Dålig på att vara ensam

Jag är en sådan där människa som är väldigt dålig på att vara i nuet. Jag vill hela tiden komma till nästa punkt och behöver hela tiden saker att se fram emot. Jag är också en person som är dålig på att vara ensam och det har jag nog egentligen alltid varit, men det är nog först efter att jag blev mamma och denna pandemin kom som jag verkligen insett det. Jag har nog aldrig tänkt på det på det sättet jag gör nu. Som barn ville jag sällan vara på mitt rum och leka. Jag ville hellre vara bland de andra, även om jag lekte självständigt många gånger.

Ensamheten sitter i mig själv

Det är så konstigt med min hjärna egentligen, för jag kan tänka tankar som: "Om Melvin får ett syskon så kommer de kunna leka med varandra när de blir äldre och när de är mer sociala och man kan umgås på ett annat sätt så kommer jag känna mig mindre ensam." Men jag vet ju att problemet med ensamheten sitter i mig själv och det måste jag jobba med. Även på detta att vara mer i nuet och vara nöjd där jag är för stunden.

Kanske beror det också på att jag inte känner någon i orten jag bor i. Min familj bor 1 timme bort med bil och Dennis familj bor 30 minuter bort med bil. Ibland önskar jag så bara att det var närmare till folk och att jag hade någon i närheten som spontant kan komma över på en kaffe i en timme eller så utan att det behöver planeras så mycket. Typ att det bara var promenadväg så kunde man ses en sväng.

Fylla dagarna med liv

Oavsett vad så måste jag jobba på detta med att vara ensam. Det är ju liksom inte hela världen. Det är inte farligt och jag klarar det. Jag vet bara inte riktigt vad det är som gör att jag har så svårt med ensamhet, vad det är som gör att jag känner mig nedstämd och svag när jag är ensam, särskilt på kvällarna. Men det är något jag måste ta reda på och försöka lösa, för jag vill liksom ha livskvalité. Känna att jag lever och tar vara på det liv jag har. Jag vill kunna fylla dagarna med liv, inte fylla livet med dagar.

#1 - Anonym

Så söt bild på Melvin. Hoppas att du kommer på en lösning. Kram från Annika.

Svar: Tack så mycket! ja det hoppas jag med. kram
Evah Åberg

#2 - Madde

Du beskriver mig så mycket. Har också så svårt att leva i nuet, vill planera och drömma mig bort. Kan triggas av personer som är allt för spontana hihi, Känner även igen mig i det du skrev att du ville vara med andra men i det så var du ensam.

Svar: Skönt att man inte är ensam om att känna så iaf!
Evah Åberg

#3 - Hanna Karlsson

Tycker också det är svårt att vara i nuet. Är ofta steget före i huvudet. "Sen ska jag göra si och så och efter det så är det det här".... Och så vidare. Ensamhet är svårt och om du aldrig gillat att vara ensam är det ju inte konstigt att det är tufft som vuxen att vara ensam. Tycker du resonerar klokt kring att jobba mer mig själv.

Svar: Tack så mycket!
Evah Åberg

#4 - Mina

Ensamhet kan vara riktigt jobbigt och jag kan verkligen förstå dig. Jag har inga problem att vara själv, men denna pandemi har skapat en annan ensamhet som är svår att hantera om man är hemma mycket. Jag är precis som du en person som måste ha saker att se fram emot i livet och saker som stimulerar mig annars rasar jag ner och tycker allt är tråkigt. Hoppas snart att pandemin ebbar ut och vi kan få fylla dagarna med liv igen <3

Svar: Ja det hoppas jag med verkligen!
Evah Åberg

#5 - Jennysvardag

Att vara ensam tycker jag är skönt för då får jag tid att återhämta mig. Jag har inga problem med att vara ensam. Det är även något som jag jobbade med mig själv väldigt mycket med i början av 20 års åldern. Leva i nuet kan vara svårt, det finns stunder som jag lever i nuet och verkligen älskar dom stunderna

Svar: Skönt att det fubkar bra för dig! 😊
Evah Åberg

#6 - Netti Starby

Jag jobbar också med att vara i nuet och vad tråkigt att din släkt bor långt ifrån dig. Mina bor också långt bort och förstår hur du känner. Kramis <3

Svar: Konstigt att det ska vara så svårt att vara här och nu. kram
Evah Åberg

#7 - Jessifri85

Jag kan tycka att det är skönt att va själv när jag har dålig energi & behöver återhämta mig. Men jag gillar att ha folk runt mig åxå. Så jag är både & 😊
Så tänker nog dem flesta föräldrarna. Att man måste h minat 2 barn ganska rätta för att ha nytta för varann. Sant tänker jag. Du får aktivera dig med något som du tycker är kul några ggr i veckan. Träffa vänner. Så du inte känner dig så ensam på kvällarna. Jag har min familj på ca 2tim avstånd & sambons familj på 1 halv timmes avstånd. Kanske lite väl långt för min del. Hade räckt med ca 1 timmas avstånd. Men nu är det som det är. Det har gått bra än så länge. Jag tror att jag behöver avstånd för min familj. För mig så har relationen med min familj blivit bättre 🙂. Om du känner att du behöver stöttning. Ta hjälp av en psykolog då. Har du sambo?
Ta hand om dig! Kram❣️

Svar: Skönt att du fått en bättre relation med din familj! :) Jag går som sagt i KBT och har möte med min terapeut någon gång i månaden. Yes, jag har sambo :) Kram!
Evah Åberg

#8 - Yolanda - Aspergers syndrom - Diktande....

Vad gullig ^^;

Svar: Ja 😊
Evah Åberg

#9 - corkystyle

Känner så igen mig själv i det du skriver. Däremot så har jag ett behov att vara ensam. Jag kan inte vara med någon 24h per dygn. Behöver tid för mig själv. Mår jag dåligt psykiskt så försöker jag att inte vara ensam. Förstår också att du saknar att ha någon som kunde dyka uppgör en kopp kaffe och lite snack. Det är väldigt bra att du jobbar med dig själv och att du insett att ensamheten sitter i dig själv. Vilken underbar bild på din son.

Svar: Jag kan inte heller vara med någon hela tiden, men jag vill nog mer kunna välja själv när jag är ensam tror jag och inte "tvingas" in i det när sambon jobbar osv. Åh tack så mycket :)
Evah Åberg

#10 - Orsakulla mamma vid 20 - Dallihopa, finporslin & pudelliv

Fast det är ju heller ingen garanti att syskon kommer umgås med varandra. Vet många som inte har kontakt alls med sina syskon. Det är ju lätt att tro syskon = nära band men det är ingen garanti. Däremot tror jag att man själv ska försöka prata med någon om sin rädsla kring ensamhet
.

Svar: Nu tänker ju jag när de är små då såklart och då hoppas jag ju att de i alla fall kommer ha kontakt när vi bor i samma hus haha. Ja, jag går ju i KBT så det pratar jag om med henne :)
Evah Åberg

#11 - Amanda

Jag trivs bra med att vara själv oftast men jag känner igen mig så väl. Även om jag oftst trivs med att vara själv så saknar jag att ha en vän jag kan träffa för en kaffe eller promenad. Så förstår dig. Vart bor du? :)

Svar: Ja men exakt! Jag bor i Munkfors i Värmland :) Du då?
Evah Åberg

#12 - Jesse Sarvak

Känner igen mig i det du skriver <3

Hur skulle du beskriva relationen till dig själv?

Vad händer inom dig när ensamhetskänslan kommer?

Skulle va sjukt kul att hänga med dig någon dag vännen <3

Stor kram till dig <3 Du vet vart jag finns om du behöver prata <3

Svar: Tack för dina frågor, något jag inte funderat så mycket på så jättebra att du ställer dessa frågorna till mig.
Min relation till mig själv är ändå helt okej tycker jag, för det mesta. Skulle jag sätta det på en skala från 1-10 så skulle jag skatta min relation till mig själv på en 6:a kanske. Jag tycker oftast att jag ändå är en okej människa, men jag trycker också ned mig själv mycket och ofta genom att tänka och säga dumma saker om mig själv.

När ensamhetskänslan kommer så känner jag mig ledsen, svag och som att jag varken kan, orkar eller duger. Det känns som att jag inte orkar själv liksom. Men de senaste veckorna, sen jag skrev detta inlägget tycker jag faktiskt att jag har hanterat ensamheten bättre och faktiskt ibland kunnat njuta av att vara ensam. Har inte känt mig lika svag när jag är ensam nu över det stora hela. Kram!
Evah Åberg

#13 - Rebecca

Jag är nog tvärtom mot dig, jag kan tycka att det är väldigt skönt att få vara ensam ibland. De veckor sambon jobbar kväll och kommer hem långt efter att jag har somnat njuter jag lite extra när barnen lagt sig. Att få sitta i lugn och ro och titta på precis vad jag vill på tv eller bara få njuta av tystnaden.

Svar: Åh vad skönt :) Jag kan njuta om jag får "välja själv" när jag är ensam och inte "tvingas" in i det liksom...
Evah Åberg

#14 - Marie

Numera har jag inga problem med att vara ensam, tycker t.o.m att det är riktigt skönt. Dock när jag blivit mamma det första året då hade jag jättejobbigt med att vara ensan, dock så ville jag ändå inte ha besök, konstigt det där. jag mådde inte bra för att ha besök, men jag ville inte vara ensam.

Svar: Jag förstår exakt vad du menar! Konstigt hur man kan känna egentligen...
Evah Åberg

#15 - ullie

är oxå dålig på det men har kommit mera med åren o ju äldre barnen blivit . du får söka via fb om någon vill ses o leka med barnen eller nåt de finns ju familjer som är väldigt försiktiga o nu när sprutorna är i gång

Svar: Ja jag får göra det 😊
Evah Åberg

#16 - Enna

Vi är alla verkligen så olika :) Jag är nog bra på att ha egen tid men att vara social borde jag bli bättre på ...haha. Hoppas du får en trevlig onsdag!

Svar: Jag är inte så bra på att vara social över lag, men med mina riktigt nära går det bra
Evah Åberg

#17 - T'

Känner igen mig mycket i det du skriver.

Svar: Det är nog vanligare än vad man tror. Skönt att man inte är ensam
Evah Åberg

#18 - Carolina

Tråkigt att känna så. Den ensamheten du beskriver, att inte ha någon som bor närmre som kan spendera tid med en spontant, har jag saknat så då jag bodde i Örebro. Så glad över att ha flyttat tillbaka till Stockholm där jag har min och makens familj/släkt och vänner :)

Svar: Det förstår jag. Den känslan är verkligen jobbig...
Evah Åberg

#19 - Jasmine

Jag kan delvis relatera. Ensamheten har funnits med mig länge, den "flyttade liksom in" när jag började bli vuxen. I perioder är Ensamheten mer närvarande, andra stunder är den bortglömd. Att bli förälder fick också mig att fundera på det här med ensamhet, likt det du beskriver.
Kom ihåg att ensamheten i sig är en känsla, den är inte farlig. Bra att du kan sätta ord på vad du skulle behöva för att reducera ensamhetskänslan. Hade jag bott i närheten av dig hade jag gärna setts för en promenad. :)

Svar: Tack, vad roligt att du gillar sidorna för juni i min bullet journal. Kul också att du uppmärksammade sidan för poddlyssnande. Sedan min egen graviditet och förlossning har jag börjat lyssna på poddar relaterade till ämnet, t.ex. Babyz Podcast, Rulla Vagn-podden och BVC-podden. Lyssnar du på poddar - vilka kan du i så fall rekommendera?

Kram

Svar: Tack för din input och dina tankar. Du har så rätt, känslor är bara känslor och inget farligt. Det hade varit jättekul, synd att det är så långt :) Kram!
Evah Åberg