Överallt möter man kommentarer om att jag som kvinna ska tänka på vilka signaler jag utger, hur jag för mig, att jag själv måste ta ansvar för att inte bli utsatt för sexuella övergrepp. Många jämför det med att låsa sitt hus för att undvika inbrott och detta är något som upprör mig så otroligt mycket. Det gör så ont i mig att vi offer inte blir trodda, att vi ska kämpa för stöd och hjälp. Det gör så ont i mig att ständigt skuldbeläggas över att det är mitt eget fel.
Jag var 7 år första gången jag blev utsatt för sexuella övergrepp. Han var 17. Jag minns bara delar utav hans övergrepp. Jag minns hans tunga som letar sig in i min mun. Jag minns hans gylf som öppnas och hans penis som blottas. Andra gången jag blev utsatt skulle jag fylla 18. Det var en kille jag dejtade och jag minns fortfarande hur ont det gjorde. Hur äcklad jag kände mig. Jag minns fortfarande blåmärkena på brösten, blodet som kom från mitt underliv. Jag minns fortfarande tårarna som rinner längs kinderna. Jag minns rädslan, skammen, sorgen.
Skulle något av dessa övergreppen var mitt fel? Innebär dessa övergrepp att jag sände ut signaler om att jag var kåt och ville ligga? - NEJ, NEJ, NEJ! Det spelar ingen roll om jag flörtar, om jag är full, om jag är lättklädd eller naken. Det spelar ingen roll om jag dansar på krogen, ingen människa har rätten att ta på mig utan mitt samtycke. Det spelar inte heller någon roll om jag hånglar med någon eller har påbörjat sex så får inte personen fortsätta om jag inte vill fortsätta. Det spelar inte heller någon roll om det är en främmande hand som tar på mina bröst på krogen eller om det är en fullbordad våldtäkt, det är oavsett ett brott. Lika väl som ett inbrott fortfarande är ett inbrott även om "bara" en potatis som blir tagen.
Det finns nog inga andra brottsoffer som ifrågasätts så mycket som just sexualbrottsoffer. Om du promenerar och blir påkörd av en rattfyllerist så ifrågasätts inte du varför du var ute och gick när du vet att det kan finnas rattfyllerister ute på vägarna. Du ifrågasätts inte heller om du provocerade rattfylleristen till att köra på dig. Inte heller om du gav signaler om att du ville bli påkörd för då ligger ansvaret helt på den som körde rattfull. Varför gör det inte det även när det gäller sexualbrott?
Varför behöver inte män tänka på att de inte får gå i bar överkropp eller i shorts för att undvika sexualbrott om jag som kvinna måste tänka på min klädsel? Varför får män flörta hej vilt men inte jag som kvinna för gör jag det så är jag själv skyldig till om någon våldför sig på mig? Jag är människa, jag har all rätt i världen att existera, att leva, att dansa, att hångla, att flörta, att klä mig hur jag vill, att sova med vem jag vill utan att någon ska antasta mig för den enda som bär skulden är gärningsmannen, ingen annan!
