Jag vet att jag skrev om detta ämnet för ett tag sen, men jag måste bara få skriva av mig nu då jag inte alls mår bra just nu. Jag har egentligen ända sen jag var liten varit osäker på mig själv. Jag har väldigt sällan känt att jag duger och alltid sett andra bättre än mig. Jag har blivit mobbad för både det ena och det andra. Jag har blivit kallad råttan för mina tänder. Jag har blivit kallad kråkan för min näsa. Alla dessa påpekanden har gjort att jag blivit osäker på mig själv.
Nu under graviditeten är det första gången jag faktiskt inte nojar över något. Där jag inte känner komplex över något utan bara försöker njuta av tiden och faktiskt är nöjd med min gravidkropp. Men det blir allt svårare. Bara den här veckan har jag två gånger fått höra vad min mage är stor. Om jag inte väntar tvillingar. Att jag är kort och det är därför magen är så stor. Jag har också fått höra under graviditeten att mina bröst blivit för stora. Jag vet att de flesta som pratar om ens mage och vikt inte menar något illa, men ibland känns det som man blir allmän egendom när man är gravid, där människor tror sig ha rätten att prata om ens kropp och ta på ens kropp hur som helst utan att tänka på att det kan såra, ge komplex eller vara obehagligt.
Jag har tidigare i mitt liv haft ätstörningar. Jag har alltid ogillat min mage och därför triggas detta igen när människor tar sig friheten att kommentera min kropp på ett sätt som jag inte uppskattar + alla gravidhormoner till det. Jag önskar att folk kunde säga något positivt istället, som att jag är så fin som gravid, att magen är perfekt, att jag strålar. Det gör så mycket för en gravid kvinna som genomgår sådana stora förändringar att faktiskt få höra att man är vacker. Jag följer kurvan både när det gäller vikt och SF-mått och jag vet att jag inte borde bry mig, men det är svårt... Jag vet att jag är känslig just nu men jag vet också att det hör till graviditeten att vara det.
Jag önskar bara att människor kunde vara mer positiva och att de kunde inse att varje graviditet är individuell. Jag skapar det finaste som finns i min kropp, nämligen ett nytt liv. Jag vill inte fokusera på hur min kropp ser ut eller hur den borde se ut för det är inte det viktiga. Jag är inte stor, jag är inte liten. Jag är normal och helt perfekt!
PS: Jag är så enormt tacksam för alla fina kommentarer jag får av er. Det värmer verkligen och ni är fantastiska som peppar mig så mycket. Tack! ❤
