Att vara privilegierad

Har du någonsin tänkt på hur privilegierad du faktiskt är? Nu menar jag dig som har bostad, som har mat på bordet, som har en relativt god ekonomi. Som slipper vända på kronorna. Det finns människor där ute som är bostadslösa. Som får bo på gatan eller sova på soffan hos vänner och släkt. Som får kriga sig fram för att ha råd till att ge sina barn mat. Som inte har möjlighet till att få en bostad eller ett jobb på grund av den bostadsbrist och brist på jobb som existerar i Sverige idag.

Du som har en bra bostad, du som har jobb och mat är privilegierad. Alla är inte lika lyckligt lottade och det tror jag är väldigt viktigt att förstå. Uppskatta det du har. Du har haft tur som har det så bra som du har det även om du kanske jobbat röven av dig för att komma dit, men du är lyckligt lottad! Det finns många människor som jobbar röven av sig men ändå inte kommer dit där du är idag.

Du ska absolut inte ha dåligt samvete för att du har det bra, men försök tänka på de som inte har det lika bra som dig och se om du kan göra något för att hjälpa andra på vägen så de kan få samma möjlighet som du fått. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något och är du medveten om hur bra du faktiskt har det kanske du kan känna mer empati för de som är mindre lyckligt lottade.





Skillnad på individnivå och strukturellt förtryck

Något som jag tycker är viktigt när man ska diskutera ämnen som feminism, rasism, tjockishat och våld är att kunna skilja på strukturellt förtryck och individuella upplevelser. Du som man kan absolut bli utsatt för sexuellt våld, för våld och för kränkningar av kvinnor det är ingen som nekar det. Det sker på individnivå. Däremot är män inte förtryckta. Män som grupp är överlag inte utsatta för dessa saker. Individnivå innebär att Pär 28 år kan bli utsatt för sexualbrott men att det inte är män överlag som utsätts för dessa typer av kränkningar och brott. Du som man behöver inte tänka på hur du klär dig för att undvika att kvinnor ska våldföra sig på dig. Du som man behöver inte tänka på vilka signaler du sänder ut. Du som man behöver inte vara rädd för att kvinnor står för 97% av alla sexualbrott.

Du som smal kan absolut bli kallad öknamn och bli retad för din vikt. Du kan självklart må dåligt över din vikt, men det sker också på individnivå. Att vara smal är en norm i vårt samhälle. Du som smal kan gå in i stort sett vilken butik som helst och hitta kläder för även om de skulle vara för stora så kan du fortfarande använda dem. En tjock människa kan inte tränga på sig de kläder som finns i affären medan du som smal KAN ha för stora kläder. Du som smal ser bilder på din egen kroppsform i tidningar, i filmer, i reklamer, på sociala medier. Den smala kroppen visas upp som den rätta. Du som smal blir inte överlag överöst med kommentarer varje dag på dina sociala medier om hur ful, äcklig, ohälsosam och smal du är. Du som smal får överlag inte höra: "Du är inte smal, du är fin!" för enligt samhället är smal synonymt med fin och tjock är synonymt med ful. Smala som grupp är överlag inte utsatta för dessa typer av kränkningar.

Du som vit kan absolut bli utsatt för kränkningar, du kan få höra saker om din hudfärg, om ditt ursprung. Du kan bli misshandlad för ditt ursprung, men detta är också på individnivå. Vita är inte förtryckta. Det finns ingen omvänd rasism för rasism är ett strukturellt förtryck. Att kalla en vit person för öknamn är en typ av kränkning, men det är inte rasism. Du som vit behöver inte oroa dig för att du inte får ett jobb för att du har fel hudfärg. Du som vit behöver inte oroa dig för att du har fel namn. Du som vit behöver inte oroa dig för att bli dömd som terrorist.

Du som heterosexuell kan bli utsatt för kränkningar, men hur ofta får du höra: "Va, är du som kvinna gift med en man? Fan vad äckligt!" Hur ofta får du som heterosexuell höra att det borde vara olagligt för dig att gifta dig med det motsatta könet och skaffa barn? Hur ofta får du som heterosexuell frågan om hur du egentligen har sex eller hur det går att uppfostra barn med det motsatta könet? Heterosexuella som grupp är inte utsatta för dessa typer av kränkningar.

Så nästa gång du deltar i en diskussion om någon av dessa ämnen, försök att se skillnad på individnivå och strukturellt förtryck, för det är skillnad. Alla kan bli utsatta för sexualbrott, för misshandel, för kränkningar, för orättvisor men det finns vissa grupper som ständigt blir utsatta och som det sker ett ständigt förtryck på. Som samhället anser vara sämre. Med detta sagt så vill jag bara förtydliga att jag tar avstånd från alla typer av kränkningar, våld och orättvisor. Jag rättfärdigar ingen orättvis behandling, jag bara informerar om skillnaderna.





Snälla, sluta skuldbelägga offer

Överallt möter man kommentarer om att jag som kvinna ska tänka på vilka signaler jag utger, hur jag för mig, att jag själv måste ta ansvar för att inte bli utsatt för sexuella övergrepp. Många jämför det med att låsa sitt hus för att undvika inbrott och detta är något som upprör mig så otroligt mycket. Det gör så ont i mig att vi offer inte blir trodda, att vi ska kämpa för stöd och hjälp. Det gör så ont i mig att ständigt skuldbeläggas över att det är mitt eget fel.

Jag var 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp. Han var 17. Jag minns bara delar utav hans övergrepp. Jag minns hans tunga som letar sig in i min mun. Jag minns hans gylf som öppnas och hans penis som blottas. Andra gången jag blev utsatt skulle jag fylla 18. Det var en kille jag dejtade och jag minns fortfarande hur ont det gjorde. Hur äcklad jag kände mig. Jag minns fortfarande blåmärkena på brösten, blodet som kom från mitt underliv. Jag minns fortfarande tårarna som rinner längs kinderna. Jag minns rädslan, skammen, sorgen.

Skulle något av dessa övergreppen var mitt fel? Innebär dessa övergrepp att jag sände ut signaler om att jag var kåt och ville ligga? - NEJ, NEJ, NEJ! Det spelar ingen roll om jag flörtar, om jag är full, om jag är lättklädd eller naken. Det spelar ingen roll om jag dansar på krogen, ingen människa har rätten att ta på mig utan mitt samtycke. Det spelar inte heller någon roll om jag hånglar med någon eller har påbörjat sex så får inte personen fortsätta om jag inte vill fortsätta. Det spelar inte heller någon roll om det är en främmande hand som tar på mina bröst på krogen eller om det är en fullbordad våldtäkt, det är oavsett ett brott. Lika väl som ett inbrott fortfarande är ett inbrott även om "bara" en potatis som blir tagen.

Det finns nog inga andra brottsoffer som ifrågasätts så mycket som just sexualbrottsoffer. Om du promenerar och blir påkörd av en rattfyllerist så ifrågasätts inte du varför du var ute och gick när du vet att det kan finnas rattfyllerister ute på vägarna. Du ifrågasätts inte heller om du provocerade rattfylleristen till att köra på dig. Inte heller om du gav signaler om att du ville bli påkörd för då ligger ansvaret helt på den som körde rattfull. Varför gör det inte det även när det gäller sexualbrott?

Varför behöver inte män tänka på att de inte får gå i bar överkropp eller i shorts för att undvika sexualbrott om jag som kvinna måste tänka på min klädsel? Varför får män flörta hej vilt men inte jag som kvinna för gör jag det så är jag själv skyldig till om någon våldför sig på mig? Jag är människa, jag har all rätt i världen att existera, att leva, att dansa, att hångla, att flörta, att klä mig hur jag vill, att sova med vem jag vill utan att någon ska antasta mig för den enda som bär skulden är gärningsmannen, ingen annan!