När fick färger ett kön?

"Blått är för killar och rosa är för tjejer, så är det bara!"

Detta är en mening som jag ser rätt ofta faktiskt och detta får mig att fundera på vad som just säger att det är . Stod det ordet "pojke/man" i den blåa färgen när den tillverkades för första gången? Står det som en varningstext på färgburken att blått är för pojkar och rosa för tjejer? - Om inte, hur kommer det sig att det blev så här?

Det är inget fel att ha blått till pojkar och rosa till flickor, men det är inte heller fel att ha det tvärtom. 
De flesta som säger så här verkar vara eniga om att en pojke ska få använda en rosa tröja om han vill ha det när han blir större, men är det verkligen så? Även om hans föräldrar godkänner det så kommer det kanske inte bli godkänt av samhället, för att vi fortfarande har den bilden att rosa är för tjejer. Risken är alltså stor att han går stolt till skolan i sin rosa tröja, men kommer hem gråtandes för att andra barn har sagt till honom att han har tjejkläder, att rosa bara är för tjejer och efter det kanske han aldrig vågar använda den där rosa tröjan igen. Alltså har hans åsikt och vilja blivit nedtryckt för att vi är så inställda på att rosa är enbart för tjejer, att det är en tjejfärg.

När ska människor inse att färger har inget kön? - Det är bara en färg. Färger kan användas av alla kön, av alla människor, alla åldrar och alla yrken. Du får inreda ditt barnrum hur du vill medan barnet är litet och inte har en egen vilja, men att dela upp färger i kön (att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg) är enligt mig inte rätt. Om vi istället uppfostrar våra barn att vi får vara som vi är, att ingen färg är rätt eller fel, att vi får ha vilken tröja vi vill och att vi är bra som vi är redan från början så minskar risken att våra barn blir utsatta för mobbning och kränkningar. Då kommer förhoppningsvis Roger våga ha den där rosa tröjan nästa dag också om han vill det, utan att behöva komma hem gråtandes för att någon har sett ned på honom och varit elak mot honom.


Svar på tal - n-ordet

 

Jag såg att nyheter24 återpublicerade mitt inlägg om chokladbollar och n-ordet och såg några kommentarer där som jag finner extremt intressanta och roliga faktiskt som jag nu tänker ge svar på tal till. Direktlänk till nyheter24.


"Skaffa dej nåt meningsfullt att göra i stället för att tjafsa om skitsaker."
- Okej, så att du ska argumentera för n-ordet är alltså meningsfullt, men att jag argumenterar emot det ordet saknar alltså mening? Det verkar väldigt logiskt. Kanske borde du också lägga tiden på något meningsfullt då än att kämpa för att bevara en bakelses namn. :)

"Törs man laga ungersk gulasch, köpa tysklimpa, och en påse turkisk peppar?Sen baka negerkyssar"
- Absolut törs du laga ungersk gryta eller köpa tyskt bröd. Jag vet faktiskt inte när ordet tysk eller ungersk var ett nedvärderande ord som vita människor använde till sina slavar. Att jämföra ordet tysk med n-ordet visar brist på kunskap inom ämnet.

"Jag har sagt NEGERBOLL i hela mitt liv och tänker fortsätta med det kan ingen ändra på löjlig diskussion."
- Vad synd att du inte är redo att lyssna på andra människor och våga utvecklas tycker jag. Kanske vi borde stanna i utvecklingen och bo i grottor och bete oss som grottmänniskor också för att man gjorde så förr? :)

"Blir sååå j.. trött Det har hetat Negerboll i alla år och Negro betyder svart färg ej hudslag eller att någon är svart.... men ska vi köra så ja då tar vi bort allt som börjar på vit.... Får inte heta vit chocklad längre tack... Jag kan faktiskt ta åt mig.. Tycker jag är rasistiskt... INGEN som tänkt på det va....."
- Skulle du kunna visa mig den historieboken där svarta människor höll vita människor som slavar och kallade dem för vit choklad? :) Skulle gärna läsa den. Nu heter det ju faktiskt inte negroboll utan något helt annat och chokladbollen är väl ändå brun så varför ska den heta "svartboll"? Jättetråkigt att höra att du blir kränkt av ordet vit choklad, men ordet "VIT" är fortfarande inget skällsord så som n-ordet har varit i all sin tid. DÄR har du skillnaden.

"Oj nån kan kränkas. Inget händer om man blir kränkt utan livet går vidare. Jag blir kränkt av alla som röstat på sossar och miljöpartister, alla dåliga program på tv ex idol, big brother, bonde söker fru, ensam mamma söker osv. Sluta kränk mig och alla andra med sånt skit eller väx upp och gå vidare."
- Usch, jag beklagar att de gör så dåliga program som idol som kränker dig, det är verkligen låg nivå idag alltså. Hur tusan kan man sitta och göra ett program som idol som kränker dig så mycket? Jag skulle dock vilja veta vad exakt som kränker dig med det programmet. Är det ditt kön? Ditt namn? Ditt ursprung? Din läggning? Din familj? Ditt utseende? Din sångröst? Program som idol är ju verkligen jämförbart med rasism, jag förstår dig fullt ut. Att tvingas se idol kan ju vara något av de värsta brotten som begåtts i modern historia alltså...

"Alltid hetat negerboll kommer alltid heta negerboll! Fan va trött jag blir på dessa människor som älskar att vrida ord o göra stora skriverier om en sådan här kulturskatt"
- Ja, att chokladbollen var Sveriges kultur hade jag inte en aning om. I världen firas det olika fina högtider, de tror på Gud och samlar in pengar till världens barn. I Sverige tror vi på n-bollen och kämpar för att Pippis pappa fortfarande ska få vara n-kung för DET ni, det är kultur om något!

"Eva gör allt för att synas och höras. Hon är en riktig mupp. Vet vem hon är och hon har inte alla hästar hemma så att säga"
- Yes, I do och du går rakt i fällan och ger mig den uppmärksamheten jag vill ha. Jag kanske inte har alla pommes på tallriken men förmodligen så pass många pommes att jag lyckades fånga din uppmärksamhet, igen! ;)

"Jag har alltid sagt n-boll!"

"Jag har alltid sagt n-boll, kommer aldrig ändra mig!"
"Det kommer alltid finnas rasism, kvinnoförtryck, mobbning och så vidare."

Detta är bara några meningar av den trångsynthet som finns i vårt samhälle. Jag har väldigt svårt att förstå varför n-ordet är så otroligt viktigt att få säga. Vad är det som gör att så många människor tror att det är deras rättighet att få säga n-boll? Består bakelsen av mörkhyade människor eller av choklad kan jag undra?

Människor kanske sa n-boll förr i tiden, lik väl som man fick aga sina barn, att kvinnor inte hade rösträtt eller att det var lagligt för en man att misshandla och våldta sin fru, ska vi även stanna utvecklingen där och gå tillbaka till det, för att det alltid var så förr? Människor som inte vill utvecklas kommer att stå still istället. Det kan kränka andra människor med n-ordet, ändå är det så viktigt för dig att få säga det. Är alltså en chokladbolls namn viktigare än dina medmänniskor? Det är inte din rättighet att få använda n-ordet, men det är alla människors rättigheter att inte känna sig utsatta för rasism och diskriminering. (Och nej, vitlök, vitt bröd osv är inte rasism. Har du någonsin hört att en svart människa haft vita människor som slavar och kallat dem för vitlök eller vitt bröd?!)

Det är mycket möjligt att rasism, kvinnoförtryck och mobbning alltid kommer att existera, men om vi ska ha den synen att det aldrig kommer att förändras så kommer det inte heller att förändras. Vi kanske inte kan ändra synen hos alla människor, men ju fler som engagerar sig desto större är chansen att vi faktiskt kan ändra synen hos så många som möjligt vilket är ett stort framsteg. Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där alla människor inte är lika mycket värda, där man fortfarande döms utifrån sitt kön, ursprung eller läggning och därför tänker jag också kämpa för att alla ska vara lika mycket värda. Sen kanske jag inte lyckas förändra världen, men någon måste ju ta kampen och i alla fall försöka, annars är vi ju fördömda med en gång. Har jag bara lyckats ändra en persons syn på saker och ting så har jag i alla fall inte misslyckats.

Jag utvecklas hela tiden och är inte rädd för att försöka, för jag vill själv bli en sådan bra människa jag kan bli och jag vill att världen ska följa med!


Är penisen en mans enda attribut?

När jag fick min artikel om killar och deras dickpics publicerad hos nyheter24 för ett tag sen fick jag en kommentar som jag reagerade på och känner att jag behöver skriva om. (Direktlänk till min artikel för dig som inte läst.)

"Vi fokuserar på vårat enda attribut istället för bröst, rumpa, midja ben och duckface. Ha lite självdistans när det pratas om det ytliga könet."

Den här kommentaren kom från en man som jag kan tippa var i 30-årsåldern och som såg rätt bra ut. Flera killar verkade hålla med honom då han hade fått flera tummar upp och jag börjar fundera lite på hur dessa män har fått för sig att deras penis är deras enda attribut. Är det verkligen det enda de uppskattar hos sig själva och det enda de tror en kvinna uppskattar hos dem? - Om så är fallet skulle jag rekommendera dessa män att först och främst börja jobba med sig själva och lära att älska sig själva. Tror man att ens könsorgan är ens enda attribut så bör man nog lägga mer tid på att jobba med sin självkänsla än att läsa artiklar om dickpics på nyheter24.

Det finns mycket jag uppskattar hos en man både när det gäller intellekt och utseende så därför tänkte jag lista några punkter på vad jag finner attraktivt hos en man och tro det eller ej, hans penis kommer inte vara medräknad då hans penis är något jag attraheras av i den stunden vi strular med varandra, inte på en random snubbe på facebook.

• Smarta män som kan diskutera allt mellan himmel och jord.
• Roliga män som kan skämta och ta skämt.
• Fina ögon.
• En snygg frisyr.
• Långa män.
• En mans händer.
• Tatueringar.
• En mans överkropp. (Behöver inte vara vältränad för att vara attraktiv.)
• Män som har respekt för både sig själv och sina medmänniskor.
• Kärleksfulla män.
• Målmedvetna män.

Detta är några attribut jag attraheras av hos en man. Allt behöver inte handla om din penis för du har så mycket mer egenskaper än så, både gällande personlighet och utseende, så snälla släpp den där tanken om att din penis är så viktig för det är väldigt få kvinnor där ute som faktiskt vill se din penis. Lägg tiden istället på att visa henne vilken skön och bra snubbe du är så ska du se att det blir bättre! Du är inte din penis. :)

 

Bildkällla

Facebook, sidan där hat är tillåtet

Hej och välkommen till Facebook!
Sidan där rasism, sexism, barnpornografi, hat och hot får förekomma. Sidan där det får förekomma förtal och förtryck. Sidan där människor får hota folk hur som helst, för inget av detta ovanstående bryter mot deras regler. Sidan där ammande mammor och kvinnor som överlevt bröstcancer blir avstängda, för detta däremot är ju fruktansvärt. En ammande mamma kan ju faktiskt vara ett av de största brotten som förekommit på facebook och en kvinna som poserar naken för att hon överlevt bröstcancer och tagit bort ett bröst är ju riktigt hemskt att se. Där får vi att dra gränsen, inga ammanade mammor på vår sida inte!

Såhär står det i facebooks regler:
"Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna, men vi tillåter alltid foton av kvinnor som ammar aktivt eller bröst med ärr efter mastektomi (bröstborttagning).

Facebook tar bort hatiskt innehåll, vilket inkluderar innehåll som direkt angriper någon baserat på:

• Ras,
• Etnicitet,
• Nationell härkomst,
• Religiös åskådning,
• Sexuell läggning,
• Kön eller könsindentitet eller,
• Allvarliga funktionsnedsättningar eller sjukdomar."

De tar alltså bort kvinnor som ammar och kvinnor som överlevt bröstcancer, som enligt deras regler ska vara okej, men hatiskt innehåll, hot och hat får vara kvar för att det inte bryter mot deras regler, trots att det enligt deras regler inte är tillåtet? Facebook står bakom sexism, rasism, förtryck, hat och hot varje gång de låter sådana saker vara kvar på deras sida. Facebook kränker kvinnor varje gång de tar bort en ammande mamma eller en kvinna som överlevt bröstcancer. Facebook är en bidragande orsak till att människor tror att de får bete sig hur som helst, att det är okej att göra andra människor illa. Facebook är en bidragande orsak till att näthatet bara blir större och större, för de gör ingenting åt saken när man väl anmäler något. De lägger istället sin energi på att ta bort kvinnobröst, för kvinnobrösten är ju samhällets undergång och Facebook kan ju inte förknippas med kvinnobröst, det går ju bara inte! Kvinnobrösten är roten till allt ont i världen och kan vi bara rädda facebooks användare från att se lite kvinnobröst så har vi gjort ett stor sak för samhället. Vem bryr sig om lite rasism när det finns så hemska saker som kvinnobröst liksom? En ändring måste ske från Facebooks sida, för detta är inte okej någonstans!


Debattartikel om killar


Igår blev jag kontaktad av Teodor på nyheter24 som ville publicera mitt inlägg om killar och deras bananer som debattartikel vilket de såklart fick göra. :) Kändes jättekul att de gillade det och ville dela det. För er som inte läst artikeln så får ni gärna kika in och även dela det vidare! :)

Direktlänk till artikeln

Killar som raggar dåligt

"Jag heter Max, jag är butiksansvarig på Coop och jag söker en seriös tjej. Jag är blond och 183 cm lång. Gillar att laga mat, se fotboll, åka ut med båten och se film. Jag är omtänksam och snäll, samt att jag är välutrustad!"

Detta är en typ av meddelande jag kan få från killar ibland och vissa drar det hela ett steg längre och skickar bild eller skriver ut exakta måtten på sin banan och varje gång detta händer så undrar jag bara; Varför?

Vad är det som gör att vissa killar tror att det är så viktigt att prata om sin banan? Vad har jag för nytta av att veta hur din banan ser ut eller hur stor den är? Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror faktiskt att merparten av mina systrar därute håller med mig i att det bara skrämmer iväg oss. Det är jättebra att du är stolt över din banan, men jag ser inte varför du måste skryta om det inför alla du pratar med, för ärligt talat, jag lär hellre känna dig och tar reda på hur din banan ser ut och känns om vi väl skulle komma dit än att få veta det i första meddelandet när du pratar om ditt jobb. Jag kan inte ta en kille som pratar eller visar sin banan seriöst, för jag ryggar bara tillbaka och vill fly.

Tänk om vi tjejer skulle bete oss på samma sätt som vissa killar gör.
"Hej! Jag heter Berit och jag är läkare. Jag är trygg i mig själv, glad och sprallig och jag har en riktigt fladdermus i brallan. Den är 98 cm djup och läpparna är rosa med exakt 3,2 cm mellanrum. Jag söker min drömprins, är det du?"

Jag undrar hur många napp den där Berit skulle få... Jag förstår verkligen inte varför vissa killar har sådant behov av att trycka upp sitt kön i ens ansikte både genom bild och ord. Har du verkligen inga andra kvalitéer än din banan? - I så fall är jag nog inte intresserad i alla fall för jag söker en man som faktiskt har något innanför pannbenet och vet hur man behandlar en kvinna, som inte har behov av att hävda sin banan i tid och otid, så tack men nejtack. Håll din banan för dig själv tills tiden är inne så ska du se att det förmodligen kommer bli lite roligare för oss alla. :)


Artikel om övervikt


Igår publicerade blogg.se mitt blogginlägg som artikel gällande fat shaming vilket jag tycker var jättekul. :) Jag har fått jättebra respons för detta faktiskt och de flesta håller med mig. Skönt att veta att fler människor tar avstånd från body shaming och att lägga sig i andras liv utan att ha en aning om hur de lever. Tack till alla som läser, kommenterar och delar, ni är bäst! :)

Direktlänk till artikeln

Är alla överviktiga osunda?

Vad är din första tanke när du ser en överviktig människa?
Är det kanske: "Alltså, den där människan borde gå till gymmet och sluta trycka i sig massor av pizza på soffan! Det är ju inte hälsosamt att vara överviktig!"? Är du kanske en sådan person som skriver/säger till överviktiga människor: "Du borde inte äta den där bullen, tänk på din vikt och bli mer hälsosam istället!"? Det här inlägget är riktat till dig.

Om du är en sådan person som kan skriva/säga sådana saker till en överviktig människa som du inte har en aning om hur den lever, skulle du göra samma sak med någon smal/normalviktig person? - Jag tror faktiskt inte att du skulle det. Men hur vet du att den där smala personen lever sunt? Hur vet du att personen inte trycker i sig godis och skräpmat varje dag, men har svårt för att gå upp i vikt så därför syns det inte? Om du ska predika för överviktiga människor ska du väl predika för alla då eftersom även den smalaste människan med hög ämnesomsättning kan äta otroligt onyttigt och kanske inte motionerar alls, vilket faktiskt är enormt farligt det också.

Du har inte en aning om hur den där överviktiga människan du ser på bussen lever. Du har inte en aning om hur en där smala människan du ser på Ica lever. En överviktig person kan fortfarande äta sunt och motionera, men att personer lider av en sjukdom eller går på medicinering som påverkar ämnesomsättningen. Vad ska då den överviktiga göra för att passa in i din mall som "hälsosam"?

Att vara smal innebär inte alltid en sund livsstil och att vara överviktig innebär inte alltid en osund livsstil. Allt är inte alltid som det ser ut och vi måste sluta tro att vara smal är det enda rätta. Sluta inbilla dig att du ber den där överviktiga personen du inte känner att avstå en bulle och börja leva hälsosamt på grund av omtanke. Du hjälper ingen genom att fat shama. Självhat är aldrig lösningen och självhat gör inte en människa frisk. Fat shaming och body shaming över lag gör ingen frisk eller mer hälsosam. Vi är alla byggda på olika sätt och har olika förutsättningar, så innan du dömer någon annan, ta en titt på dig själv och fråga dig själv om du är så perfekt som faktiskt dömer någon utan att ha alla kort på borden.

 
 
Bildkälla

Tänker du som en våldtäktsman?

 


Till alla mina medsystrar där ute som varit ute för ett sexuellt övergrepp eller sexuella trakasserier och så vidare, jag vet hur det känns. Jag vet vad ni går igenom, men felet ligger enbart hos gärningsmannen. Vi har inte gjort något fel. Det finns ingen ursäkt till ett sådant här beteende. Vi har inte bett om detta. Tillsammans bryter vi dessa tankar. Tillsammans kämpar vi för en bättre värld och tillsammans står vi upp för varandra. Vi tar oss igenom detta tillsammans, hand i hand. 

Kom ihåg, du är värdefull och bra exakt som du är! Du har ingen skuld i detta, det är bara gärningsmannen som har det. ♥

"Alla kan jobba!"

"Alla kan jobba om man bara engagerar sig. Det finns jobb för alla och det är inga svårigheter att få dem för jag fick jobb efter en vecka!"

Detta är en åsikt som gör mig så otroligt frustrerad. Om nu alla kan jobba, vad ska min funktionshindrade syster göra som inte kan gå, inte kan äta själv, inte kan prata? Hon som behöver assistans för att ens kunna leva, vad ska hon jobba med?

Vad ska den där personen som lider av psykisk ohälsa som åker in och ut på psykakuten/behandlingshem på grund av självmordsförsök göra? Ska den jobba från sjukhuset då? Ska den verkligen behöva tänka på att servera hamburgare på burger king när den knappt kan leva ett drägligt liv utan kämpar dagligen för att ens överleva?

Vad ska den där cancerpatienten göra, som kämpar varje dag för sitt liv men som inte tar sig ur sängen?

Vad ska den där ensamstående mamman göra som måste anpassa jobbet efter sitt barn då hon inte har någon annan hjälp än förskolan till sitt barn? Som måste ha tryggheten att kunna vabba, som måste ha vissa arbetstider för att kunna ta hand om sitt barn också?

Alla kan inte flytta dit jobben finns. Alla har inte hur lätt som helst att få ett jobb oavsett om de söker och söker.  Alla kan inte jobba. Alla som inte jobbar är inte lata. Alla jobb passar inte alla och det handlar inte om att vara lat eller kräsen, det handlar många gånger om förutsättningar. Många kämpar röven av sig för att få det att gå ihop. Många kämpar röven av sig för att överleva sina sjukdomar/diagnoser. Bara för du fick jobb efter en vecka så innebär det inte att livet ser ut så för alla, eller att de som inte har den turen är lata och värdelösa.

Säg att det var 595 personer som sökte tjänsten du har idag men DU fick den, vad är de andra 594 personerna då? För de 594 personerna söker sen ytterligare en tjänst som Gösta kanske får och då är det 593 personer som behöver jobb. Det finns många människor men väldigt få tjänster då det är nedskärningar i väldigt många branscher idag, exempelvis som i vården.

En dag kan det vara dig det händer. En dag kan du vara sjuk. En dag kan du bli bostadslös och arbetslös. En dag kan du bli ensamstående. En dag kan ditt barn bli sjukt/funktionshindrat, kommer du ha samma syn då, att livet är lika enkelt bara man vill? Man har ett egenansvar för sitt liv, men ibland händer det saker på vägen som ställer till det och då behöver man både stöd och förståelse från samhället, inte att bli sparkad på när man redan ligger, så snälla, tänk lite längre innan du klankar ned på de med svårigheter och tar för givet att allt ska vara lika enkelt som det var för dig!

 
Bildkälla

Snart 300 delningar


Det känns helt otroligt, att min artikel om fördomar kring psykisk ohälsa har delats snart 300 gånger, BARA via nyheter24:s facebooksida. Nyheter24 valde att publicera min artikel på sin facebook och där har den verkligen spridits enormt mycket. Jag har fått enorm respons på min artikel och jag blir så glad. Det kanske inte är så mycket, men för mig är det stort då mina texter inte brukar få den responsen som just denna fick. Jag vet ju att den har delats mer utöver detta.

Jag hoppas att ni fortsätter dela den till alla ni känner för vi ska krossa dessa fördomar och vi ska övervinna den psykiska ohälsan tillsammans. Tillsammans skapar vi mer förståelse, vi finns där för varandra! ♥

Direktlänk till min artikel
Direktlänk till nyheter24:s inlägg

Offret bär alltid skulden, är det så?

Som ni vet så finns det ju många som anser att man får skylla sig själv om man blir utsatt för sexuella övergrepp.
Det handlar om fel kläder, att man var för full, att man sov bredvid sin pojkvän, att man gick ensam hem på kvällen osv och då är det ju klart att man får skylla sig själv enligt dessa människor. Det får mig att undra om det gäller allting egentligen, att man får skylla sig själv på alla saker, hela tiden, oavsett vem man är? Om inte, varför gäller det bara när en kvinna blir utsatt för sexuella övergrepp?

Några exempel:

♦  "Men vadå, han hade pottfrilla så han får skylla sig själv att jag gick fram till honom på stan med en sax och bytte frisyr på honom, för jag fann den frisyren han hade för provocerande och för ful!"

♦ "Men Greta hade ju faktiskt rynkor i pannan, vilket jag tycker ser hemskt ut så hon får skylla sig själv att hon blev fylld med botox av "vännerna" på festen!"

♦ "Men Ola hade faktiskt blått hår vilket inte är normalt så han får skylla sig själv att jag sprang med en färgbomb för att ändra hans hårfärg till rött som faktiskt är det enda rätta! Han borde väl veta bättre än att gå med blått hår... Han bad ju om att få det färgat till rött."

♦ "Men du har ju faktiskt valt att inte vara offentlig, därför har jag all rätt att random börja stalka dig på stan och följa med dig hem på grund av ditt val att vara icke offentlig."

♦ "Men Berit hade faktiskt planterat rosorna på fel ställe i sin trädgård vilket jag blev provocerad av, därför får hon skylla sig själv att jag grävde upp den och bytte plats på dem."

♦ "Han hade ju en fleecejacka på sig, kan jag rå för att han valde en jacka som är lättantändlig? Därför får han skylla sig själv att jag tände eld på honom. Hade han inte velat det hade han ju valt en jacka som inte brinner så lätt!"

♦ "Men vadå, jag tyckte Oskar var ful, därför har jag fullständig rätt till att möblera om hans ansikte, för hans utseende provocerade mig!"

 
Jag kan ta hur många exempel som helst, men folk borde faktiskt förstå hur löjligt det låter... Vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Oavsett hur man ser ut, vad man än har på sig eller om man valt att vara offentlig eller icke offentlig så har ingen rätt att göra någon annan människa illa. Vi är alla människor som lever på denna jord. Vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Tänk på hur du skulle känna om det hände dig eller någon av dina nära, för förmodligen skulle du inte ha samma tankesätt om det hände din syster, din dotter eller din bästa vän.

 

Att skaffa djur för sin ångest

Jag ser ofta att människor tipsar om att skaffa husdjur för att bli fri från sin psykiska ohälsa, för att djur bidrar med så mycket glädje och positivitet i ens liv. Har man exempelvis en hund kommer man ut på promenader och får alltså både träffa människor, får luft och motion och jag håller med, djur är en jättebra hjälp när man mår dåligt.

Men man måste också tänka ett steg längre. För det första är det ett ansvar att ha djur för det är faktiskt ett liv och ska man ha djur måste man också se till att man kan göra deras liv till det bästa som går. Alla människor kanske inte kan det då psykisk ohälsa påverkar oss alla olika. Vissa kommer knappt ur sängen och kan ta hand om sig själva, hur ska de då kunna ta hand om ett djur? För vissa kanske det blir en vändning, medan det för andra kan bli åt andra hållet istället och är man ensam och inte har någon som kan ta hand om djuret ifall man inte skulle klara det så är det ytterligare en orsak till att tänka ett steg längre.

Ett djur är ett liv och därför tycker inte jag att man ska skaffa ett djur för att få tröst och för vad de kan ge en själv. Man ska skaffa ett djur för vad man själv kan ge dem. Detsamma gäller barn enligt mig. Jag tycker inte man ska skaffa varken djur eller barn för att få kärlek, man ska skaffa det för att få ge kärlek till dem.

Jag själv älskar djur och skulle gärna ha husdjur igen, men jag vet ärligt talat inte om jag skulle klara av det ansvaret nu då jag ändå jobbar som personlig assistent och skribent + att jag jobbar med mig själv dagligen för att bli en bättre version av mig själv. Sen måste jag också tänka på att jag kanske snart skaffar ett nytt jobb och kanske då inte har möjlighet att ge djuret det som krävs. Jag förstår att människor som säger detta säger det i all välmening, men det gäller att tänka ett steg längre. Det kanske inte alltid är rättvist mot djuret att skaffa ett djur när man mår som sämst för att det ska bli en tröst, så för min egen del vill jag ha det mer ordnat i mitt liv innan jag skaffar både barn och djur, för att kunna ge dem det bästa möjliga livet de kan få.

 
Nalle, familjens hund som somnade in den 29 mars detta året ♥

Artikel om psykisk ohälsa


Blogg.se valde att publicera mitt inlägg om fördomar kring psykisk ohälsa som artikel och även nyheter24 har delat den nu på sin facebooksida och där har den visst redan fått stor spridning vilket är jättekul! :) Blir så glad när jag ser att mina texter uppskattas och delas för jag märker att det gör skillnad. Ni får jättegärna läsa artikeln och dela den vidare, för tillsammans krossar vi dessa myter och fördomar och tillsammans övervinner vi den psykiska ohälsan. ♥

Direktlänk till artikeln

Att aldrig känna sig accepterad

Jag har aldrig känt mig hemma någonstans. När jag tänker efter så har jag egentligen blivit nedtryckt hela mitt liv. Jag har alltid fått höra vad konstig jag är och att jag borde vara mer som alla andra och det började redan som barn.

Jag var inget "vanligt" barn. Jag var inte den som alltid ville träffa massor av vänner eller ut och leka hela tiden.
Jag var det barnet som älskade att städa. Jag föredrog morötter framför godis och när jag började skolan var läxorna prio ett. Jag föredrog att sitta hemma och plugga istället för att gå ut och leka med kompisar och om jag inte pluggade föredrog jag att ändå vara hemma och leka, läsa eller se film. Missuppfatta mig inte, jag lekte med andra barn ibland och jag hade några kompisar, men det var liksom inget jag prioriterade då jag trivdes bra med att vara själv också. Jag fick höra av skolan att jag skulle bli mer som andra barn och just den meningen har satt sig i mig, som att jag inte var bra nog som jag var.

Jag kom upp i tonåren och jag ville fortfarande gärna vara hemma och trivdes bra med att vara själv, jag behövde inte springa på stan eller träffa massor av vänner för jag trivdes bra ändå. Jag har aldrig varit den som har festat eller druckit alkohol (självklart har jag varit ute och jag har varit på konserter osv, men inte på det viset). Och ända sen jag var 14 år har jag fått höra vad tråkig jag är, att jag beter mig som en gammal kärring, att jag borde vara som andra.

 
Jag har alltid varit en förhållande-tjej. Jag är inte den som vill "leva livet som singel" och ragga runt. Jag föredrar att ha en pojkvän som jag älskar och som älskar mig. Även där har jag fått höra vad fel jag är. För man ska ju ta vara på singellivet medan man kan. Man ska inte lägga lyckan i andras händer. Kärleken kommer när den kommer. Vänner och familj ska ju räcka. Alltså, jag är inte desperat efter kärlek. Jag tar inte vem eller vad som helst bara för att ha ett förhållande. Jag är inte rädd för att vara själv, men jag mår som bäst när jag har en pojkvän att ge kärlek till och att få kärlek av. För mig är inte vänner eller min familj samma sak, för det blir en intimare och en relation på ett helt annat stadie med en pojkvän och det handlar inte bara om sex. Det handlar om att dela allt tillsammans med någon man älskar och det kan varken vänskap eller familjen ersätta hos mig. Jag drömmer om att skaffa familj en dag för att jag är den typen av tjej, jag är en familjetjej, men detta innebär inte att jag stressar fram det eller tänker skaffa barn imorgon med första bästa! Bara att jag har en längtan efter att hitta kärleken. Varför är det accepterat att man har ett behov av att ha vänner, men det är inte accepterat att ha ett behov av en pojkvän/flickvän? Varför är det accepterat att ha behovet av sex och gå ut och ragga upp ett engångsligg, men inte att ha behov av en pojkvän/flickvän?

Även när det gäller mitt skrivande och mina drömmar om att få hjälpa andra har jag fått höra att jag borde satsa på något annat. Att detta inte är hållbart, att jag borde bli något annat än skribent för att det är ett utdöende yrke. 

Ibland kan jag undra om något jag väljer är bra nog eller är hela jag bara fel? Ja, jag vet att det alltid kommer finnas folk som klagar på ens tankar, känslor och val i livet men när man blir nedtryckt gång på gång om sina val och alltid har blivit det så tar det på krafterna och till slut rinner bägaren över. Det har den gjort nu. Jag är trött på att höra vad fel jag är, vad mina drömmar, tankar och känslor är fel. Jag är trött på att bli nedtryckt och känna mig som en utomjording för att jag drömmer om att hitta kärleken. Är verkligen kärlek så fel? Är det verkligen så fel att må som bäst och bli den bästa versionen av sig själv när man har någon att älska?

Jag är fortfarande en person som trivs väldigt bra hemma och jag kan underhålla mig själv med youtube, böcker, filmer osv, men det innebär inte att jag inte alls behöver människor i mitt liv. Jag behöver både vänner, min familj och en pojkvän för att må som bäst och jag behöver ändå hitta på saker och komma ut ibland. Jag tänker fortsätta bara vara jag och kämpa för det jag drömmer om och tror på. Ingen ska få ändra på mig, även om det ibland är väldigt tufft. Kan vi bara acceptera varandras olikheter och inse att det inte finns några rätt eller fel? Du har dina behov, tankar och känslor och jag har mina, okej?

Bildkälla

Att vara man och skada sig själv med sex

Vet ni vad jag avskyr? - Att uttala sig kring ämnen man saknar kunskap om.
Vet ni vad jag avskyr mer än okunskap? - Att vägra inse fakta, trots bevis.

Jag diskuterade sex som självskadebeteende med en kille nyligen och han sa att det är ett typiskt tjejproblem, att tjejer är så bra på att söka uppmärksamhet via sex och sin kropp. Jag berättade att det är vanligt bland killar också men han höll inte med så jag tipsade honom att läsa böcker som "14 år och till salu" samt "Skamfläck" där killar och tjejer berättar sina historier om att ha sex som självskadebeteende. Jag länkade också till en sida på internet, för det finns massor av information kring detta.

Hans svar på det hela var att han inte behöver några böcker för att förstå, men att tjejer är lättare att manipulera och att han aldrig pratat med en kille som använt sex som ett självskadebeteende och ser inte ens hur det skulle vara möjligt, för killar gör inte så, killar mår inte dåligt av sex och får inte ångest av sex. Han hade alltså bestämt sig för att hans åsikt var rätt, fast han fick flera bevis på att killar också har dessa svårigheter och det vi inte får glömma är att det är ett stort mörkertal bland killar just för att de inte vågar berätta om sina historier.

 
Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på att män ska älska sex, de ska vilja ha sex hela tiden och njuta av det varje gång, men verkligheten ser inte ut så. Det finns killar som skadar sig själva med sex, det finns killar som blir utsatta för sexuella övergrepp och detta ska inte inte tystas ned. Detta är något vi måste prata mer om och andra män måste sluta kränka dessa killar och män som faktiskt blir utsatta och ta deras historia på allvar.

Många killar som blir utsatta för övergrepp eller som har sex som självskadebeteende vågar inte prata om det, eftersom det anses vara en "tjejgrej". En man ska ju inte kunna må dåligt av sex. En man ska ju kunna försvara sig, det är så samhället är uppbyggt. 

Bara för att du aldrig träffat en kille som varit med om något sådant här så innebär det inte att det inte existerar. Och vem vet vad den där killen du pratade med idag på Ica egentligen varit med om, men han inte vågar öppna sig på grund av att den synen som du nu besitter existerar. Snälla, öppna ögonen och se dig omkring och lyssna på vad som faktiskt sägs. Var inte så enveten om att ha rätt, för som sagt mörkertalet på både övergrepp och sex som självskadebeteende är stort, både hos killar och tjejer och enda sättet vi kan få dem att våga prata är att inte döma dem och faktiskt tro på dem.

Jag tycker ni ska läsa Eriks historia om att straffa sig själv med sex där han berättar en variant av hur detta kan se ut. Det behöver inte alltid gå till på just sättet han beskriver, för att ha sex som självskadebeteende kan se ut på många olika sätt och enkelt sagt så blir sex ett självskadebeteende när du har sex trots att du inte vill eller för att döva din ångest/ledsamhet. Det finns hjälp att få och livet blir bättre! ♥

Självmord ökar under sommaren

Nu har snart hela juli passerat och augusti närmar sig med stormsteg. Ytterligare en månad av ljus och värme som många längtat efter hela året. Men sommaren är inte så fantastisk för alla. För många skapar sommaren en stor ångest och antalet självmord ökar under sommaren enligt Karolinska institutet.

Många som redan är ensamma och redan mår dåligt påminns ännu mer om sin ensamhet eftersom sommaren är många umgås. Det är besök på uteserveringar, det är festivaler, det är grillkvällar och sena nätter. Det sätts en press på att man måste leva livet och ta vara på ljuset och värmen, något som kan bli alldeles för mäktigt för många, särskilt för de som är ensamma. Många kanske också har svåra familjeförhållanden och påminns om detta för att man helt enkelt umgås mer. När man är ledig från jobbet finns det mer tid till att tänka och känna efter och är man van att exempelvis jobba för att skingra sina tankar kan en semester ställa till det väldigt mycket.

Enligt Danuta Wasserman som är professor i suicidologi och psykiatri vid Karolinska institutet kan även brist på sömn och ökad alkoholkonsumtion påverka att den psykiska ohälsan ökar under sommaren. Dygnsrytmen ändras och det blir många sena nätter inklusive mer alkohol. Om man har haft självmordstankar finns det en risk för att man tar sitt liv under påverkan av alkohol eller dagen efter att man har druckit.

Du kanske tar semester, men det gör inte den psykiska ohälsan. Den finns där ändå och det är viktigt att vi fortsätter informera om detta och stöttar varandra. Var uppmärksam på dina nära och kära och se till att finnas där. Våga be om hjälp oavsett om det är för egen räkning eller för någon annan. Vi förtjänar så mycket mer än att må så här och vi är många som sitter i samma sits. Du är inte ensam. ♥

 
Bildkälla

Att dras till respektlösa män

Jag har på senare tid insett att jag har dragits till killar som inte har någon respekt för kvinnor. Jag har omedvetet valt en kille som inte behandlar kvinnor bra och jag har faktiskt inte något bra svar på varför.

De killar jag har träffat har inte varit bad boys rakt av. De har tvärtom haft det väldigt ordnat med saker och de har haft långa relationer både innan mig och med mig, men ändå har de haft väldigt dålig respekt för kvinnor och jag tror att det ligger så djupt rotat i vårt samhälle, att man ska kränka kvinnor att människor knappt lägger märke till det för det är en sådan vardag och att detta faktiskt är helt vanliga killar, med helt vanliga jobb, hus, båt, bil som är omtyckta av många gör inte att man tänker på det lika lätt. Senaste killen jag träffade kunde säga saker till mig som: "Vad är det för en nolla jag har träffat egentligen? Jag borde nog välja bort dig och träffa någon annan. Fast sex är du ju i och för sig bra på." när jag inte förstod något om hans knopar till båten och även om det var sagt på ett skämtsamt sätt så är det inte okej att säga en sådan sak och redan där borde jag ha valt att gå min väg, men det gjorde jag inte för det är så inrotat i oss att vi ska finna oss i att män säger sådana saker till oss, för det är ju "bara på skämt" och det värsta är att dessa skämten kom flera gånger, trots att han visste att det sårade mig.

Jag har träffat killar som har pressat en kudde över mitt huvud under tiden vi har haft sex. Jag har träffat killar som blivit sura när de inte fått sex för de anser att de har rätten till det och till min kropp. Jag har träffat killar som bestämt vilken typ av underkläder jag ska ha, för att de gillar det. Jag har blivit kallad för slyna "på skämt". Jag har träffat killar som gjort mig ledsen och orolig och sen har de klagat på att jag är ledsen och orolig och sagt att det blir tjatigt, när det är de som gett mig den känslan.

 
Vad är det som gör att män tror att de har rätten att kränka oss kvinnor oavsett om det är så kallade skämt och vad är det som gör att vi kvinnor finner oss i det och tänker att det är okej, fast vi blir ledsna? För hur kul är det egentligen att höra att man ska bytas ut för att man inte kan knyta en knop? Hur kul är det egentligen att höra att det enda man är bra på är sex och hur kul är det egentligen att träffa en man som blir sur och arg om han inte får sex? Hur kul är det att träffa en man som så fort man ser på sport och det går dåligt skriker att de spelar som små kärringar?

Jag hatar att jag varit så naiv och funnit mig i sådana här saker.
Jag hatar att vi kvinnor stannar kvar hos de männen som sårar oss och gör oss illa.
Jag hatar att få skulden när jag blir ledsen för att en man har gjort mig ledsen för att jag då blir jobbig och tjatig.
Jag hatar att det är så djupt inrotat i mänskligheten att kvinnor är sämre, att om en man spelar dålig fotboll så är han en kärring.
Jag hatar alla de gånger jag gråtit mig till sömns för att en kille sårat mig.
Jag hatar alla gånger en man gjort mig illa på ett eller annat sätt och sedan fått mig att tro att det är mitt eget fel.

 Bildkälla

Fördomar kring psykisk ohälsa

Det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa och jag är riktigt trött på den okunskap som finns och att vissa människor är så trångsynta så därför tänkte jag göra ett svar på tal inlägg till de mest konstiga saker jag läst och hört det senaste kring ämnet. Det är konstigt när man lider av kronisk smärta i kropp eller själ så ska man rycka upp sig, sluta gnälla och bara sluta oroa sig. Men när folk är bakfulla och valt själva att må dåligt, då är det helt okej att gnälla, tycka synd om sig själv och då är man inte lat för att man ligger i soffan och jämrar sig... Smärta som är självvald är alltså mycket värre än den smärtan vi som är sjuka känner.

"Men åh vad skönt att vara sjukskriven. Jag skulle också vilja vara det och bara gå hemma och göra det man vill."
- Så du tror verkligen att människor väljer att knappt kunna gå utanför dörren utan bara ligga hemma i sin soffa och må dåligt? Är det verkligen ett liv du vill prova på så kan du säkert byta med den som mår så. Människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa kommer oftast inte ens ut för att handla mat, men du kanske gillar att gråta dig själv till sömns och inte kunna leva ett normalt liv?

"Det är väl bara att ta något lyckopiller så borde du väl snart må bättre?"
- För vissa människor fungerar medicin jättebra, men långt ifrån alla. I de flesta fall är det också bättre att faktiskt jobba på grunden till problemet istället för att skaffa sig en quick fix, så snälla be inte folk ta medicin om det inte verkligen är nödvändigt för man kan inte fly från sina problem. Du ska inte tro att ett litet piller gör att alla problem ordnar sig och du ska absolut inte pracka på andra den tron, för det kan vara riktigt farligt.

"Men det är ju bara att rycka upp sig!"
- Men gud, att vi som lider av psykisk ohälsa aldrig har tänkt på det! Grattis, du har nyss löst problemet för de 33.000 människorna per år som är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom i Sverige. Om det hade varit så lätt, tror du verkligen att människor hade valt att må dåligt, att skada sig själva, att ha självmordstankar och att inte kunna leva det liv de vill leva?

 
"Tänk positivt, man tjänar inget på att tänka dåliga tankar och älta saker."
- Nej, givetvis gör man inte det och du har rätt, men så enkelt är det tyvärr inte. Självklart blir livet en smula enklare om man tänker positivt och ser framåt, men man måste också ha rätten att få må dåligt och tycka att allt är skit ibland. Jag är säker på att merparten eller till och med alla människor skulle välja att må bra om de kunde.

"Va, varför skulle du må dåligt? Du skrattar ofta, du har jobb, bostad, bra ekonomi, vänner, familj osv."
- Psykisk ohälsa sitter inte i vad man har i livet för det grundar sig i så mycket mer. Många gånger är det hemska händelser som har gjort att man mår dåligt psykiskt, medan andra gånger finns det ingen egentlig orsak, utan det bara hände. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst i livet och alla har rätt att må dåligt, oavsett hur bra de än har det.

"De flesta säger nog bara att de mår dåligt för att de är lata och vill gå hemma. Det handlar nog mest om uppmärksamhet."
- Are you for real? Ja, att fejka sitt dåliga mående och mista både vänner, familj och partners är verkligen rätt väg att gå för alla vill väl bara ha lite uppmärksamhet och få vara lite lata ibland? Skulle du säga samma sak till någon som har cancer, att de egentligen är lata och bara vill ha uppmärksamhet? Att leva med psykisk ohälsa är som att leva med cancer eller vilken annan sjukdom/svårighet som helst. Det är inget man fejkar.

Jag vill avsluta med att säga att jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte varit där själv och det är det som är det luriga med psykisk ohälsa. Man vet knappt själv vad man känner eller varför man känner som man gör, men vi kan ändå försöka dra ned på våra fördomar och faktiskt ta varandras smärta på allvar. Man måste göra jobbet själv för att börja må bättre, men man måste också ha stöd på vägen och man måste bli respekterad med sina svårigheter. Ingen väljer att må dåligt, men det är inte heller bara att välja att må bra för det är en resa dit och på den resan behöver man stöd från andra människor. Så tänk till innan du dömer någon som mår dåligt.

Bildkälla

« Tidigare inlägg Nyare inlägg »
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...