Jag flyttade hemifrån först när jag var 24, skulle fylla 25. I och med att jag led av mycket ångest så kändes det inte rätt att flytta innan dess + att det var bostadsbrist i min kommun. Men jag minns vad vissa människor ogillade detta. Jag fick ibland kommentarer om att jag var så värdelös, att jag var onormal, att jag aldrig skulle lyckas med något i livet. Att jag bodde hemma var något som kunde verkligen trigga igång vissa människor.
En dag kände jag mig bara redo och jag hade en enorm tur för jag fick lägenhet i stort sett med en gång när jag väl ville testa mina vingar. Men jag ångrar absolut inte att jag bodde hemma så pass länge. Det gav mig också möjlighet att spara pengar. Jag har aldrig varit en direkt slösare egentligen. Jag köpte kläder titt som tätt, men jag la aldrig pengar på spel, alkohol eller tobak. Jag la aldrig pengar på krogen och roade mig väldigt sällan så jag prioriterade att lägga undan pengarna istället. För mig har det alltid varit viktigt att spara pengar och vara ekonomisk. Jag tänkte alltid på vad jag la mina pengar på och övervägde noga innan jag spenderade dem, trots att jag bodde hemma.
Ca 2,5 år efter jag flyttade till min första lägenhet så köpte jag och min pojkvän hus. Och i mars nästa år när det är 4 år sen jag flyttade till min första lägenhet så är vårt första barn beräknat. Därför är jag så tacksam för att jag kunde bo hemma så pass länge, för vem vet om jag hade varit här jag är idag om jag hade flyttat tidigare. Då kanske jag inte hade haft den här möjligheten. Jag tror verkligen att det mesta har en mening och att ens tidigare val kommer leda en dit man är idag.
Idag är jag där jag vill vara. Jag är nöjd med mitt liv. Självklart kan saker bli bättre, men att vara nöjd med sitt liv handlar inte om att allting är perfekt. Jag är stolt över den resan jag gjort och jag är enormt tacksam för att jag hade möjligheten att bo hemma länge. Jag är tacksam för all den hjälp jag fått genom åren.
26 kommentar(er)
