Våldtäktsmän som hyllas

Ingen kan ju ha missat hashtagen #metoo. Det är ju en hashtag som extremt många kvinnor lagt upp sina berättelser under. Men nu har ju även män börjat ta plats under hashtagen #ihave och liknande hashtags. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta, men en sak jag reflekterat över är hur männen som förgripit sig på kvinnor blir hyllade. 

"Fan vad modigt av dig att berätta. Heja dig!"
"Fler borde vara som du. Du är stark!"
"Jag blir tårögd, så öppet och ärligt!"

Detta är bara några kommentarer jag sett som skrivs av både män och kvinnor till dessa männen som erkänner sina brott. Men när vi som offer kommer ut med vår historia, då har vi tagit på oss offerkoftan. Då hittar vi bara på och ljuger för uppmärksamhet och om det är sant så är det vårt eget fel, för vi måste tänka på hur vi klär oss, vilka signaler vi sänder ut, hur mycket vi dricker. Vi får också höra meningar som: "Var glad att någon vill ligga med dig!" eller: "Vem fan skulle vilja tafsa på dig? Önsketänkande från din sida bara..." Då är det inte massa ryggdunkningar och ord som: "Fan vad bra du är!" särskilt inte från män.

Hur kommer det sig att jag som offer får massor av skit för att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp och sexuella trakasserier, medan en gärningsman som utsatt kvinnor för det här får beröm och ryggdunkningar när han går ut med sin historia? Varför anses han vara stark som berättar sin historia och där tror folk på honom med en gång, men när jag berättar min historia så misstror folk mig för "tjejer kan ju hitta på att de blivit våldtagna" och jag får höra hur äcklig och billig jag är som blivit våldtagen? Återigen ser vi hur skulden läggs på offren och hur vi ger medaljer till gärningsmännen, som vanligt.

 
Bildkälla

Jag var bara 7 år när han stoppade ned sin tunga i min hals

Tänk dig tillbaka till när du var barn, närmare bestämt 7 år.
Kommer du ihåg vad liten och oskuldsfull du var då? Vad lite du visste om världen och att lek var allt som fanns i ditt huvud, hur lätt saker ändå var? För alla barn är inte livet så där lekande lätt.

Jag var 7 år och det var sommar. Jag minns att jag hade på mig en svart kjol och någon vit tröja. Jag lekte i min lekstuga och helt plötsligt kommer en man som var 10 år äldre än jag in. Han var alltså 17, nästan 18 år gammal. Det var en man som fanns i min närhet sedan en tid tillbaka. Helt plötsligt säger han till mig att han tycker jag är snygg. Inte så där barnslig som andra barn i min ålder, utan mer mogen och härlig.

Jag minns inte riktigt varken vad jag sa eller tänkte just där och då. Tiden gick och varje gång han var i min närhet gjorde han fler och fler närmanden. En dag stoppande han ned sin tunga i min hals och bad mig klä av mig. Jag minns hur han knäppte upp knapparna i min tröja. Jag minns hur han knäppte upp sina byxor och jag fick se hans penis. Jag minns hur han nafsade mig i örat. Jag var alltså 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp av en man. Jag var ett litet oskuldsfullt barn, som inte hade en aning om vad sex var. Jag förstod att något var fel i det han gjorde, men jag förstod inte vad.

När jag började dejta en kille 2009 var jag dock med om en fullbordad våldtäkt. Jag minns fortfarande hur tårarna bara rann nedför mina kinder, blåmärkena jag hade på brösten, hur hela min kropp skakade och hur jag blödde ur mitt underliv. Jag minns fortfarande känslan av skam, av rädsla, av äckel och panik. Jag minns fortfarande hur jag bara önskade att mitt liv skulle ta slut där och då.

Även om inget av övergreppen var mitt fel så tog jag ändå på mig skulden för båda delarna. Jag trodde seriöst att övergreppet som skedde när jag var 7 år var mitt eget fel och vågade därför aldrig prata om det. Jag trodde att det var mitt fel att jag blev våldtagen av killen jag dejtade. Fortfarande än idag när jag pratar öppet om övergreppen kan människor ge mig som offer skulden. De hittar alltid orsaker till att skuldbelägga mig som offer. Idag vet jag bättre. Idag vet jag att inget av dessa övergrepp var mitt fel. Idag vet jag att INGET offer ska beskyllas för vad gärningsmannen gör, för det är bara gärningsmannen som är skyldig.

Jag väljer att delta i kampanjen #Metoo för att jag vägrar att tystas ned och ta på mig skulden. Jag vägrar att låta andra kvinnor och flickor tro att det är de själva som gjort fel. Den här kampen ska inte förminskas och det finns inte en enda ursäkt till att utsätta någon för sexuella övergrepp eller trakasserier. Kanske det här kan öppna ögonen hos folk och se hur stort problemet faktiskt är, att i stort sett varje kvinna någon gång har utsatts för sexuella trakasserier eller sexuella övergrepp av minst en man. En dag kan det vara din dotter som utsätts när hon är en liten flicka, exakt som jag. Öppna ögonen och börja agera, innan det är för sent!


Så sprider vi mer kärlek

Det finns så mycket hat och ondska i denna värld och vi är nog många som funderar på hur vi ska kunna minska hatet och sprida mer kärlek istället. Därför tänkte jag lista några punkter om vad jag tror skulle kunna hjälpa oss på vägen till en finare värld med mer kärlek. Det krävs så lite för att göra världen till en lite finare plats och genom små goda gärningar mår både du och jag bättre.

Uppmärksamma det goda. - Självklart måste man få prata om det negativa och genom att uppmärksamma det negativa kan vi göra förändringar, men vi får inte glömma bort det goda. Det finns massor av goda människor där ute och mycket fina saker som händer. Tacka för komplimanger, visa uppskattning till dina nära och kära, tacka expediten för god hjälp och så vidare. Lägg ned mer tid på att uppmärksamma det bra!

Tänk långsiktigt. - Kanske har du lust att skriva till den där personen du nyss såg en bild på att hen var ful. Kanske har du lust att sprida det där elaka ryktet eller kanske du har lust till att göra ännu värre saker. Tänk då hur det påverkar både dig själv och andra i det långa loppet. Vad kan hända om du gör detta? Kan det orsaka någons död? Kan det göra att någon börjar ogilla sig själv och gråter sig till sömns? Kan det göra så du mister vänner eller exempelvis ditt jobb? Tänk efter noga vad som kan hända innan du gör något för det kan påverka andra människors liv.

Tänk osjälviskt. - Man måste få tänka på sig själv ibland, men att faktiskt bry sig om andra människor gör oftast så man mår bättre själv och man hjälper andra människor på samma gång. Fråga hur någon mår, volontärarbeta, skänk kläder/pengar till behövande, hjälp någon över gatan. Ju mer man hjälper varandra, desto finare blir vår värld och om du hjälper andra är chansen också större för att få hjälp tillbaka om du behöver det.


Debattartikel - Skulle du låta ditt eget barn kvävas i sina spyor?



Igår delade Nyheter24 mitt öppna brev till Åsa Regnér och jag hoppas att fler människor kommer dela, gilla och kommentera detta då det är ett sådant otroligt viktigt ämne som behöver pratas mer om. 


Detta måste uppmärksammas då 90% av de som söker LSS idag får avslag. 1 av 10 får gå på toaletten. 1 av 10 får äta. Hur ska vi bedöma vem? Ska vi dra lott? Snälla, jag ber er att dela detta viktiga inlägg. VI kan göra skillnad. Vi måste se till att människor inte värderas olika för jag hoppas att ni håller med mig om att de funktionshindrade är exakt lika mycket värda som oss andra, men för att kunna göra skillnad måste vi alla engagera oss. Gör din del och uppmärksamma detta så vi kan protestera!

Direktlänk till artikeln.

Ett öppet brev till Åsa Regnér

Hej Åsa!
Mitt namn är Evah Åberg och jag jobbar som personlig assistent. 
Jag har lite funderingar kring detta med indragningarna ni gör inom assistansen. Vem är det som tjänar på dessa indragningar och vad tjänas på detta? Om min brukare får indragen assistans så innebär det inte bara att min brukares liv sätts på spel, det innebär också att vi assistenter blir arbetslösa och mister vårt levebröd. Vem ser till att vi får ett nytt jobb med tanke på den arbetsbrist som finns? Vad tjänar samhället på att jag som assistent mister mitt jobb och får söka bidrag för att ni skär ned inom mitt yrke?

Ni offrar inte bara brukarens liv när ni gör på detta viset, ni offrar även alla assistenter med familjers liv. Ni gör även så att brukarens anhöriga får säga upp sig från sina jobb för att orka med att ta hand om personen med särskilda behov, för hur ska man både orka och hinna med att både ha ett heltidsjobb utanför hemmet och även i hemmet för att sköta om sin familj som behöver hjälpen för att överleva?

Vi som jobbar som personliga assistenter gör en väldigt stor insats då vi ansvarar för andra människors liv och ser till att de får leva ett så bra liv de kan, men vi bidrar också till samhället genom att betala skatt för att vi faktiskt jobbar. När ni skär ned inom assistansen gör ni alltså fler människor arbetslösa och det ges allt färre arbetstillfällen. Är det så vi ska ha det i Sverige, mer arbetslösa och mindre hjälp till de som verkligen behöver det så de med särskilda behov dör på kuppen? Hur tänker ni när ni offrar så många människors liv och ser till att så många blir arbetslösa?

Om du Åsa Regnér får ett eget barn som har särskilda behov, hur skulle det se ut då? Skulle du resonera på samma sätt och sakta men säkert se ditt barn tyna bort? Skulle du låta ditt barn kvävas i sina spyor eller dö i ett epilepsianfall? Skulle du låta dig själv gå in i väggen för att du inte längre orkar vaka över ditt barn dag som natt, samtidigt som du försöker jobba utanför hemmet och ta hand om ditt hem och dina andra barn? För det är exakt det här som händer hos familjer i Sverige där ni tar bort assistansen.

Assistansen är frihet och en rättighet. Assistansen behövs, för vi assistenter räddar liv dagligen och utan oss dör Sverige. Till sist vill jag säga till dig komma ihåg den gyllene regeln; behandla folk som du själv vill bli behandlad!

Ett svar uppskattas gärna.
Mvh Evah Åberg.


Jag hatar inte män, men jag hatar att förminskas

Jag hatar hur liten män får mig att känna mig. Hur de får mig att känna att jag aldrig kommer kunna leva upp till deras visioner om hur en kvinna är och ska vara. Hur de trycker ned och nedvärderar en kvinnas kunskaper, känslor och tankar. Hur de tror att jag som kvinna inte kan någonting och inte ens vet vad en såg är, för det är ett manligt redskap, något som bara män kan och vet. 

Jag hatar hur man ska tycka synd om män för att det är så män är, de kan inte rå för sina behov av att nedvärdera kvinnor, kränka kvinnor och hela tiden få dem att känna sig underlägnsa och värdelösa. Jag hatar hur det daltas med män. Jag hatar att jag fortfarande är rädd för att säga till en man som trycker ned en kvinna att det inte är kul, att det inte är rätt. Jag hatar att jag fortfarande inte vågar säga till en man som objektifierar en kvinna för att jag inte vill "ställa till en scen", för att jag inte vill skapa osämja för det är det som händer när man rättar en man. Jag hatar mäns argument med: "inte alla män." eller "kvinnor gör sådant mot män också!" så fort man startar en debatt om hur män behandlar kvinnor. 

Jag hatar att jag ska behöva finna mig i saker för att en man "har behov". Att jag ska behöva finna mig i att må dåligt och känna mig värdelös för att samhället anser att män alltid har rätten på sin sida. För män måste ju få skämta sexistiskt, kolla på porr, känna att de har övertaget och avfärda en kvinnas känslor och tankar.

Hur blev det så här? Hur blev män och kvinnor så olika värda? Hur blev saker "manssaker och kvinnosaker"? Hur blev det så snett, att en mans känslor, tankar och behov ska gå före kvinnans för hon är bara överkänslig om hon reagerar på något en man gör? Hur kommer det sig att en kvinna alltid måste ta hänsyn till mannens behov och känslor, men mannen aldrig behöver ta hänsyn till hennes?

Att se detta överallt i vårt samhälle och samtidigt behöva ständigt möta detta själv i olika sammanhang med män gör mig ärligt talat otroligt ledsen, det gör ont i själen på riktigt. Jag hatar inte män, men jag hatar att ständigt förminskas.

 
Fanny Åström är skapare till denna bild

När vården sviker

 

Jag går inte längre i någon terapi då jag kände att min terapeut inte kunde hjälpa mig och jag kände mig illa behandlad. Jag har inte gått i terapi på tre månader nu. Jag skule ha en timme hos henne en gång i veckan, men mötena förkortades ofta till ca 20-30 minuter bara då hon skickade iväg mig efter det.
Det här är ett utdrag från min journal och som ni ser står det tydligt att jag vill ha övningar som ska stärka mitt självförtroende och min självkänsla och detta är något jag tjatat om i månader. Men svaret hon ger mig är alltså att jag bara ska bete mig som jag hade bättre självförtroende/självkänsla. Detta är det svaret jag fått varje gång jag bett henne om uppgifter som vi kan göra tillsammans för att stärka min syn på mig själv.


Jag kan mycket inom detta ämnet själv och jag vet uppgifter, men problemet ligger i att jag behöver någon som pushar mig och som är med mig när jag gör dem. Jag behöver stöd gällande detta då min självbild aldrig har varit särskilt bra och jag tror det mesta av min ångest bottnar i det, vilket jag varit väldigt tydlig med.

Jag har aldrig känt mig som en värdefull och bra person. Jag har aldrig känt mig duktig eller bra förutom när det gäller mitt skrivande. Jag är alltid rädd för att bli utbytt, sviken och övergiven. Jag jämför mig ofta med andra. Jag har under så många år blivit så nedtryckt av så många människor så jag kan knappt se det bra i mig själv och jag kan knappt förstå varför någon skulle kunna älska mig. 

Det är inte det att jag anser mig vara världens sämsta person, men jag tänker att det alltid finns någon bättre. Att jag aldrig kommer vara tillräckligt bra, att jag aldrig kommer räcka till. När man då får svaret att man bara ska bete sig som man vore självsäker så sjunker man ännu mer. Man känner sig ännu mer värdelös för man klarar ju inte ens att fejka att man vore självsäker och om inte ens min terapeut vill lägga tiden på att hjälpa mig, vem ska då vilja det? Hade det varit så lätt som att bara börja bete sig som att jag vore självsäker så hade jag redan gjort det, men såren är djupare än så.

Det är som att säga till en missbrukare att det bara är att leva som att man inte var beroende. Även om enda lösningen är att sluta med alkohol eller droger om man är missbrukare så måste man ha hjälp för att kunna stå emot suget. Jag anser att jag som patient har rätt att bestämma vad jag vill ha hjälp med för jag känner mig själv så pass bra idag att jag vet vart mina problem sitter, men jag behöver hjälp för att reda ut dem. Jag börjar må bättre och bättre men det finns fortfarande delar kvar att jobba med och jag tänker inte ge mig förrän jag älskar mig själv på riktigt.

Detta är faktiskt ett av de mest personliga inlägg jag någonsin skrivit och därför är det lite jobbigt faktiskt att öppna sig om detta, men jag gör det både för att hjälpa er och mig själv.

Min intervju i P4 Värmland


I måndags var jag iväg till P4 Värmland och blev intervjuad av Marie Trygg. Blev också fotograferad av Lars-Gunnar Olsson. Det var jätteroligt att ställa upp på en intervju, även om jag var lite nervös. Men mest nervös var jag faktiskt för att hitta dit och hitta en parkering då det är ett stort ångestmoment för mig. Intervjun sändes på radion idag och finns nu även på webben att lyssna på.

Direktlänk för att läsa texten ovanför och höra en liten del av intervjun. Klicka annars bara här nedanför för att höra hela intervjun! Om det inte skulle funka så spola till 1:34:13 så kommer du till min del av programmet.



Ett öppet brev till föräldrar där ute

Kära föräldrar där ute, denna text är riktad till er.
Jag vet att de flesta av er älskar era barn och skulle göra allt för att skydda dem. Det finns dock en sak många av er missar och det är att hålla koll på vad era barn gör om dagarna och särskilt på internet. Många barn utsätts för hat och hot på internet och många barn utsätter andra för hat och hot på internet.

Friends nätrapport 2017 visar att var sjätte ung (av de 1001 i åldrarna 10-16 år som deltog i undersökningen) vill att vuxna ska vara bra förebilder när de pratar och umgås med andra på internet, men ändå brister många föräldrar på den här punkten. 29% uppger att de vill att föräldrarna ska vara mer intresserade och fråga vad de gör på nätet.

Det är ert ansvar att se till att era barn och andra människor är trygga på internet. Det är ert ansvar att hålla koll på vad barnen gör och att diskutera rätt och fel med dem. Ni måste informera dem om att man inte får hata, hota och trakassera människor, vare sig det är på internet eller i verkliga livet. Nu kanske många av er tänker: "Men de kommer ändå lära sig detta utifrån från andra." Ja, givetvis kommer de det, men då är det ERT ansvar att lära dem att det inte är okej att bete sig så som många andra barn gör. Det är DU som förälder som ska uppfostra ditt barn till en bra medmänniska och se till att de influenser som kommer utifrån inte ska påverka barnet alltför mycket.

Avfärda inte barns konflikter med att de får lösa det själva eller att de bara är barn och att det är så i den åldern för barn måste lära sig rätt och fel och det är ditt ansvar som förälder att lära dem det. Tänk också på att barn inte gör som du säger, barn gör som du gör. Så om du inte är en förebild för barnet utan själv hatar, pratar skit om olika människor och hotar så kommer med största sannolikhet barnet tro att det är okej och göra samma sak.

Det är så otroligt viktigt att du finns där för ditt barn och intresserar dig för vad som händer i deras liv, för vi måste faktiskt inse att internet är livet idag. Det är verklighet. Det är ingen fantasiplats, utan det finns riktiga människor som läser vad vi skriver. Som ser våra bilder och videos. Riktiga människor med tankar, känslor och behov. Det näthat som idag existerar måste få ett stopp. Det är inte okej, oavsett om det sker mot barn eller vuxna. Oavsett om det är barn eller vuxna som utsätter. Det är inte okej oavsett om människor är kända eller inte.

Så ta ditt ansvar som förälder, informera dina barn. Prata med dem. Engagera dig. Var en god förebild. Försök göra dem till så bra människor som möjligt för jag antar att du faktiskt vill att dina barn ska må bra, vara lyckliga och vara fina medmänniskor som får andra att må bra? Visa dem att det inte är okej att bete sig hur som helst, för först när vi alla engagerar oss kan vi göra skillnad. Du kan inte uppfostra ett perfekt och felfritt barn, men du kan göra så gott du kan och faktiskt engagera dig till fullo, i alla dina barns intressen.



Offentliga personer får skylla sig själva

Man kan ofta läsa meningar som: "Du är ju offentlig/känd så du får skylla dig själv om du blir hotad, trakasserad, misshandlad, uthängd, våldtagen. Det är sådant man får stå ut med när man valt kändisskapet."

Jag läser dessa kommentarer dagligen på olika youtubekanaler, bloggar, instagram osv och detta får mig att fundera. Gäller detta alla typer av kändisar, så som hockeyspelare, sångare, bloggare, programledare, politiker eller är det bara en viss "grupp" det gäller? Om Bruce Springsteen skulle bli mördad, skulle hela världen (inklusive de som gillar honom) säga: "Men han var ju känd, herregud det får han väl förvänta sig. Det är hans eget fel som sjöng låtar."?

Skulle de som tänker så här resonera på samma sätt om deras vän, syskon eller barn blev kända? Skulle de bara rycka i axlarna då om deras barn blev hotade, trakasserade, våldtagna eller misshandlade för det är ju deras eget fel som är kända? Skulle de säga till sina barn: "Nej du Berit, jag tänker inte tycka synd om dig för du valde att bli programledare, då får du helt enkelt stå ut med att folk förstör din bil och stirrar in genom dina fönster dagligen. Hade du inte velat det skulle du istället blivit florist!"

Vad är det som gör att om man väljer ett yrke som man älskar så som politiker, bloggare eller hockeyspelare så ska man utsättas för hat, hot och våld och då är det okej, men om du som privatperson blir utsatt då tar det hus i helvete? Kända människor är exakt lika mänskliga som alla andra. De är som dig och mig, bara att fler människor vet vilka de är. Det är ALDRIG okej att utsätta någon för hat, hot och våld, oavsett om de har 20 följare, 1000 följare eller 8 miljoner följare för alla är vi människor, med tankar, känslor och behov.

Oavsett om du är florist, hockeyspelare, undersköterska eller bloggare så ska du kunna få må bra, leva ditt liv och vara ifred. Det finns inget försvar till att behandla någon illa, aldrig någonsin.


Bildkälla

Till dig som skriver elaka saker

Den här texten är riktad till dig som skriver elaka kommentarer till andra.

Jag vill att du funderar på varför du väljer att göra detta. Vad är det som får dig att skriva en elak kommentar om en annan människa och trycka på skicka? Vad är det som får dig att må så dåligt att du känner dig i behov av att trycka ned andra? Kanske är det att du haft föräldrar som svikit dig? En partner som lämnat dig? Kanske du själv blivit mobbad och utstött? Kanske har du haft en dålig dag på jobbet och tar ut din ilska på internet? Kanske du är olycklig på andra punkter i ditt liv.

Vad det än är som gör att du klickar på skicka så vill jag att du ska tänka efter. Tänka över hur detta påverkar personen du skickar det till. Hur det påverkar dig. Hur det kanske påverkar dina nära och kära. Om du skriver att en person är ful, blir den snyggare då? Blir du säkrare i dig själv då? Försvinner dina problem då? Hur hjälper den här kommentaren dig eller någon annan? Och eftersom den inte hjälper någon, varför då säga den?

Jag vill också att du funderar på hur du vill vara som person. Vill du vara någon som människor ser upp till och som folk anser vara en bra person? Vill du vara en förebild för dina barn/blivande barn? Eller vill du vara en människa som sprider hat, negativitet och som lär sina barn att man ska vara elak mot andra? Om du inte vill att dina barn ska utsättas för hat, då ska du inte heller utsätta andra för det. Du behöver inte vara elak mot andra människor för att känna dig värdefull, för du är värdefull utan att kränka andra. Du räcker till och du är bra. Om du mår dåligt över olika saker i ditt liv så finns det annan hjälp att få och du kan hitta sätt att hantera dina känslor på, men detta är inte rätta vägen. Så snälla innan du trycker på skicka, tänk efter en extra gång. Du är bättre än så här och innerst inne vill du förmodligen inte förknippas med någon som är elak.

Du får absolut ha din åsikt, det är ingen som tar den rätten ifrån dig, men att vara elak mot en annan människa är aldrig en rättighet. Du vet inte vad personen du skriver till går igenom och just din kommentar kan få bägaren att rinna över. 


Vad är normalt och onormalt?

Man kan ofta höra att det snackas om vad som är normalt och meningar som: "Att se ut så där är inte normalt!". Men vem bestämmer egentligen vad som är normalt och vad som är onormalt? Därför tänkte jag skriva min definition av de här orden. 

Normalt: Det är när du lever på ett sätt som inte hindrar dig i din vardag. Som får dig att må bra och som inte gör varken dig själv eller andra illa. En man som exempelvis klär sig i kvinnokläder och mår bra av det är normalt för det skadar inte honom och det skadar inte någon annan. (Nej, det räknas inte som att skada någon om det finns någon som tycker det är äckligt eller fult. Då kan den personen titta bort bara och lägga sin tid på det den gilar.) Det som är normalt skadar ingen och får inte någon att må dåligt. 

Onormalt: Det är när du lever på ett sätt som gör dig själv eller andra människor illa. Som hindrar din vardag, som ställer till det för dig eller för någon annan. Att ha ett extremt kontrollbehov, att se ned på andra människor på grund av kön, urpsrung, läggning osv eller att vara elak mot andra människor bland annat är inte normalt. Det som är onormalt skadar människor och får människor att må dåligt och är ett hinder i vardagen.


En dikt om ideal

Fasta bröst, platt mage och smala lår.
Stora läppar, liten näsa och vackert hår.
Nedför kinden rinner en liten tår.
Idealen blir allt fler och fler.
Står timmar vid spegeln för att syna varenda liten del.
Hur kan man finna så mycket fel?
Att stå emot idealen är svårt.
Livet som kvinna är hårt.
Det enda man vill är att känna sig vacker och bra.
Vem tusan har sagt att det enda rätta är att vara smal?
Nu får det vara slut på allt tjat om vår kropp.
Det viktigaste är vad vi har i vår knopp.
Att älska sig själv är inte lätt.
Särskilt inte när man utsätts för hjärntvätt.
Men nu tänker jag stå rak i rygg.
Och börja älska mig själv för att känna mig trygg.
För det är jag värd när vi lever i denna flärd.

(Ja, jag har skrivit texten själv och vill du låna den får du dela mitt inlägg eller skriva att det är jag som skrivit den.)


Mäns syn på naturliga tjejer

Många män jag har pratat med säger att de vill ha naturliga tjejer. Men det mest intressanta är att det naturliga inte innebär att vara helt naturlig i deras ögon. De vill fortfarande ha tjejer som rakar benen, fiffi och under armarna. De vill fortfarande ha tjejer som sminkar sig, färgar håret och allt möjligt. För det naturliga för dem innebär inte att vara fullt naturlig som faktiskt tjejer kan vara ibland. Med orakade ben, orakad muff, svettlukt och inget smink. Det naturliga för dem är det de anser som attraktivt hos en kvinna för de blivit matade med att kvinnor ska lukta rosor, använda smink och raka hela kroppen förutom huvudet då.

Däremot har jag märkt att om jag har dessa krav tillbaka eller bara nämner att jag måste bli attraherad av killen för att kunna ha ett förhållande med honom så blir jag istället kallad för ytlig och utseendefixerad. Alltså får dessa män kräva vad som helst av kvinnan för att hon ska passa in i hans smak som naturlig, men hon kan inte kräva saker av honom tillbaka eller ens tänka tanken att det måste finnas en typ av attraktion mellan dem för då är hon bara ytlig.

Att raka sig, sminka sig eller färga håret har inget med hygien att göra, för vem har sagt att man har dålig hygien eller är ofräsch bara för att man inte rakar sig eller sminkar sig? Jag liksom de flesta andra människor på jorden går ibland orakad och luktar svett ibland en varm sommardag och det är väl naturligt om något. Om du som man kan ha dina krav på hur tjejen ska vara för att du ska finna henne attraktiv så ska även en kvinna kunna ha krav på en man utan att anses som ytlig och utseendefixerad.

Och för att förtydliga, detta gäller många män jag pratat med och det är det enda jag kan utgå ifrån, däremot säger jag inte att alla män är så här.




Debattartikel om att leta hat


Igår ville nyheter24 publicera min text om hat och att leta fel. Jättekul tycker jag att de ville ha min text så absolut fick de publicera den. :) Om du inte redan läst min text så gör gärna det och dela gärna den vidare. 

Direktlänk till artikeln

Är det fel att leta efter hat?

Jag följer serien Skam och för någon vecka sen var det en mening i ett avsnitt som väckte mina tankar. Isak sa till Sana: "Börjar man bara leta efter hat så hittar man det."

Jag tycker faktiskt det är viktigt att leta fel och hat i världen för att kunna förändra det som inte är bra. För oavsett hur gärna vi vill så kan vi inte blunda för att människor behandlas olika på grund av kön, läggning, ursprung, religion och så vidare. Det finns otroligt mycket hat, fördomar och andra fel i världen och letar man inte efter dem så kommer saker inte heller förändras till det bättre.

Det handlar inte om att bli cynisk eller hatisk själv. Det handlar om att se vilka fel som finns i världen för att faktiskt kunna ta lärdom av dem och försöka ändra det till det bättre. Om kvinnor inte hade sett felet med att bara män fick rösta förr i tiden så hade det inte funnits kvinnlig rösträtt. Om människor inte hade upptäckt vad fel det är att låsa in funktionshindrade så hade det fortfarande pågått. Hade inte jag märkt mina brister så hade jag inte gjort något åt dem. Alla förändringar vi gör är efter att vi hittat felen och därför måste det finnas människor som letar efter dessa felen för att kunna förändra.

Rasism existerar. Sexism existerar. Kränkningar och mobbning existerar och allt detta pågår i detta nu, över hela världen. Att leta fel behöver inte innebära något negativt. Det innebär en möjlighet till förändringar om ett snällare samhälle. 

 

Sexuella övergrepp är ett samhällsproblem

Sexuella övergrepp är ett ämne som väcker många reaktioner, men som tyvärr sällan tas på allvar.
Det kommer alltid bortförklaringar som att offret (som i de flesta fall har en snippa) klätt sig för utmanande, flörtat eller varit för full och gärningsmannen (som i de flesta fall har en snopp) går fri från allt för han är ju ingen tankeläsare och kunde inte veta om hon ville eller inte. Han tar för givet att hon vill ha sex med honom för hur hon klär sig eller för att hon varit lite flörtig mot honom.

Dock har jag märkt nu att människor faktiskt börjar ta sexuella övergrepp på större allvar, OM det är en icke-svensk som är gärningsmannen. Då är det helt plötsligt jätteviktigt att prata om samtycke och att man ska få vara klädd som man vill och att prata om hur fina värderingar vi har här i Sverige. Det många dock inte förstår är att sexuella övergrepp inte är ett invandringsproblem utan ett samhällsproblem. Män över hela världen oavsett religion och ursprung har våldtagit kvinnor i alla tider. Visste du att fram till 1965 var det lagligt för en man att våldta sin fru här i Sverige enligt RFSU? Eller att först 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal här i Sverige?

Den gemensamma faktorn som dessa gärningsmän har är inte religion eller ursprung, det är deras kön. Att de bär snopp och är män. Med det sagt så innebär det inte att alla män är våldtäktsmän, enbart att sexuella övergrepp är ett samhällsproblem som ligger så djupt rotat i våra strukturer så vi måste gräva djupare än bara till ursprung och religion. Du kanske tänker nu när du läser det här; "Men hallå, kvinnor våldtar ju också. Prata om det med då!"
Ja, kvinnor som våldtar finns också, men det är fortfarande bevisat av BRÅ att 98% av alla anmälda sexualbrott är genomförda av just män. 

Det viktiga i detta ämnet är att kunna se strukturer och faktiskt se sexuella övergrepp som ett samhällsproblem, som ska tas på lika stort allvar oavsett vart gärningsmannen kommer ifrån, vilken religion den har eller vad offret har för kläder på sig och att faktiskt inse att svenska män är inte perfekta. Våldtäkter förekommer överallt, hela tiden och för varje kvinna som mister rättigheten till sin egen kropp är ett misslyckande för samhället.


Debattartikel om näthat


Idag publicerade nyheter24 mitt inlägg om näthat som debattartikel. Så viktigt ämne tycker jag och det måste pratas mer om mobbning och näthat. Det är något många människor genomgår varje dag och det kan vara svårt att slippa näthat om man finns på internet. Läs och dela gärna vidare. :) Har du blivit utsatt för näthat?

Direktlänk till artikeln

Tommys historia om att sitta på psyk



Idag vill jag dela med mig av min vän Tommys historia om att vilja ta sitt liv och att hamna på psyk. Jag tycker detta är en jätteviktig video som krossar de fördomar som finns om vilka som hamnar på psyk. Som Tommy säger i videon, oftast är det helt "vanliga" människor som hamnar där, helt enkelt när det blir för mycket för dem.

Det är viktigt att söka hjälp om man mår dåligt och får sådana här tankar. Du behöver inte fortsätta må dåligt, det finns hjälp att få och du är värd all hjälp som finns. Ingen ska stå ensam. Vi kämpar tillsammans och övervinner psykisk ohälsa och dessa fördomar. ♥

Låt inte mobbarna ta dina rättigheter

När jag gick i 8:an blev jag mobbad av i stort sett hela skolan. Det lades bananskal och hudkräm i mina skor på idrotten. Glåpord och kommentarer i korridoren, lappar i skåpet och så vidare. Men det värsta var faktiskt alla kommentarer och sidor som skapades om mig på internet. Det här var alltså 2005, då lunarstorm fortfarande fanns. För er som inte vet vad lunarstorm var så var det ungefär som facebook, en sajt där man skrev med sina vänner och lunarstorm var faktiskt väldigt stort på den tiden.

Hela lunarstorm var nerklottrat med mitt namn. Mobbarna skapade användare med nicknames som "Eva_den_fulaste_flickan_i_världen" och så vidare. Jag fick kommentarer och meddelanden flera gånger per dag om hur ful och värdelös jag var och jag svarade aldrig tillbaka. Jag bara blockerade dem och tog bort kommentarerna.

Men vet ni vad det värsta var? Det var inte de här kommentarerna utan det var hur många vuxna människor i min omgivning sa åt mig att ta bort min lunarstorm, att jag borde sluta vara på internet för att slippa de här kommentarerna. Varför skulle jag som offer sluta använda de här sidorna, istället för de som faktiskt gör fel och gör något olagligt? Det är tyvärr ofta så, att det är offret som tvingas byta skola, sluta på sitt fritdsintresse eller ta bort sina sidor på internet. Men jag gav mig inte. Jag vägrade stänga ned mina sidor för jag hade lika stor rätt som alla andra att använda internet och jag hade många internetvänner som gav mig stöd. Det var inte jag som hade gjort fel, det var de som skrev de här sakerna som gjorde fel.

En dag gjorde jag tvärtemot vad jag brukade göra. Jag svarade till en av dem som skrev och frågade: "Vad har jag gjort er egentligen?" Till svar fick jag att de inte förstod frågan och efter det lugnade det sig. Jag valde att stå på mig och inte låta mig tryckas ned av dem då jag insåg att det inte var jag som var problemet. Jag var ett slumpmässigt offer likt de övriga 60.000 som blir utsatta för mobbning varje dag i Sverige.

Om du blir utsatt för samma sak som jag blev så är det viktigt att valet ligger hos dig. Självklart ska du ta bort dina sidor eller byta skola om du känner att du själv vill det och skulle må bättre av det, men det ska vara ditt beslut. Du ska inte ta bort något eller sluta med något på grund av att någon trycker ned dig. Det är din rättighet att få vara exakt som du är, vara på vilken sida du vill eller ha vilken hobby du vill. Det ska ingen få ta ifrån dig, särskilt inte mobbare.

Du är en stark kämpe och du klarar allt! Hittills har du överlevt varje motgång och du kommer fortsätta göra det. Vi kämpar tillsammans! ♥


Bildkälla

« Tidigare inlägg
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...