor att han går stolt till skolan i sin rosa tröja, men kommer hem gråtandes för att andra barn har sagt till honom att han har tjejkläder, att rosa bara är för tjejer och efter det kanske han aldrig vågar använda den där rosa tröjan igen. Alltså har hans åsikt och vilja blivit nedtryckt för att vi är så inställda på att rosa är enbart för tjejer, att det är en tjejfärg.

När ska människor inse att färger har inget kön? - Det är bara en färg. Färger kan användas av alla kön, av alla människor, alla åldrar och alla yrken. Du får inreda ditt barnrum hur du vill medan barnet är litet och inte har en egen vilja, men att dela upp färger i kön (att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg) är enligt mig inte rätt. Om vi istället uppfostrar våra barn att vi får vara som vi är, att ingen färg är rätt eller fel, att vi får ha vilken tröja vi vill och att vi är bra som vi är redan från början så minskar risken att våra barn blir utsatta för mobbning och kränkningar. Då kommer förhoppningsvis Roger våga ha den där rosa tröjan nästa dag också om han vill det, utan att behöva komma hem gråtandes för att någon har sett ned på honom och varit elak mot honom.


Svar på tal - n-ordet

 

Jag såg att nyheter24 återpublicerade mitt inlägg om chokladbollar och n-ordet och såg några kommentarer där som jag finner extremt intressanta och roliga faktiskt som jag nu tänker ge svar på tal till. Direktlänk till nyheter24.


"Skaffa dej nåt meningsfullt att göra i stället för att tjafsa om skitsaker."
- Okej, så att du ska argumentera för n-ordet är alltså meningsfullt, men att jag argumenterar emot det ordet saknar alltså mening? Det verkar väldigt logiskt. Kanske borde du också lägga tiden på något meningsfullt då än att kämpa för att bevara en bakelses namn. :)

"Törs man laga ungersk gulasch, köpa tysklimpa, och en påse turkisk peppar?Sen baka negerkyssar"
- Absolut törs du laga ungersk gryta eller köpa tyskt bröd. Jag vet faktiskt inte när ordet tysk eller ungersk var ett nedvärderande ord som vita människor använde till sina slavar. Att jämföra ordet tysk med n-ordet visar brist på kunskap inom ämnet.

"Jag har sagt NEGERBOLL i hela mitt liv och tänker fortsätta med det kan ingen ändra på löjlig diskussion."
- Vad synd att du inte är redo att lyssna på andra människor och våga utvecklas tycker jag. Kanske vi borde stanna i utvecklingen och bo i grottor och bete oss som grottmänniskor också för att man gjorde så förr? :)

"Blir sååå j.. trött Det har hetat Negerboll i alla år och Negro betyder svart färg ej hudslag eller att någon är svart.... men ska vi köra så ja då tar vi bort allt som börjar på vit.... Får inte heta vit chocklad längre tack... Jag kan faktiskt ta åt mig.. Tycker jag är rasistiskt... INGEN som tänkt på det va....."
- Skulle du kunna visa mig den historieboken där svarta människor höll vita människor som slavar och kallade dem för vit choklad? :) Skulle gärna läsa den. Nu heter det ju faktiskt inte negroboll utan något helt annat och chokladbollen är väl ändå brun så varför ska den heta "svartboll"? Jättetråkigt att höra att du blir kränkt av ordet vit choklad, men ordet "VIT" är fortfarande inget skällsord så som n-ordet har varit i all sin tid. DÄR har du skillnaden.

"Oj nån kan kränkas. Inget händer om man blir kränkt utan livet går vidare. Jag blir kränkt av alla som röstat på sossar och miljöpartister, alla dåliga program på tv ex idol, big brother, bonde söker fru, ensam mamma söker osv. Sluta kränk mig och alla andra med sånt skit eller väx upp och gå vidare."
- Usch, jag beklagar att de gör så dåliga program som idol som kränker dig, det är verkligen låg nivå idag alltså. Hur tusan kan man sitta och göra ett program som idol som kränker dig så mycket? Jag skulle dock vilja veta vad exakt som kränker dig med det programmet. Är det ditt kön? Ditt namn? Ditt ursprung? Din läggning? Din familj? Ditt utseende? Din sångröst? Program som idol är ju verkligen jämförbart med rasism, jag förstår dig fullt ut. Att tvingas se idol kan ju vara något av de värsta brotten som begåtts i modern historia alltså...

"Alltid hetat negerboll kommer alltid heta negerboll! Fan va trött jag blir på dessa människor som älskar att vrida ord o göra stora skriverier om en sådan här kulturskatt"
- Ja, att chokladbollen var Sveriges kultur hade jag inte en aning om. I världen firas det olika fina högtider, de tror på Gud och samlar in pengar till världens barn. I Sverige tror vi på n-bollen och kämpar för att Pippis pappa fortfarande ska få vara n-kung för DET ni, det är kultur om något!

"Eva gör allt för att synas och höras. Hon är en riktig mupp. Vet vem hon är och hon har inte alla hästar hemma så att säga"
- Yes, I do och du går rakt i fällan och ger mig den uppmärksamheten jag vill ha. Jag kanske inte har alla pommes på tallriken men förmodligen så pass många pommes att jag lyckades fånga din uppmärksamhet, igen! ;)

"Jag har alltid sagt n-boll!"

"Jag har alltid sagt n-boll, kommer aldrig ändra mig!"
"Det kommer alltid finnas rasism, kvinnoförtryck, mobbning och så vidare."

Detta är bara några meningar av den trångsynthet som finns i vårt samhälle. Jag har väldigt svårt att förstå varför n-ordet är så otroligt viktigt att få säga. Vad är det som gör att så många människor tror att det är deras rättighet att få säga n-boll? Består bakelsen av mörkhyade människor eller av choklad kan jag undra?

Människor kanske sa n-boll förr i tiden, lik väl som man fick aga sina barn, att kvinnor inte hade rösträtt eller att det var lagligt för en man att misshandla och våldta sin fru, ska vi även stanna utvecklingen där och gå tillbaka till det, för att det alltid var så förr? Människor som inte vill utvecklas kommer att stå still istället. Det kan kränka andra människor med n-ordet, ändå är det så viktigt för dig att få säga det. Är alltså en chokladbolls namn viktigare än dina medmänniskor? Det är inte din rättighet att få använda n-ordet, men det är alla människors rättigheter att inte känna sig utsatta för rasism och diskriminering. (Och nej, vitlök, vitt bröd osv är inte rasism. Har du någonsin hört att en svart människa haft vita människor som slavar och kallat dem för vitlök eller vitt bröd?!)

Det är mycket möjligt att rasism, kvinnoförtryck och mobbning alltid kommer att existera, men om vi ska ha den synen att det aldrig kommer att förändras så kommer det inte heller att förändras. Vi kanske inte kan ändra synen hos alla människor, men ju fler som engagerar sig desto större är chansen att vi faktiskt kan ändra synen hos så många som möjligt vilket är ett stort framsteg. Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där alla människor inte är lika mycket värda, där man fortfarande döms utifrån sitt kön, ursprung eller läggning och därför tänker jag också kämpa för att alla ska vara lika mycket värda. Sen kanske jag inte lyckas förändra världen, men någon måste ju ta kampen och i alla fall försöka, annars är vi ju fördömda med en gång. Har jag bara lyckats ändra en persons syn på saker och ting så har jag i alla fall inte misslyckats.

Jag utvecklas hela tiden och är inte rädd för att försöka, för jag vill själv bli en sådan bra människa jag kan bli och jag vill att världen ska följa med!


Är penisen en mans enda attribut?

När jag fick min artikel om killar och deras dickpics publicerad hos nyheter24 för ett tag sen fick jag en kommentar som jag reagerade på och känner att jag behöver skriva om. (Direktlänk till min artikel för dig som inte läst.)

"Vi fokuserar på vårat enda attribut istället för bröst, rumpa, midja ben och duckface. Ha lite självdistans när det pratas om det ytliga könet."

Den här kommentaren kom från en man som jag kan tippa var i 30-årsåldern och som såg rätt bra ut. Flera killar verkade hålla med honom då han hade fått flera tummar upp och jag börjar fundera lite på hur dessa män har fått för sig att deras penis är deras enda attribut. Är det verkligen det enda de uppskattar hos sig själva och det enda de tror en kvinna uppskattar hos dem? - Om så är fallet skulle jag rekommendera dessa män att först och främst börja jobba med sig själva och lära att älska sig själva. Tror man att ens könsorgan är ens enda attribut så bör man nog lägga mer tid på att jobba med sin självkänsla än att läsa artiklar om dickpics på nyheter24.

Det finns mycket jag uppskattar hos en man både när det gäller intellekt och utseende så därför tänkte jag lista några punkter på vad jag finner attraktivt hos en man och tro det eller ej, hans penis kommer inte vara medräknad då hans penis är något jag attraheras av i den stunden vi strular med varandra, inte på en random snubbe på facebook.

• Smarta män som kan diskutera allt mellan himmel och jord.
• Roliga män som kan skämta och ta skämt.
• Fina ögon.
• En snygg frisyr.
• Långa män.
• En mans händer.
• Tatueringar.
• En mans överkropp. (Behöver inte vara vältränad för att vara attraktiv.)
• Män som har respekt för både sig själv och sina medmänniskor.
• Kärleksfulla män.
• Målmedvetna män.

Detta är några attribut jag attraheras av hos en man. Allt behöver inte handla om din penis för du har så mycket mer egenskaper än så, både gällande personlighet och utseende, så snälla släpp den där tanken om att din penis är så viktig för det är väldigt få kvinnor där ute som faktiskt vill se din penis. Lägg tiden istället på att visa henne vilken skön och bra snubbe du är så ska du se att det blir bättre! Du är inte din penis. :)

 

Bildkällla

Facebook, sidan där hat är tillåtet

Hej och välkommen till Facebook!
Sidan där rasism, sexism, barnpornografi, hat och hot får förekomma. Sidan där det får förekomma förtal och förtryck. Sidan där människor får hota folk hur som helst, för inget av detta ovanstående bryter mot deras regler. Sidan där ammande mammor och kvinnor som överlevt bröstcancer blir avstängda, för detta däremot är ju fruktansvärt. En ammande mamma kan ju faktiskt vara ett av de största brotten som förekommit på facebook och en kvinna som poserar naken för att hon överlevt bröstcancer och tagit bort ett bröst är ju riktigt hemskt att se. Där får vi att dra gränsen, inga ammanade mammor på vår sida inte!

Såhär står det i facebooks regler:
"Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna, men vi tillåter alltid foton av kvinnor som ammar aktivt eller bröst med ärr efter mastektomi (bröstborttagning).

Facebook tar bort hatiskt innehåll, vilket inkluderar innehåll som direkt angriper någon baserat på:

• Ras,
• Etnicitet,
• Nationell härkomst,
• Religiös åskådning,
• Sexuell läggning,
• Kön eller könsindentitet eller,
• Allvarliga funktionsnedsättningar eller sjukdomar."

De tar alltså bort kvinnor som ammar och kvinnor som överlevt bröstcancer, som enligt deras regler ska vara okej, men hatiskt innehåll, hot och hat får vara kvar för att det inte bryter mot deras regler, trots att det enligt deras regler inte är tillåtet? Facebook står bakom sexism, rasism, förtryck, hat och hot varje gång de låter sådana saker vara kvar på deras sida. Facebook kränker kvinnor varje gång de tar bort en ammande mamma eller en kvinna som överlevt bröstcancer. Facebook är en bidragande orsak till att människor tror att de får bete sig hur som helst, att det är okej att göra andra människor illa. Facebook är en bidragande orsak till att näthatet bara blir större och större, för de gör ingenting åt saken när man väl anmäler något. De lägger istället sin energi på att ta bort kvinnobröst, för kvinnobrösten är ju samhällets undergång och Facebook kan ju inte förknippas med kvinnobröst, det går ju bara inte! Kvinnobrösten är roten till allt ont i världen och kan vi bara rädda facebooks användare från att se lite kvinnobröst så har vi gjort ett stor sak för samhället. Vem bryr sig om lite rasism när det finns så hemska saker som kvinnobröst liksom? En ändring måste ske från Facebooks sida, för detta är inte okej någonstans!


Debattartikel om killar


Igår blev jag kontaktad av Teodor på nyheter24 som ville publicera mitt inlägg om killar och deras bananer som debattartikel vilket de såklart fick göra. :) Kändes jättekul att de gillade det och ville dela det. För er som inte läst artikeln så får ni gärna kika in och även dela det vidare! :)

Direktlänk till artikeln

Killar som raggar dåligt

"Jag heter Max, jag är butiksansvarig på Coop och jag söker en seriös tjej. Jag är blond och 183 cm lång. Gillar att laga mat, se fotboll, åka ut med båten och se film. Jag är omtänksam och snäll, samt att jag är välutrustad!"

Detta är en typ av meddelande jag kan få från killar ibland och vissa drar det hela ett steg längre och skickar bild eller skriver ut exakta måtten på sin banan och varje gång detta händer så undrar jag bara; Varför?

Vad är det som gör att vissa killar tror att det är så viktigt att prata om sin banan? Vad har jag för nytta av att veta hur din banan ser ut eller hur stor den är? Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror faktiskt att merparten av mina systrar därute håller med mig i att det bara skrämmer iväg oss. Det är jättebra att du är stolt över din banan, men jag ser inte varför du måste skryta om det inför alla du pratar med, för ärligt talat, jag lär hellre känna dig och tar reda på hur din banan ser ut och känns om vi väl skulle komma dit än att få veta det i första meddelandet när du pratar om ditt jobb. Jag kan inte ta en kille som pratar eller visar sin banan seriöst, för jag ryggar bara tillbaka och vill fly.

Tänk om vi tjejer skulle bete oss på samma sätt som vissa killar gör.
"Hej! Jag heter Berit och jag är läkare. Jag är trygg i mig själv, glad och sprallig och jag har en riktigt fladdermus i brallan. Den är 98 cm djup och läpparna är rosa med exakt 3,2 cm mellanrum. Jag söker min drömprins, är det du?"

Jag undrar hur många napp den där Berit skulle få... Jag förstår verkligen inte varför vissa killar har sådant behov av att trycka upp sitt kön i ens ansikte både genom bild och ord. Har du verkligen inga andra kvalitéer än din banan? - I så fall är jag nog inte intresserad i alla fall för jag söker en man som faktiskt har något innanför pannbenet och vet hur man behandlar en kvinna, som inte har behov av att hävda sin banan i tid och otid, så tack men nejtack. Håll din banan för dig själv tills tiden är inne så ska du se att det förmodligen kommer bli lite roligare för oss alla. :)


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...